Från då till nu

Tanken att starta den här bloggen har vuxit fram medan jag skrivit min historia på ett annat ställe. I mitt första inlägg börjar jag därför med att flytta över det jag skrivit tidigare från tiden när mitt beslut att bli ensamstående mamma mognade till nu när jag håller på att förbereda mig för mitt första försök med IVF.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140803
Tre veckor avklarade av min sex veckors diet, har nog aldrig ätit så lite glass som den här soliga heta sommaren. Med tanke på hur få kalorier jag stoppar i mig och hur mycket jag rör på mig så tycker jag inte att kroppen samarbetar riktigt, vågen rör sig långsammare än väntat. Kanske är det ämnesomsättningen som spökar lite fortfarande trots att jag äter medicin, det kanske inte funkar riktigt lika bra med en tablett om dagen som hormonerna sköldkörteln producerar. Frustrerande är det men vågen rör sig iaf neråt men det blir svårt att nå mitt viktmål (som jag visserligen satt rätt högt) innan det är dags att börja med sprutorna. Då ska jag börja äta lite mer än jag gör nu även om jag fortfarande tänker ha en ganska strikt diet för jag tror inte att kroppen kommer vilja producera så många ägg och vilja bli gravid om den är i svält.

Under juli har jag tappat fruktansvärt mycket hår, det känns som om halva tofsen är borta. Att tvätta håret har vissa dagar känts som om jag är med i en film där personen precis börjat med cellgifter och håret börjar trilla av (lite drama-queen nu jag vet). Ett tag ville jag knappt tvätta håret för det var så obehagligt men jag kom fram till att håret kommer ju åka av oavsett och det är ändå trevligare när det är rent. Nu tror jag äntligen att det börjar mattas av lite även om jag fortfarande får ett par ordentliga nävar när jag har i balsamet. Har funderat lite på om det kan vara Pergon som fått mig att tappa så mycket hår men det kan också vara den snabba viktnedgången under våren (och isf börjar det väl snart åka av mer igen…) eller all stress jag upplevde under juni, kanske är det en kombination av alla tre. Hoppas bara att det slutar snart annars får jag nog klippa det kort. Är ändå glad för att det kommer tillbaka, har massa stubb i hårbotten nu.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140708
Testdag idag och då jag fick mens för två dagar sedan var jag som väntat inte gravid. Har ändå gillat tiden mellan insemination och mens, det var lite mysigt att bara få ta hand om sig själv och tänka att kanske är jag gravid och leta efter tidiga grav-symtom. Realisten i bakhuvudet var visserligen med hela tiden och blev allt mer högljudd ju närmare testdagen kom så jag blev inte så förvånad när mensen kom trots att jag hade fler och andra symtom än vanlig PMS men det kanske berodde på Pergon. Nu är det väl bara att dra igång med dieten då, ville vänta tills jag visste.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140703
Har de senaste dagarna försökt få tag på någon som kan hjälpa mig med ÄL-blodprovet men det verkar som om varenda gynekolog i hela Göteborg gick på semester i måndags. Fick tag på en som jobbade men hon ville inte hjälpa till då det inte var hon som skrivit receptet. Var hos min snälla läkare på vårdcentralen för att förlänga min halvtidssjukskrivning och frågade även honom. Han funderade en bra stund innan han sa nej med motiveringen att han skulle få problem med sin chef om han hjälpte mig, tråkigt men jag såg att han gärna ville hjälpa mig men inte kunde. Han sa iaf att han ska se till så jag kan ta om mitt TSH i slutet av augusti så att vi vet att det värdet fortfarande ligger rätt innan jag börjar med sprutorna. Får försöka leva med att inte få veta om jag faktiskt hade ÄL mha Pergon, att göra en insemination till utan att veta känns som en dyr och dålig idé trots att jag har två askar Pergo ligger i skåpet. Efter en händelserik juni blev det nu total tvärnit och jag får helt enkelt försöka ha tålamod och ägna resten av sommaren åt viktnedgång. Kroppsfett kan tydligen störa ut IVF-medicinerna så de inte funkar lika bra och med låg äggreserv är jag ändå väldigt nervös över att de kanske inte får ut några ägg särskilt eftersom det inte blev några synliga blåsor av dubbeldosen Pergo. Fast jag vet ju ännu inte hur det gick med inseminationen, om jag blev gravid så hade jag ju definitivt ÄL 🙂

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140701
Igår fyllde jag 37 år och spenderade dagen med en liten roadtrip för att starta upp inför IVF. Inte det roligaste födelsedagsfirandet kanske men det kändes ändå meningsfullt att ägna dagen åt det som jag drömmer om mest av allt, fira kan jag göra en annan dag.

Jag började dagen med att knalla bort till Statoil för att hämta ut hyrbilen. Hade varit skönt att slippa hyra bil men tåg- och bussförbindelserna från Göteborg till GH är inte de bästa. Har inte heller suttit bakom ratten på kanske fem år så det var rätt pirrigt att hyra bil men det gick över förväntan, var dock väldigt glad åt GPS:en jag köpt. Förutom att jag körde fel på ett ställe kom jag fram till kliniken utan missöden och i god tid och ägnade väntetiden med att äta min medhavda macka och svara på grattis-hälsningar.

När jag kom in till läkaren berättade jag att jag hade haft smärtor och symtom på överstimulering och att jag tyckte det verkade konstigt då jag inte haft några blåsor vid VUL. Han viftade bort det med lite vass röst ”nej det är omöjligt med ditt AMH”. När han gjorde ett VUL straxt efter så talar han om att han ser att det är vätska i buken och jag tänkte för mig själv att jag sa ju det. Sedan frågade han mig om de sprutade in mycket vätska vid inseminationen, ursäkta hur ska jag kunna veta det? Det var iaf uppenbart att jag inte inbillat mig smärtan och jag antar att den antingen kom av att de sprutade in mer vätska än vanligt vid inseminationen eller en lätt överstimulering.

När vi kom till att han skulle fylla i stimuleringsprotokollet med vilken medicin jag skulle ha så tyckte han att CFC hade satt för hög dos ”så hög dos ger vi aldrig här” så han satte 375 IE Menopur istället för 400 IE som CFC hade satt. Dessutom fick jag veta att jag inte fick börja förrän mensen efter 12/8 pga hans semester vilket för mig innebär att jag inte får börja förrän i slutet av augusti alltså ännu en cykels väntan. Nu passade jag på att fråga om jag kunde få ta ett blodprov för att se om det blev ÄL mha Pergon. Då ville han veta varför jag ville veta det så jag försökte förklara att dels vore det skönt att veta om min kropp alls svarade på extra hormoner och om jag nu måste vänta två cykler innan jag får börja med IVF så kanske jag ville göra en insemination till om det nu funkade och jag hade ÄL. Något jag sa provocerade honom tydligen för jag fick ett tvärnej på att ta ett blodprov och med hård röst på gränsen till att brusa upp sa han att med mina dåliga värden så hade det varit oansvarigt av honom som läkare att underlätta för mig att göra en insemination till för det vore enbart att kasta pengarna i sjön. Med mitt BMI så var det dessutom bättre att använda tiden till att försöka gå ner mer i vikt för i Sverige hade jag minsann inte fått göra en IVF med mitt BMI. Tack för den gubbjävel tänkte jag, nog för att jag vet att jag inte har så bra förutsättningar men man kan säga saker på olika sätt och man behöver inte vara elak. Jag som tidigare under besöket kände mig stolt när jag talade om hur mycket jag redan hade gått ner sedan i april och på CFC sa de inget. När jag var nere på CFC första gången så frågade jag dem om de hade några rekommendationer angående vikt och både läkaren och sköterskan bara tittade oförstående på mig, för att göra IVF tyckte de att det var bra om jag fortsatte min viktnedgång men det var inget de hade sagt något om annars.

Vid det laget ville jag bara därifrån men då var det dags att gå in till sköterskan och bli mätt och vägd (vilket jag inte var jättesugen på just då). Sköterskan var dock väldigt rar och pratade med mig en stund och försökte peppa lite innan hon noggrant gick igenom hur jag ska blanda medicinen och ta sprutorna. Hon frågade också vilka ÄL-tester jag använt och sa att jag i fortsättningen inte ska använda Clearblue med dubbel hormonindikator utan de vanliga digitala CB-testerna. Tydligen var det en IVF-klinik i Göteborg som hade haft väldiga problem med att CB med dubbel indikator visade fel när folk skulle göra FET (tror jag att det var) så nu rekommenderade de att man använder det gamla testet.

Var rätt slut när jag satte mig i bilen igen för att köra hem men lyckades hålla ihop någorlunda tills bilen var tillbakalämnad och jag kom innanför ytterdörren. Då kom känslorna ikapp och jag bröt ihop en stund. Inte nog med att läkaren kändes direkt otrevlig jag måste dessutom vänta två cykler till innan jag får börja. Det hade varit så bra att få göra första IVF-försöket i augusti när jag har semester men nu ska jag börja med sprutorna lagom när jag börjar jobba igen och behöva krångla med att ta ledigt för alla resor till GH och Köpenhamn. Återigen så besviken och jag blir väldigt stressad av all denna väntan.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140627
Både före och efter inseminationen hade jag lite ont i magen, kände mig svullen och mådde lite illa. Jag kände av det mer än en vanlig cykel men tänkte att det kanske inte var så konstigt efter min dubbla hormondos. Kvällen efter inseminationen började det dock göra ondare och ondare, vid 23-tiden gjorde det så ont så jag försökte gå och lägga mig. Efter en stund mådde jag dock så illa så jag kravlade mig in i badrummet där jag låg på golvet och kallsvettades och visste inte om jag skulle svimma eller kräkas för båda kom i vågor och det gjorde så ont att jag inte kunde tänka. Efter en dryg halvtimme kravlade jag mig tillbaka till sängen och tog ett par Alvedon och somnade som tur var efter ett tag. När jag vaknade några timmar senare hade värken övergått i ett molande och nu kunde jag tänka igen och blev lite rädd, vad skulle jag göra om värken kom tillbaka? Bestämde mig för att isf ringa gynakuten och somnade om. När jag vaknade imorse ringde jag till GH för att fråga om jag kunde få ta ett blodprov för att se om jag hade haft ÄL med Pergon och fick ett svävande svar att visst det går om läkaren går med på det… Passade även på att fråga om de tyckte att jag behövde försöka få tag på en gynekolog under dagen för att kolla upp de smärtor jag haft under natten då mina symtom är samma som vid överstimulering men hon sa att det nog var ok att vänta till min tid hos dem på måndag om inte smärtorna kom tillbaka.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140626
Visst hoppas jag att inseminationen funkade, men för att inte förlora mer tid ringde jag till en klinik jag kommer kalla GH idag för att boka in ett första besök. De har ett samarbete med CFC så de skriver ut recept och gör de VUL som ska göras innan äggplock och håller kontakten med CFC. GH ligger i en mindre stad ca 1,5-2h körtid från Göteborg. Det hade så klart varit skönt att gå hos en läkare i Göteborg men då det ännu inte är lagligt för singlar med IVF i Sverige finns det inga läkare i närheten som är villiga att skriva ut recept till mig. GH ska stänga för semester snart så jag fick en tid redan 30/6. Jag hade hoppats få göra mitt första IVF-försök i juli men tyvärr sa sköterskan att läkaren är strikt med att om han ska skriva ut recept så ska han även göra alla VUL och i juli har de stängt. Jag hade hoppats att det skulle gå bra att få recept om jag kunde tänka mig att åka till CFC för VUL men det var alltså tji, får vänta till i augusti istället.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140625
Besviken som jag var efter mitt VUL gick jag (som vanligt) hem och googlade. Naturligtvis hittade jag någon på Familjeliv som ätit Pergo, inte haft några blåsor men ändå blev gravid… Jaha, lika bra att kolla om det blir någon ÄL ändå då ifall att… På morgonen i tisdags så fick jag fullt utslag på ÄL-testerna, jag kör både RFSU och Clearblue med dubbel hormonindikator. Visste inte vad jag skulle tro då det inte funnits några blåsor dagen innan så jag ringde till CFC. Sköterskan som svarade visste inte heller och bad att få ringa tillbaka senare. Efter en stund ringde hon och sa att hon pratat med Svend och han tyckte att jag skulle komma ner för insemination ändå på onsdagen. Bara att lite snabbt boka biljetter och sedan åka till jobbet. På kvällen ungefär runt kl 20.30 fick jag smärtor i båda äggstockarna som jag kände igen, det var samma slags smärta jag brukade få förr runt ägglossning (även om det tidigare bara gjort ont på ena sidan) så även om det inte var skönt kändes det lovande. Fast jag hade ju inte tid förrän kl 13.00 dagen därpå och jag har läst att ägg lever bara 12-24h. Funderade mycket på timingen där jag satt på tåget ner men tänkte samtidigt att nu var det bara att köra på.

Den här gången fick jag en mycket lugnare upplevelse på CFC, kanske för att de missade att pricka av mig när jag kom så jag fick sitta och vänta jättelänge. Till slut frågade den kvinnliga läkaren vad jag väntade på då hon sett att jag suttit länge och sedan tog hon med mig direkt in i ett rum. Hon visade ett papper där det stod vilken donator jag valt och kollade så att det var rätt. Hade beställt MOT10 men tydligen var det 50 miljoner i (tror det motsvarar MOT50) och hon verkade nästan lite imponerad, kändes bra 🙂 Hade känt mig uppsvälld och öm några dagar så det var inte jätteskönt när hon ville klämma och känna på mig lite innan men själva inseminationen kändes inte så mycket och gick snabbt. Passade på att fråga om timingen med min ÄL och inseminationen men hon sa att det var inga problem då ägg lever i 24h. Sedan fick jag en faktura i handen och så var det klart. Nu är jag hemma i soffan igen och det är en rätt märklig men häftig känsla när jag tänker på vad jag gjort idag och vad som kan bli resultatet.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140623
Hade tur och fick en tid för VUL på en annan klinik i Göteborg trots att jag inte varit där innan men där slutade turen… Inga blåsor alls 😦 Jag som känt av så mycket aktivitet i äggstockarna. Slemhinnan var iaf 8 mm precis som den ska vara vilket var skönt att höra då jag varit lite orolig över att jag har mycket mindre mens nu än för några år sedan (även om det också kan bero på att jag får medicin för min låga ämnesomsättning nu, låg ämnesomsättning kan orsaka kraftig mens). Men alltså ingen insemination trots dubbel dos Pergo, så besviken.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140617
Har suttit hela helgen och läst donatorprofiler. Redan från början när jag började fundera över att bli ensamstående mamma bestämde jag mig för en öppen donator med extended profile. Har då och då kikat in på Cryos av nyfikenhet och gillat deras sätt att skriva donatorprofiler på men har alltid tänkt att jag nog ändå kommer beställa från ESB då de sägs ha fler öppna donatorer. Efter att ha skaffat konto på ESB och läst ett antal profiler så kom jag fram till att även om det finns lite mer info i deras profiler så kändes sammanställningen mer svårläst (och vem vet hur noga donatorerna var med att fylla i allt, vissa såg man direkt att de inte hade så bra koll medan andra verkligen varit noggranna). Det känns viktigt att profilen ger en bra känsla då ett eventuellt barn om han eller hon är lite lik mig antagligen kommer läsa profilen både framlänges och baklänges hundratals gånger under uppväxten. Till slut hade jag hittat mina topp-tre-profiler, en från ESB och två från Cryos, och kände att det inte spelade så stor roll vilken av dem de blir så jag gick på magkänsla och beställde två strån från samma donator från Cryos. Även om jag ska göra en insemination så har jag inte så stora förhoppningar om att det ska funka så jag beställde ett strå till första IVF:en också så att jag slipper en frakt.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140614
Så kom mensen och igår på CD3 åkte jag ner till Köpenhamn för en undersökning som kändes väldigt stressig och smått kaotisk för att bedöma mina chanser och få en behandlingsplan. Pga att det fortfarande är tågstrejk fick jag åka buss vilket jag fasade för men det var bättre än jag trodde så det blir nog fler bussresor framöver då tågbiljetterna är mer än dubbelt så dyra.

Trodde jag skulle få träffa dr Svend som jag mailat med och pratat med på telefon men det var en annan läkare som gjorde undersökningen, jag tror han är ganska ny då han inte finns med på deras hemsida. Blev inga antralfolliklar räknade som jag trott, läkaren sa bara att det var svårt att se då de var mycket, mycket små (trodde när jag låg där att han menade äggstockarna men det var nog folliklarna han menade). Han rekommenderade att gå direkt på IVF så det är väl egentligen planen nu. Tyvärr så var jag tvungen att börja med medicinen igår eller vänta en cykel. Då det var fredag eftermiddag och omöjligt att få tag på ett svenskt recept hade enda möjligheten varit att betala ca 5000 DKK för de tre första dagarna. Fick ingen betänketid utan var tvungen att bestämma mig på stående fot så jag bestämde mig för att vänta. Men då jag inte vill vänta mer så frågade jag om insemination (som Svend ville starta med när vi pratade i telefon) så jag ska nog göra en insemination i den här cykeln. När läkaren hade gjort ultraljudet så försvann han och det var sköterskan som skrev upp vad jag skulle ha för IVF-medicin och hon kom på att jag nog behövde tabletter om jag skulle insemineras och då gick hon och letade rätt på läkaren. Försökte förklara att jag alltid får utslag på ÄL-testet men fick på något sätt med mig dubbel dos Pergotime ändå (trots att jag var tvungen att gå ut och ta ut pengar i bankomaten för de kunde bara ta danska kontanter) som jag skulle ta de första tabletterna av igår.

Sedan fick jag stressa iväg till bussen som jag hann med med nöd och näppe då det strulade lite för mig med kollektivtrafiken. Sedan satt jag där ganska omtumlad och försökte smälta besöket och funderade över de där Pergo-tabletterna som jag fick med mig och skulle ta de första direkt enligt CFC. Kände mig lite förvirrad då min läkare på kliniken i Göteborg som gjorde min utredning sagt att det var dumt att ta hormoner då det kunde förstöra min naturliga cykel. Nu kom vi inte så långt då bussen fick punktering (är det fredagen den 13:e så är det…) på Kastrup. Numera undviker jag alltid att flyga via Kastrup då jag alltid blir sittande flera timmar extra där pga förseningar och tydligen gäller detta även när jag åker buss 😉 Nu var det iaf ett bra ställe att bli stående på då det både fanns toaletter och möjlighet att köpa något att äta och dricka vilket jag inte hann med när jag stressade till bussen.

IMG_3151

När vi var på rull igen så skrev jag ett mail till mina Femmis-vänner för att be om råd angående Pergon och efter lite mer funderande så tog jag mina första två tabletter idag. Tänkte att det nog inte gjorde något att jag började en dag senare än CFC sa då det på bipacksedeln står att man ska börja på CD5 och idag är jag på CD4. Skönt att det är lördag idag så jag hinner vila upp mig efter det här äventyret. På måndag får jag sätta mig och ringa runt för att få en tid för att göra VUL innan inseminationen, på CFC rekommenderade de att göra det på fredag men då är det midsommarafton så jag får försöka ha is i magen och boka en tid måndagen efter. Känns bra att ändå göra en insemination innan jag går vidare med en mer invasiv behandling som IVF för tänk om det funkar.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140605
Som jag brukar när jag stöter på problem av olika slag började jag söka information. Om jag nu har få ägg kvar gäller det att optimera sina chanser. Man inte kan påverka antalet ägg men det finns olika teorier om vad man kan göra för att öka kvaliteten på äggen. Dansk Fertilitetsklinik var de enda som svarade på min mailfråga om man kan påverka äggkvaliteten och deras svar var ”Vi anbefaler typisk Q10 i stor dosis i et par måneder, hvis man skal prøve at påvirke ægreserven…”. På nätet hittade jag bland annat en svensk sida som jag tycker verkar bra, http://www.fertilitetsguiden.com, som är upplagd av personer som själva kämpat med behandlingar och dammsugit nätet efter information och även om de inte är läkare så kändes informationen trovärdig och de länkar till kliniska studier. Blev intresserad av DHEA men då helst en läkare ska ha koll på en när man tar det och inga svenska läkare skriver ut det så får det vänta till senare. Istället bestämde jag mig för att testa ett gäng andra tillskott som (kanske) kan påverka fertiliteten och äggkvaliteten, några går att beställa i Sverige och andra beställde jag från USA. Det jag testar är:

Morgon: 2g Inositol, 400 µg Folsyra (Säljs i kombination utomlands med namnen Inofolic och Pregnitude)
Middag: En multivitamin, 50 µg D-vitamin, 1000 mg Omega-3, 400 mg CoQ-10
Kväll: 2g Inositol, 400 µg Folsyra, 3 mg Melatonin

Det jag tror mest på är Q10 och Melatoninet även om Inositolet också verkar lovande. Andra livsstilsförändringar jag gjort är att helt sluta med koffein och alkohol. Jag går på en strikt diet för att försöka bli av med så många kilon som möjligt så godis är också i stort sett helt borta, och jag försöker komma ut och promenera flera gånger i veckan. Var idag också på akupunktur för första gången, lite märklig känsla att ligga där som en mänsklig nåldyna men det var trots min nålrädsla helt ok.

Om det nu inte skulle gå vägen med IVF så hoppas jag att det kommer bli lite lättare för mig att acceptera att jag inte kan få genetiska barn om jag vet att jag gjorde allt jag kunde för att försöka påverka resultatet. Självklart hoppas jag dock att alla dessa förändringar ska göra att det går vägen och att jag snart är gravid med ett eget ägg.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140530
Nästa steg var att välja klinik. Efter att ha pratat med några Femmis-vänner om deras erfarenheter och vad de hört från andra, läst på Femmis-forumet och googlat så valde jag CFC. Det negativa jag hört var att de var lite väl effektiva och att allt går väldigt snabbt men å andra sidan så verkar de villiga att hjälpa även de med taskiga värden och försöker hitta en behandling som kan funka även för svårare fall.

Hade mailat lite med Svend Lindenberg innan första samtalet på telefon så det blev ett kort samtal idag. Svend bedömde utifrån mina provsvar mina chanser till 10-15%, inte något att jubla över men chansen är iaf inte noll så jag måste ändå försöka. Han verkade beredd att köra igång med en insemination men efter de andra klinikernas mailsvar att jag borde göra ett VUL och räkna antralfollilkar så frågade jag om det kanske vore bra om jag kom ner för en undersökning först för att se om det är bättre att gå direkt på IVF och han sa att det gick bra. Nu är planen att jag ringer när jag får mens nästa gång för att åka ner på CD3. Skönt att vara igång.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140505
Skrev ihop ett mail med en massa frågor om lågt AMH-värde, BMI, kan man påverka äggkvaliteten, bäst behandlingsmetod för mig etc. och skickade iväg till ett antal kliniker i Köpenhamn igår och idag trillade svaren in när jag satt på jobbet. Svaren var inte direkt positiva och de flesta sa att mina chanser var låga och nästa steg borde vara ett VUL av äggstockarna för att räkna antralfolliklar för att kunna bedöma mina chanser. Stork skickade även med frågan om jag vet att det finns äggdonation… Ja det vet jag men jag är inte där än. Vet inte vad jag väntat mig men hade ändå hoppats på att någon skulle säga att visst såg det inte toppen ut men nog skulle de kunna hjälpa mig. För varje mail som trillade in blev det svårare att hålla ihop på kontoret så till slut gick jag hem tidigare.

För två veckor sedan var jag så glad över att äntligen få börja mina försök. Min cykel har varit som en klocka och ägglossningstesterna har gett utslag varje månad så jag väntade mig verkligen att läkaren som gjorde utredningen skulle säga att allt såg bra ut och att det bara var att tuta och köra. Nu har jag plötsligt hamnat djupt ner i infertilitetsträsket och måste tydligen försöka vänja mig vid tanken på att jag kanske inte kan få barn med egna ägg utan istället måste adoptera ett ägg. Snabba svängningar och tunga besked och bråttom, bråttom, bråttom.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140428
Ringde upp kliniken dagen efter jag fått provsvaren för att försöka få lite mer information och råd men tyvärr var läkaren inte tillgänglig för en telefontid förrän idag, nästan en vecka senare, lång väntan. Till slut ringde han upp och jag fick känslan av att han mest tyckte att jag hade för många frågor, svarade ganska kort och ville avsluta samtalet, men envis som jag kan vara så gav jag mig inte förrän jag iaf fått ställa mina frågor. Blev inte så mycket klokare men pga av mitt BMI avrådde han mig från IVF, istället tyckte han att jag direkt skulle börja med inseminationer i ostimulerad cykel då hormoner som t ex Pergotime kunde förstöra min naturliga cykel. Någon gång under samtalet talade han om att 5% av alla kvinnor har slut på ägg vid 35, jaha, den infon hade varit bra att få för fem år sedan nu är det lite sent…

Efter att vi avslutat samtalet blev jag rätt arg över att han fått mig att känna mig besvärlig för att jag behövde ställa frågor efter att han levererat beskedet att det kanske redan är för sent för mig att få barn under ett två minuters telefonsamtal. Jag betalade ändå en hel del pengar för utredningen och jag har gått hos gynekolog på den kliniken under flera år.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140422
Läkaren ringde idag för att meddela mina provsvar när jag stod i hissen och var på väg hem från jobbet, bara att snabbt försöka hitta ett ostört hörn i receptionen för att ta samtalet. Alla prover såg bra ut utom mitt AMH-värde som låg på 0,5 och var lite lågt och jag skulle INTE vänta om jag ville bli gravid. Förstod inte riktigt vad det innebar men läkaren avslutade samtalet rätt snabbt och själv var jag lite stressad där jag stod i receptionen. Åkte hem och googlade och det var som att få en spark i magen. Ett AMH-värde på 0,5 är inte alls bra, fan också! Hur kan mina ägg nästan vara slut, jag är ju bara 36 år?

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

140404
Börjar äntligen känna mig tillräckligt pigg och frisk för att påbörja min resa mot att bli mamma. Har varit iväg idag och tagit blodprover och fertilitetsläkaren sa att allt såg bra ut vid undersökningen.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

130924
Stötte på lite hinder för mina familjeplaner i början av sommaren. Efter att ha varit väldigt trött och inte orkat med på jobbet så pallrade jag mig iväg till läkaren. Efter provtagning visade det sig att mitt TSH-värde var för högt, dvs att min ämnesomsättning var för låg. Tur i oturen att jag till slut inte orkade kanske då ett för högt TSH kan orsaka mycket problem i samband med graviditet. Fick börja äta Levaxin och blev sjukskriven. Nu har medicinen gett effekt och det är dags att börja jobba lite igen. Tyvärr tillåter inte ekonomin Danmarksresor innan jag är uppe på heltid igen men istället får jag använda tiden till att försöka bli av med kilona som smugit sig på det senaste året (och som satt som berget innan Levaxinet) för att bättra på mina chanser i Danmark.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

130505
Beslutet att bilda familj på egen hand börjar mogna och jag har nu gått in i en intensiv informationssamlingsfas. Bestämde mig för att ge mig själv ett halvår att tänka igenom mitt beslut ordentligt så att det verkligen känns rätt för både mig och barnet. Har några månader kvar innan det är dags för första resan till Danmark och tänker använda tiden till förberedelser. Ju mer jag tänker, läser och testar tanken på att bli ensamstående mamma desto mer rätt känns det. Kanske dags att hitta en gynekolog som kan hjälpa till med tester, börja kartlägga ÄL och välja klinik i Danmark så att allt är klart och det bara är att åka när halvåret är slut.

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

130410
Börjar på allvar fundera över om jag vill bli en frivilligt ensamstående mamma och har en massa tankar som snurrar i huvudet. Har länge haft tanken på insemination i bakhuvudet som plan B ifall jag inte skulle träffa en partner i tid. Plötsligt började det kännas som att det kanske borde vara plan A istället. Hur länge ska man vänta med att försöka få barn när man längtar för tänk om det inte går så lätt som man hoppas? Vad är oddsen för att lyckas träffa en man inom de närmsta två åren om man inte lyckats de senaste 20? Är rätt mycket press att sätta på ett förhållande som inte ens börjat än, och ärligt talat är jag inte särskilt sugen på att dejta mer nu…

Som sagt, många frågor som maler och som det är viktigt att tänka över och hitta svar på som känns bra innan man bestämmer sig.

Annonser

One thought on “Från då till nu

  1. Ping: Gott nytt 2015 önskar jag oss alla! | En krokig resa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s