Donatorbarn

Har under eftermiddagen tittat på några av klippen av Malou efter tio med tema De nya barnen och faktiskt blivit lite irriterad. Något jag störde mig mycket på är att programmet verkar ha gjort lite halvtaskig research. De talar i stort sett enbart om att i Danmark kan man bli inseminerad med anonym donator medan man i Sverige enligt lag bara använder öppna donatorer. För er som inte vet skillnaden så kommer identiteten på en anonym donator alltid att förbli hemlig medan ett barn till en öppen donator har rätt att få veta identiteten på donatorn efter 18-årsdagen om hen vill.

Det är visserligen sant att man kan välja en anonym donator i Danmark men man kan också välja en öppen donator något som bara nämns lite i förbigående i ett av de sista klippen. Fokus i serien blev mycket på de anonyma donatorerna och de problem det kan medföra för barnen att aldrig kunna ta reda på sitt ursprung. Att missa att prata om en så viktig sak i den här typen av program tycker jag blir väldigt snett och det känns som om hela grejen att ensamstående åker till Danmark för att de längtar förtvivlat efter barn får en negativ klang. Alla de kvinnor jag har träffat som har blivit gravida i Danmark, försöker bli gravida eller överväger att bli fertilitetsflyktingar (samt de flesta jag har läst om) har valt en öppen donator trots att det kostar mer just för att deras barn i framtiden ska ha möjligheten att söka upp donatorn om det finns ett sådant behov. För mig är det mycket viktigt viktigt att använda en öppen donator och det är så pass viktigt att jag förutom att jag betalar extra för en öppen donator betalar ännu lite mer extra för en så kallad öppen donator med extended profile där man förutom fysiska attribut får veta mer om donatorns personlighet, utbildning/yrke, familjens sjukdomshistorik, har han några egna barn osv. Man får även en eller flera bilder på donatorn som barn och ett brev där donatorn talar om varför han valt att donera. Med andra ord så kan man få veta ganska mycket om den här personen som ett barn kan fundera över under uppväxten, och den här typen av information tror jag inte att man lämnar ut om svenska donatorer. Den danska tjejen som kommit till med en anonym donator (som nu letar efter honom) och svenska forskare som var med i programmet sa båda att om man har den här informationen och en bild så verkar det räcka för många donatorbarn och de har då inte behovet av att söka upp donatorn även om det är väldigt individuellt. Inte någon gång under de klipp jag sett nämnde man att det finns öppna donatorer med extended profiles trots att det inte är svårare att hitta den informationen än att surfa in på antingen European Sperm Bank eller Cryos respektive hemsidor, missade verkligen den som gjorde research detta? Ett intressant fakta som forskaren Claudia Lampic tog upp i slutet är att av 400 barn som kommit till med donator i Sverige och som fyllt 18 är det hittills bara 15 som har velat veta identiteten på sin donator.

En annan sak jag störde mig på under serien var att de väldigt ofta sa ”den biologiska pappan” om donatorn. Visst är det ett sätt att se på saken, det är en man som bidragit med sina gener. Men en pappa för mig är en man som är närvarande i familjen och tar hand om barnet oavsett om det finns en genetisk koppling eller ej. En man som bara lämnat sitt bidrag (oavsett om det var genom donation, ett one-night-stand, eller annat sätt) och sedan inte finns med i bilden är ingen pappa och ska heller inte omnämnas som en pappa. Det är även något som stöds av den forskning som finns på familjer med samkönade föräldrar eller ensamstående. Om man pratar med ett donatorbarn om donatorn som en pappa så kan det skapa en saknad och fantasier som inte skulle funnits annars och som kan påverka barnet negativt. För övrigt så visar den forskning som finns än så länge att barn till samkönade par och ensamstående mammor mår och utvecklas lika bra eller bättre än barn i ”vanliga” familjer, särskilt om man tidigt förklarat för barnet (på en lämplig nivå) hur det kommit till och inte gjort en stor grej av det. Jag vill med detta inlägget inte påstå att det är helt oproblematiskt att skaffa barn mha donator som ensamstående men man kan genom klumpiga ordval förvärra situationen.

En del kommer säkert tycka att mitt val är oerhört själviskt men jag tror inte att något barn växer upp i en perfekt familj oavsett om det är med mamma-pappa-barn eller någon annan familjeform. Mitt barn kommer växa upp med vetskapen om att jag längtade väldigt mycket efter hen och att det finns en snäll man i Danmark som gav bort några bebisfrön för att uppfylla min högsta önskan och jag tror att det finns många som får en sämre start än så i livet. Familjer kan också förändras över tid och även ett barn som föds in i en enligt normen perfekt kärnfamilj kan få gå igenom en skilsmässa. Läste exempelvis nyligen om forskning som visade att barn som varit med om en svår skilsmässa mådde sämre än barn till frivilligt ensamstående.

Annars kan jag berätta att jag igår träffade två ensamstående mammor och deras alldeles underbara donatorbebisar. En av dem har kommit till genom insemination och en genom IVF och båda mha öppen donator i Danmark. Det är så härligt att se och höra om hur bra mammorna trivs med sina liv och hur bra det går. När de berättar om sin vardag låter det minst lika normalt som när mina parvänner som är nyblivna föräldrar pratar om sina liv. Det får mig att längta till dagen när jag är en av dem, vem vet, om ett år kanske jag är där.

Annonser

Hoppet spirar

Hade en telefontid inbokad med CFC idag för att diskutera mina nya blodprover och vägen framåt. Hade hoppats på att få prata med en annan läkare än sist för att få en ”second opinion” men det var samma. Han tyckte också att alla mina hormonvärden ser bra ut och hade ingen förklaring på varför min IVF gick så dåligt trots bra värden. Det märktes att han läste min journal under tiden för han listade de olika stegen i min behandling. Så kom han till att gå in och titta på äggen och konstaterade att de inte befruktats. Men sedan la han till att de inte hade delat sig i labbet och då vaknade jag. Varför skulle de ha delat sig om de inte befruktats? När jag ställde fler frågor sa han att de nog hade befruktats men att det inte blivit mer än en cell. Viss skillnad tycker jag! Han tyckte inte att jag skulle försöka få mer svar om varför det inte funkade sist för det skulle ändå inte gå att få svar på. Det vet jag ju egentligen men det är banne mig lättare sagt än gjort… Jag frågade också om hans rekommendation om jag skulle testa inseminationer eller fortsätta med IVF. Han svarade att jag har ca 17-19% chans att bli gravid vid en insemination och ca 35-40% chans vid en IVF så det berodde på lite på hur lång tid jag ville att det skulle ta. Lite underligt svar kan jag tycka. Hade jag kontaktat kliniken nu med de nya hormonvärdena hade jag inte fått rådet att göra IVF utan att börja med ett antal inseminationer. Å andra sidan så har jag ju det misslyckade IVF-försöket i bagaget så det kanske är det som gör att de rekommenderar IVF. Fast jag måste också säga att jag inte litar till 100% på att de inte också har ekonomiska motiv vilket känns jättehemskt att misstänka, men jag har bekanta som har fått kommentarer som ”de försöker bara ta era pengar” av sina svenska läkare om de danska klinikerna. Måste fundera lite till men jag lutar ändå åt att fortsätta med IVF.

IMG_3545På eftermiddagen hade jag tid hos en ny gynekolog här i Göteborg som jag fått ett tips om att han kunde tänka sig att hjälpa även ensamstående med IVF-recept. Det var väldigt skönt att bara hoppa på spårvagnen dit istället för att behöva hyra bil och köra i nästan två timmar enkel väg. Jag hade förberett mig innan genom att skriva ihop en sammanfattning av mina behandlingar och alla blodprover jag tagit och den var väldigt uppskattad av läkaren, jag tror han berömde mig för den fyra gånger 🙂 Då jag fick mens väldigt tidigt efter IVF:en så var jag på CD6 idag men han gjorde ett ultraljud iaf. Efter att jag hoppat upp i stolen och han stoppat in staven fick jag plötsligt en papperslapp och en penna av honom för att hjälpa till att anteckna, lite kul tyckte jag och jag fick med mig mina egna anteckningar hem. Min slemhinna var 6 mm och hade tre skikt och han såg folliklar, ett helt gäng av folliklar 😀 Han hittade 5 st på vänster sida (11, 10, 9, 7, 4 mm) och efter lite letande hittade han den blyga högra äggstocken och i den fanns det 4 st (5, 4, 3, 3 mm)! En del av mig tänkte att jaha det var så dags nu kunde ni inte ha funnits där förra cykeln… Men den andra delen av mig blev väldigt glad. Nu helt ostimulerat finns det alltså mer än dubbelt så många folliklar som i slutet av IVF-stimuleringen och det fanns 4 st i den högra äggstocken som inte ville vara med alls sist. Det ger mig hopp om att min kropp äntligen börjar samarbeta med mig och det känns som goda förutsättningar för mitt fortsatta försökande. Efter undersökningen skrev han recept på de mediciner CFC rekommenderar till nästa IVF-försök så nu har jag allt jag behöver för att kunna köra igång när jag får mens nästa gång. Ja allt förutom att jag är osäker på om jag ska fortsätta på CFC eller byta klinik men det får bli ett annat inlägg. Det enda jag möjligen tyckte var negativt med den nya gynekologen är att han vill följa den danska klinikens instruktioner helt och hållet och inte ta något ansvar för behandlingen så det är viktigt nu att det känns bra med den danska kliniken.

Jag var på gott humör efter besöket och tog en vända på stan och fick med mig en ny jacka hem som det var 25% rabatt på. Helt klart en bra dag! Verkar inte vara något bra på TV ikväll så kanske ska jag ägna kvällen åt att göra ett par namnsmycken istället. Antagligen kommer jag att få träffa ett par Femmis-bebisar för första gången på lördag och det vore kul att ha presenter till deras mammor. För några år sedan gick jag kurser i att göra smycken av silverlera och det är toppen att göra presenter av. Det är nästan ett lite magiskt material, man gör ett smycke av en speciell lera och sedan bränner man det och det blir ett smycke av 99,99% rent silver och man kan göra allt hemma vid köksbordet.

Pengarna tillbaka

Ni som läst min blogg tidigare vet att jag fick en felaktig faktura i handen efter mitt äggplock och fick betala 5500 DKK för mycket. Det tog mig ett antal telefonsamtal och mail men nu har jag fått tillbaka pengarna. Blev rätt irriterad när jag ringde och hon som svarade snorkigt sa att jag hade fel om avdraget de skulle göra pga att jag gått hos GH-kliniken, sådana rabatter hade de inte enligt henne. Det var först när jag nämnde att jag mailat om detta med överläkaren som hon ändrade ton, tur att man ibland har skriftliga ”bevis”… Sedan var revisorn på semester men nu har jag alltså äntligen fått tillbaka 6732 kr rätt in på mitt konto. Skönt, nu kan jag äntligen lägga första försöket bakom mig och se framåt. Kanske ska fira med att köpa en ny vinterjacka efter att jag varit hos min nya gynekolog imorgon 🙂

Tomma folliklar

Ett viktigt sista steg i en IVF-stimulering är ägglossningssprutan. I mitt fall var det en Ovitrelle-spruta som innehöll hormonet hCG som skulle tas exakt 36 h innan äggplocket för att äggen skulle mogna. Att ägget börjar mogna innebär bl a en snabb halvering av antalet kromosomer (meios) och att enzymer bildas som löser upp cellerna som binder ägget till follikelns inre vägg så att det lossnar vilket är nödvändigt för att en ägglossning eller ett äggplock ska kunna ske.

Vid mitt första äggplock så plockades fyra folliklar men det kom bara ut två ägg och jag har undrat mycket över varför det blev så. Efter lite googlande fann jag termen Empty Follicle Syndrome (EFS) och sökte vidare på det. Det handlar om kvinnor som inte fått ut några ägg alls eller väldigt få i förhållande till antal folliklar vid äggplock och det är ovanligt och snäppet värre än det var för mig men tillräckligt likt för att det skulle vara intressant att fortsätta läsa om. Det verkar som om många anser att det per definition inte finns tomma folliklar utan att alla innehåller ett ägg även om inte alla ägg går att få ut.

Detta är några möjliga orsaker till tomma folliklar:

  • Follikeln har avstannat i sin utveckling och ägget sitter fast på den inre väggen. Dessa ägg är sannolikt defekta, har kromosomfel etc. Stigande ålder kan vara en bidragande faktor, och tecken på detta kan vara lågt AMH-värde och lågt antal antralfolliklar.
  • Ägget har inte mognat som det ska och sitter fast på den inre väggen pga problem med ägglossningssprutan. Det här verkar vara en av de vanligaste orsakerna och det var flera läkare som skrev att de hade avbrutit plock efter ett antal tomma folliklar, gett en ny ägglossningsspruta och 36 h senare gjort ett nytt plock på de kvarvarande intakta folliklarna och fått ut fina ägg som det blivit bebisar av. Problem med sprutan verkar det också finnas många orsaker till. Några enstaka fall var pga tillverkningsfel men det verkar vara mycket ovanligt. Något som verkar vara mycket vanligt är istället problem vid injektionen, antingen att man tar den på fel tid eller att man inte sprutar in hela dosen. En läkare skrev också om att han hade haft överviktiga patienter som haft problem med tomma folliklar när de fått sprutan i magen men när han bytte till att ge sprutan i överarmen där det finns fett men inte lika mycket som på magen hade de patienterna fått bättre utfall vid nästa plock, antagligen pga att medicinen absorberades bättre då.
  • Läkaren hade en dålig teknik eller dålig utrustning. Det är känsliga grejer vi håller på med och om inte hanteringen sköts perfekt kan det gå snett.

I mitt fall kan mina två tomma folliklar bero på att jag tidigare har haft lågt AMH och få antralfolliklar (även om det ultaljudet inte riktigt blev som jag trott och jag är inte säker på att han faktiskt räknade). Nu har ju visserligen mitt AMH stigit men jag vet inte om det spelar någon roll då det ändå bara blev totalt fyra folliklar under stimuleringen och jag har inte försökt göra någon ny räkning av antralfolliklar. Det kan också bero på problem med Ovitrelle-sprutan. Två tomma folliklar och två ägg som inte befruktades skulle kunna tyda på att de inte hann mogna ordentligt. Jag tog Ovitrellen på rätt tid och spillde inget utan fick in hela dosen men jag har mer fett på magen än de flesta som gör IVF så kanske absorberades inte medicinen lika bra. Jag undrar också lite över den där sista Orgalutran-sprutan som jag skulle ta bara några timmar innan Ovitrellen, ställde den till med något? Mitt plock gjordes också lite tidigare än det var tänkt så det blev bara ca 35,5 h efter sprutan.

Hur ska jag då använda den här informationen? Om det nu var dålig kvalitet pga dålig äggreserv som orsakade mina två tomma blåsor och de två obefruktade äggen, eller om äggen hade hårda skal, så antar jag att min bästa chans att bli gravid är att fortsätta med IVF. Men om det var problem med att hCG-hormonet inte gick ut ordentligt i min kropp pga fettet på magen så att äggen inte mognade som de skulle kanske jag har större chans med inseminationer. (En halvtimme hit eller dit mellan Ovitrelle-sprutan och plock tycker jag inte borde ha spelat så stor roll för resultatet.) Under det senaste året har jag vid varje cykel fått utslag på ägglossningstester och kroppen är ju duktig på att reglera hormonnivåerna så att äggen utvecklas och mognar på korrekt sätt så om jag har en normal äggreserv kanske det kan funka.

Jag har ännu inte hittat svaret på hur jag ska fortsätta mina försök men jag tror att jag nu kan ställa bättre frågor till läkarna på torsdag och jag hoppas att deras svar kan hjälpa mig att fatta ett beslut om hur jag vill gå vidare. En sak jag har kommit fram till är ändå att om jag gör något mer plock så tror jag att jag ska göra ett grav-test precis innan för att se om Ovitrelle-sprutan absorberats som den ska. Ovitrelle innehåller ju hormonet hCG som är samma som stiger vid en graviditet och som är det man testar på när man kissar på stickor och det var flera läkare som använde det som metod för att kolla om patienten tagit sin ägglossningsspruta korrekt.

Primära källor:
http://humrep.oxfordjournals.org/content/12/1/21.short
http://humrep.oxfordjournals.org/content/13/10/2703.short
http://womenshealthandfertility.blogspot.se/2009/08/empty-follicle-syndrome.html
http://haveababy.com/fertility-information/ivf-authority/empty-follicles-explained
http://www.inviafertility.com/infertility/draniruddhamalpani/empty-follicle-syndrome-efs-a-guide-for-ivf-doctors/

Oogenes (follikelutveckling)

Just nu funderar jag väldigt mycket på vad som händer och vad som har hänt i min kropp inom det reproduktiva området, särskilt follikelutvecklingen. När det är något jag inte förstår har jag svårt att släppa det innan jag har tagit reda på hur det funkar. Nu kan jag ju inte få reda på exakt vad som pågår i min egen kropp (tyvärr) så istället bestämde jag mig för att försöka ta reda på hur det går till när en follikel utvecklas och hur lång tid det egentligen tar. Det jag fått fram är att hela förloppet tar 13 cykler och den största utvecklingen sker de sista tre månaderna. Då min kropp var i stor hormonell obalans för 16 månader sedan då jag brakade in i väggen och fick veta att jag hade låg ämnesomsättning kanske det är en av anledningarna till mitt fluktuerande AMH-värde och dåliga svar på stimuleringen. Både stress och låg ämnesomsättning kan orsaka nedsatt fertilitet och övervikt hjälper ju inte direkt till så kanske funkade inte rekryteringen av primordiala folliklar riktigt som den skulle för ett år sedan och då kanske det finns färre antrala folliklar än normalt fortfarande (även om de förhoppningsvis är på tillväxt). Ja jag vet att det kan vara dumt att ställa diagnos på sig själv mha Google men jag har svårt att låta bli 🙂 Jag ska givetvis även fråga läkarna om detta. Vid IVF ökar man med sprutorna halten av FSH och därmed kan fler folliklar än den dominanta växa till 20 mm. En slutsats jag drog idag var att de folliklar som växer hade i annat fall dött och absorberats av kroppen, med andra ord så använder man inte fler folliklar per cykel vid IVF än en vanlig cykel och därmed gör man inte slut på äggen fortare. Om det jag skrev om olika folliklar lät som rappakalja men du är intresserad av att veta mer om hur folliklar utvecklas så kommer nedan en sammanfattning av dagens efterforskningar.

Under fosterstadiet bildas flera miljoner ägganlag och genomgår den första utvecklingsfasen till primordialfollilkar, redan vid födseln har antalet halverats. Sedan avstannar follikelutvecklingen fram till puberteten när den månatliga reproduktionscykeln startar och då har även antalet folliklar sjunkit ytterligare.

Från primordialfollikelstadiet (0,03-0,05 mm) genomgår folliklarna olika stadier; primära folliklar (ca 0,1 mm), sekundära folliklar (0,2 mm) och tertiära folliklar (0,2-20 mm) som ibland också kallas Graafska folliklar. Folliklar kan även delas in i preantrala (primära, sekundära och tidiga tertiära folliklar upp till 1-2 mm) och antrala folliklar (sena tertiära folliklar). Vid varje ögonblick kan man i äggstockarna hos en fertil kvinna hitta folliklar i alla olika utvecklingsstadier.

I varje cykel har den dominanta follikeln utvecklats från en primordial follikel som rekryterades för att börja växa nästan ett år tidigare, hela förloppet tar 13 cykler. Utvecklingen från primordial follikel till antral follikel är långsam och tar ca 300 dagar, den är långsammast i början och snabbare mot slutet. Det tar ca 50 dagar för en antral follikel att växa till en 20 mm preovulatorisk follikel, detta är en del av den tertiära fasen. Utvecklingen i den tertiära fasen, dvs från 0,2 mm till 20 mm, tar tre cykler.

Vid slutet av en cykel ökar halten av FSH och då väljs 5-7 antralfolliklar ut att delta i nästa cykel. Från FSH-stegringen och vidare under follikelfasen (från menstruationens början till ägglossning) tävlar de utvalda folliklarna om det FSH som finns tillgängligt och till slut finns bara en follikel kvar, detta tar ca 10 dagar. Den vinnande follikeln blir den dominanta follikeln som växer till ca 20 mm och sedan släpper ett ägg, detta tar också ca 10 dagar. De folliklar som inte blir den dominanta genomgår något som kallas atresia som innebär att de återbildas och absorberas av kroppen, atresia händer för övrigt i alla utvecklingstadier av folliklar.

En follikel som släppt ifrån sig sitt ägg omvandlas till en gulkropp (Corpus Luteum), vars största funktion är produktion av hormonerna östrogen och progesteron. Progesteronhalten når max i mitten av lutealfasen (från ägglossning till mens). Om ägget inte befruktas så dör gulkroppen efter två veckor (den har konstant livslängd på 11-13 dagar) och progesteronhalten sjunker hastigt. När halten nått ursprungsnivån startar blödningen.

Oogenes

Folliculogenesis_chart

Primära källor:
http://en.wikipedia.org/wiki/Folliculogenesis
http://www.glowm.com/section_view/heading/Follicle%20Growth%20and%20Development/item/288

Hormoner, frågor och planering

Var och hämtade mina provsvar igår och enligt sköterskan så ligger de alla precis där de ska och ja mitt AMH har stigit från 0,5 till 1,6 på ett halvår. Så här såg det ut på labb-utskrifterna:

AMH 1,6 µg/L
FSH 6,43 IU/L
LH 3,5 IU/L
Östradiol 96 pmol/L
Prolaktin 259 mIU/L

Men om mina hormoner har rätt nivåer, varför blev det då så dåligt utfall på mitt första IVF-försök? Den frågan lämnar mig ingen ro, jag tog ju trots allt proverna precis innan jag började med sprutorna. Andra frågor som snurrar runt runt i skallen är om jag gjorde IVF:en i onödan och kunde ha sparat de pengarna och om jag istället kan fortsätta med några försök med inseminationer. Det hade varit skönt att testa inseminationer, om inte annat för att det är betydligt billigare. Å andra sidan maler också embryologens kommentar om att mina ägg inte låtit sig befruktas och att jag borde testa mikroinjektioner nästa gång. Om inte mina ägg släpper in spermier så lär ju knappast inseminationer funka… Hade det inte varit för att det kostar så mycket hade jag utan att tveka fortsatt med IVF trots sprutor och äggplock men nu måste jag ändå överväga alternativet.

För att få lite hjälp med att besvara alla dessa svåra frågor har jag bokat in en telefon-tid med CFC på torsdag. Jag har även lyckats hitta en läkare i Göteborg som antagligen kan hjälpa mig med recept på IVF-mediciner. Jag ringde till den kliniken igår och frågade om man kunde få hjälp hos dem inför IVF i Danmark och det skulle gå bra. Var dock inte öppen med att jag är ensamstående, hoppas inte det ställer till det sedan. Fick dock ett tips om att en kompis kompis som är ensamstående hade fått hjälp där. Blir det fler IVF-försök vore det fantastiskt skönt att slippa åka till en annan stad för att få recept och gå på ultraljuden. Jag fick min första tid där också på torsdag så förhoppningsvis kan jag bestämma mig för hur jag vill gå vidare i slutet av nästa vecka.

Det jag iaf har bestämt mig för är att inte dra igång en ny IVF direkt trots att CFC sa att det var ok. Känns också som om det var rätt beslut då jag började blöda idag vilket är väldigt tidigt, förra cykeln blev bara 23 dagar. Även om jag ibland har kortare cykler så har de blivit längre under sommaren och jag misstänker att den här blev så kort pga äggplocket. I vanliga fall blir ju blåsan till en gulekropp efter ÄL och producerar progesteron som håller slemhinnan på plats men jag undrar om det funkar på samma sätt efter ett plock. Om det hade blivit insättning hade jag ju fått tillföra progesteronet med Crinone-gelen men nu blev det ju ingen insättning och ingen gel så det kanske är därför blödningen kom så tidigt.

Försöka återgå till det normala

Efter förra veckans besvikelse har jag bestämt mig för att göra mitt bästa för att försöka hitta tillbaka till en mer normal tillvaro. Jag har så länge varit fokuserad först på förberedelser inför mitt första försök med viktnedgång och andra livsstilsomläggningar och sedan på själva försöket med läkarbesök, sprutor och resor att jag lite grann har glömt bort att leva. Någon dag efter det förödande samtalet började jag därför höra av mig till mina vänner för att planera in lite trevliga träffar. I lördags var jag ute och åt med en av mina bästa vänner och hade en härlig kväll så det började bra. Idag var det dags att åka till jobbet igen och det gick också bra. Fick lite ont i vänster äggstock framåt eftermiddagen men det kanske var för att jag hade tajtare jeans på mig och för att man sitter annorlunda vid skrivbordet än hemma i soffan. Funderade på att försöka mig på det första spinningpasset på ett halvår den här veckan också men då jag fortfarande har lite ont efter plocket av och till är det nog lika bra att vänta någon vecka till, får testa formen med en långpromenad i helgen.