Dagen efter/dan före dan

Vaknade upp i vanlig tid imorse fast i soffan och inte i sängen. Däckade ordentligt när jag väl kommit hem och tagit en dusch och vaknade inte på hela natten. Igår hade jag både besöks- och visningsrekord på bloggen och det värmer att så många är intresserade av hur det går på min resa, tack! Att blogga är en bra ventil och att skriva hjälper mig att sortera mina tankar.

Hemresan igår var ett eget litet äventyr. Straxt efter Kastrup så gick kylarslangen av på bussen så vi blev stående på motorvägen, chauffören vågade inte ens köra några meter in i en ficka bredvid för han var rädd att motorn skulle skära. Vi fick vänta en stund på mekaniker då de skickade honom från Malmö. Efter slangbyte och påfyllning med vatten rullade vi iväg igen ungefär en timme sena. Jag frågade chauffören (som inte kan ha långt kvar till pensionen) om det hände ofta att bussar går sönder så man blir stående och han hade bara varit med om det två gånger. Jag har nu varit med om det två gånger på tre hemresor… Vad är det egentligen med mig och Kastrup? Jag fastnar alltid där oavsett om jag flyger eller ej verkar det som. Straxt innan bron började det pipa igen för att det var för lite kylarvatten men vi tog oss över och fram till stationen i Malmö. Där fyllde de på mer vatten och bytte chaufför. Sedan kom vi inte långt förrän det började pipa igen och efter ett tag stannade vi vid vägkanten då det skulle komma en ersättningsbuss som de lånat av ett annat bolag. När bussen kom fick vi alla flytta över till den och så vi fortsatte mot Helsingborg med en annan chaufför medan vi skuggade vår gamla buss som tydligen gick att köra ändå. I Helsingborg kom Swebuss-chauffören tillbaka och lyckades sedan köra oss hela vägen till Göteborg i lånebussen men vi blev ca 1,5 h sena så jag var inte hemma förrän vid kl. 22.

Ända sedan jag började med mitt IVF-försök har jag inte haft särskilt mycket känslor kring det vilket har förbryllat mig lite, och jag började till och med tvivla lite på hur gärna jag egentligen vill det här pga bristen på känslor. Igår efter plocket kom känslorna tillbaka… Med mina 3-4 blåsor på VUL 2 hade jag ställt in mig på 3 ägg även om jag visste att inte alla blåsor innehåller ägg. När läkaren plockade fyra blåsor så blev jag ännu mer inställd på att det borde nog vara tre ägg, och kanske till om med fyra. När sköterskan sedan meddelade att det bara kom ut två var det som att mitt hopp om att få bli mamma krympte ihop fast två inte är mycket mindre än tre. Om jag får så få blåsor trots hög dos medicin och sedan är hälften av blåsorna tomma kändes det som att oddsen för att någonsin lyckas bli gravid inte är på min sida. Om jag metaforiskt satt fast upp till knäna i barnlöshetsträsket innan sjönk jag plötsligt mycket djupare och sitter nu fast upp till en bit över midjan. Jag har inte drunknat än så jag kommer fortsätta kämpa (om jag inte mot alla odds blir gravid nu) men det blev med ens så verkligt att jag kanske inte kommer få något barn som delar mina gener.

Det var stundtals lite svårt att hålla ihop under den långa bussresan hem igår och flera gånger brände tårarna bakom ögonlocken. Jag beslutade mig dock för att använda mig av en teknik jag fick lära mig när jag var sjuk som går ut på att istället för att låta känslorna ta över fullständigt så parkerar man dem till en senare tidpunkt kanske till och med ett visst klockslag (det här är inte samma sak som att trycka undan sina känslor vilket inte alls är bra). Första gången jag hörde talas om det här tyckte jag det lät väldigt märkligt och rätt flummigt men ibland funkar det. Kort och gott bestämmer man sig för att ”jag ska inte oroa mig eller vara ledsen för det här nu men jag ska fundera över det vid den här tidpunkten och vara orolig eller ledsen för det då” och så gör man sitt bästa för att inte tänka på det. Ofta händer det nämligen att när den bestämda tidpunkten inträffar har man inte samma känslor och kanske känns inte problemet lika stort. I mitt fall igår var det mycket anspänning innan plocket som jag var jättenervös över plus att jag knappt sovit något som gjorde att jag var väldigt känslig. Idag efter att ha sovit och fått lite distans är jag fortfarande nedstämd men jag bryter inte ihop (vilket jag hade gjort igår) och kan börja tänka lite logiskt igen.

Jag är fortfarande sjukskriven 50% efter att jag våren 2013 smackade in ordentligt i väggen, eller som det heter numera, drabbades av utmattningssyndrom. Idag kände jag mig helt mentalt utmattad så jag loggade med gott samvete in på FK:s hemsida och sjukanmälde mig på 100%, det kan man göra i fem arbetsdagar utan nytt läkarintyg. Jag tror det är bättre att ta det lugnt några dagar och bearbeta det som händer och alla känslor kring det istället för att pressa mig så att jag börjar brytas ner igen för det är en tuff väg tillbaka. Fysiskt mår jag ganska bra efter plocket, det känns som om jag har mensvärk men det är allt.

Idag slog det mig också att jag nog betalade för mycket igår så jag var tvungen att plocka fram fakturan. Mycket riktigt så hade de fakturerat fullpris trots att de skulle dra av de 6000 kr jag betalat till GH. Bara att ringa och jo administratören höll med mig och att det blivit fel och antingen kan jag få tillbaka mina pengar eller ha dem till godo vid senare behandlingar. Tycker för övrigt att det är rätt dåligt att de inte informerat om sina nya betalningsrutiner. Det står inget på hemsidan och det är ingen som nämnt på telefon under de flera samtal vi haft innan behandlingen att allt skulle betalas med kort direkt efter plocket. Tidigare gick det inte att betala med kort utan man var tvungen att ha kontanter eller få med sig en faktura. Jag trodde också att man kanske inte skulle betala förrän de visste om det skulle bli en extra kostnad för frysning heller så jag var inte alls beredd igår. Pengarna har jag men de sitter inte på konton kopplade till något kort och jag hade ingen bankdosa med mig och sköterskan var mycket bestämd på att pengarna måste in under dagen så därför fick jag lite panik och missade fakturafelet.

Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att fråga om de visste hur det gått för mina ägg i labbet. Hon försvann iväg för att fråga och när hon kom tillbaka pratade hon så fort och danska är inte alltid så lätt att förstå att jag först tyckte hon sa att allt såg bra ut men det visade sig att hon sa att det inte såg helt bra ut. Hon la snabbt till att det är ännu osäkert hur det kommer gå och därför brukar de be sina patienter att inte ringa så tidigt. Hon sa inget mer sedan så jag vet inte hur befruktningen gått eller om något ägg redan dött men då jag ska få besked imorgon så måste ju hoppet finnas kvar åtminstone för det ena om inte för båda. Det verkar som att på de flesta kliniker brukar man få veta dagen efter hur befruktningen gått men tydligen inte på CFC. Imorgon öppnar de ungefär samtidigt som jag måste sätta mig på tåget för att hinna ner i tid för en eventuell insättning. Jag hoppas att jag slipper ett tråkigt samtal så att jag får hoppa av tidigare och vända direkt hem igen, den här ovissheten är tuff.

Annonser

4 thoughts on “Dagen efter/dan före dan

  1. Usch, kommer aldrig glömma hur påfrestande det är för både själen och kroppen det här, dessutom måste du åka till ett annat land också, tycker du är modig och stark, peppen!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s