När tar ni sista Orgalutranen?

Sitter åter på tåget och har lämnat ett kallt och grått Köpenhamn bakom mig och åker strax över sundet. Det gick bättre än jag trodde idag på ultraljudet och jag har fått tid för plock på tisdag morgon. Fick träffa självaste dr Svend idag men även han hade svårt att hitta mina blyga äggstockar. När han vevat runt en stund med staven gav han upp och gjorde ett ultraljud på utsidan istället. Att ingen testat det tidigare, det gick mycket fortare att lokalisera äggstockarna. Skönare var det också om än lite kletigt efteråt. Det verkar iaf som om jag har tre blåsor som ska gå att plocka på vänster sida men återigen inga på höger. Hoppas dock mot bättre vetande att några fler blåsor hinner växa till innan tisdag morgon.

Ska fortsätta med Menopur och Orgalutran idag och imorgon. På söndag ska jag ta sista Orgalutranen innan 14.00 och sedan Ovitrelle 22.00, ungefär likadant som förra gången alltså. Jag har läst på Linnéklinikens sida (tror jag det var) att de rekommenderar sista Orgalutranen 24-26h innan Ovitrelle och för mig låter det mer logiskt än att först ta en spruta för att stoppa och sedan några få timmar senare ta en annan för att trigga ägglossning. Undrar lite om det var det som gick snett förra gången när mina ägg inte verkade ha mognat som de skulle.

När har ni andra tagit er sista Orgalutran och sedan ägglossninssprutan? Vore intressant att höra om klinikerna ger olika råd.

Annonser

Tungt nu

Är på stimuleringsdag 7, dvs jag ska ta min sjunde Menopur-spruta ikväll. Var på mitt första ultraljud hos min svenska läkare idag och resultatet var inte strålande. På vänster sida hade jag en blåsa som var 17 mm och två små under 5 mm och på höger sida var det två blåsor på 8 mm och 6 mm. När jag pratade med CFC på eftermiddagen trodde de att det nog inte skulle bli mer än en blåsa den här gången och att jag kanske får avbryta 😦 De ville dock titta på mig först så jag ska åka ner för en undersökning på fredag eftermiddag för att se om läget ändrats. Fram till dess ska jag fortsätta med både Menopur och Orgalutran men det känns svårt att hålla motivationen uppe. Är det fortfarande bara en blåsa på fredag tyckte de att det är bättre att avbryta IVF-en för att spara pengar och kanske göra en insemination istället. Mot mitt bättre vetande har jag fram till nu varit väldigt hoppfull och känt att ”den här gången kommer det gå vägen” så idag blev det platt fall.

Stimuleringsdag 4

Stimuleringsdag 4 idag. Bestämde mig efter en del velande till sist för att ta mina sprutor på kvällen även denna gång då det känns bäst för mig. Jag var inne på att ta dem på morgonen istället då jag får åka till Köpenhamn för det andra ultraljudet och då riskerade att behöva ta mina sprutor på buss eller tåg, men så kom jag på att om jag tar dem senare på kvällen den här gången så kan jag antagligen undvika det så jag bestämde mig för att 22.30 skulle bli min spruttid. Det är skönt att slippa den extra stressen på morgonen när jag ska iväg för jag har för det mesta alltid bråttom ändå och sprutorna hade lagt till 15 minuter till morgonrutinen då det tar en bra stund att få in 400 IE Menopur utan att det börjar bränna som eld och göra skitont, kör man för fort så känner man det direkt liksom… För en stund sedan slog det mig att med omslaget till vintertid idag så blir det ju 25h till min spruttid. En extra timme gör nog ingen skillnad men jag tror att jag siktar på kl 22.00 idag och så 22.30 igen imorgon så har jag ”jämnat ut” tidsskillnaden något.

Imorgon är det dags för den första Orgalutranen också, eller jag tror iaf det… I instruktionen från den danska kliniken står det att jag ska börja på stimuleringsdag 6 men förra gången sa GH-läkaren att jag skulle börja på dag 5. När jag frågade den danska läkaren på telefon sa han att jag kunde börja på dag 5 så då gör jag det men det gnager i mig att det är för att jag ifrågasatte hans ursprungliga instruktion. På det hela taget känner jag mig mer utsatt och ”på egen hand” vid det här försöket. Vid det första fick jag hjälp med stimuleringen på GH-kliniken och även om läkaren där inte alls var trevlig så fick jag tydliga instruktioner och förhållningsregler och även en bra demonstration av hur jag skulle ta sprutorna. Den svenska läkare jag har nu som hjälpte mig med recept och ska göra det första ultraljudet sa direkt att han inte kan det här med IVF utan att han kommer gå helt på den danska klinikens instruktioner och att det är jag som får sköta kontakten med dem. Det är inget problem i sig för mig men det känns som om den danska kliniken förväntar sig att man har mer stöd från sin svenska läkare och att deras instruktioner då inte är så tydliga som jag skulle behöva. Jag är ju trots allt ingen läkare men det känns som om jag måste vara med och styra och ställa rätt frågor för annars faller något mellan stolarna och det känns som ett stort ansvar för mig att ta när det gäller en medicinsk behandling. Jag använder mig mycket av dem information jag fick av GH-kliniken förra vändan och nu är jag glad ändå över att jag gick där första gången för annars vet jag inte hur det hade gått den här gången. Antagligen hade det gått bra men jag hade nog varit ännu mer nervös och stressad än jag är nu över ansvaret jag känner att jag måste ta, det hade varit skönt att bara kunna lämna över allt till en läkare och luta sig tillbaka och bara göra som de säger.

Det har än så länge gått fint att ta sprutorna. Har inte direkt känt av några biverkningar eller symtom, bara några få stick i äggstockarna. Har för mig att jag kände mer sist så jag börjar bli nervös men hoppas att det växer en massa blåsor där inne fast jag inte känner så mycket. Nästa milstolpe i den här behandlingen är första ultraljudet på onsdag, hoppas han hittar massor av blåsor då!

Att välja donator

Idag var det dags att än en gång beställa donatorsperma inför IVF-behandlingen. Vid både min insemination och den första IVF-behandlingen hade jag samma donator men den här gången bestämde jag mig för att byta. Nu har jag ju bara gjort två försök men att äggen inte befruktades förra gången kan bero på att jag och donatorn inte är kompatibla (även om det är mycket troligare att äggen hade för dålig kvalitet sist). Att vara singel i det här läget kan alltså vara en fördel då det är enkelt att byta donator för att maximera sina chanser.

Donatorvalet känns som ett väldigt viktigt val då det (förhoppningsvis) kommer bestämma hälften av mitt barns gener. Även om jag tror att miljön man växer upp i förstärker eller försvagar drag så tror jag att generna bestämmer både vårt utseende och vår personlighet. Det är inte på alla kliniker som man beställer egen sperma, på vissa väljer de åt en baserat på önskemål om utseende, men på min klinik måste man beställa själv. Så hur gör man då när man ska välja donator?

Det första man måste göra är att bestämma sig för om man vill ha öppen donator eller ej och om man vill ha så kallad extended profile. Redan från början bestämde jag mig för både öppen donator och extended profile. Om mitt barn ska söka efter sitt biologiska ursprung eller ej känns inte som om det ska vara mitt beslut så därför vill jag lämna dörren öppen. Extended profile är nog lite både för min och barnets skull för med den info om utseende och personlighet samt de foton man får kan man kanske gissa sig till vad i barnets utseende och personlighet som ärvts från donatorn. Många som argumenterar emot ensamståendes rätt till insemination med donator pratar ofta om att det är viktigt att barnet kan spegla sig i sina genetiska föräldrar och jag tänker att det här ändå är en liten bit på vägen. Sedan verkar det ofta som om det första folk gör när de ser en nyfödd är att börja leta efter likheter med föräldrarna, ”hen har mammas näsa och pappas öron” osv, och det verkar många fortsätta med under hela barnets uppväxt. Om det är bra eller dåligt att hålla på så vet jag inte men jag får ändå utgå ifrån att situationen kommer uppstå och det kommer nog vara skönt att åtminstone kunna svara på några frågor om vad som ärvts från donator-sidan.

Sedan får man gå in på någon av spermabankernas (European Sperm Bank och Cryos) hemsidor och börja läsa profiler. Det är en lite småmärklig grej att läsa alla dessa profiler men mitt kontrollbehov är så pass stort att jag ändå uppskattar att valet är mitt och inte klinikens. Till och från under de senaste åren har jag testat på nätdejting och på något underligt sätt känns det här lite liknande. Inte så att jag tänker på donatorn som någon partner till mig men att ha en databas med män att söka i med olika sökkriterier… Vad har då jag letat efter? Jo jag började med att bestämma mig för att jag ville ha någon över 1,75m och som var hyfsat normalviktig. Sedan började jag fundera över genetik och kom fram till att det kanske blir enklare för barnet om min släkts färger slår igenom så att barnet lättare kan spegla sig och då kom kriterierna blå ögon och blont eller rött hår som är recessiva drag. Nu är det ju ingen garanti för att barnet kommer få min släkts färger då gener kan hoppa hej vilt mellan generationer men chansen är iaf större. I slutänden så spelar det inte så stor roll heller men som vanligt har jag nog tänkt lite för mycket…

Något annat som jag tänkt på när jag läst profiler är om det verkar vara en person som jag skulle vilja vara vän med. När man läser om intressen, livsstil och familjeförhållanden får man ändå en bild av personligheten och vissa har jag känt att de verkar supertrevliga medan andra inte verkat vara det (kanske här nätdejting-vibbarna dyker upp). Då jag som sagt tror att personligheten ärvs till stor del så vill jag alltså välja någon av dem som verkar trevliga även om jag är medveten om att det är oerhört svårt att säga om någon verkligen är trevlig eller ej baserat på en så kort profil. En annan sak som är viktig är att profilen ger ett gott intryck då jag antar att mitt barn kommer läsa den hundratals gånger under uppväxten. Ett annat kriterium är att bilden eller bilderna på donatorn som barn är fina och att det faktiskt går att se lite fysiska drag. Ett annat väldigt viktigt kriterium är brevet där donatorn berättar om varför han valt att donera och ibland lite mer om sig själv.

Idag satt jag till slut med två topp-kandidater. Deras utseende och profiler var likvärdiga men den ena hade superfina och tydliga barnfoton medan den andra hade ett jättebra brev. Jag hade väldigt svårt att välja mellan dessa två men i slutänden var det det bra brevet som avgjorde. I det brevet skrev donatorn att han donerade för att han ville hjälpa både par och singlar att bli föräldrar och att han såg sig själv som enbart en donator och inte en förälder då (enligt honom) en förälder är någon man växer upp med och som tar hand om en och inte den som tillhandahållit generna. Sedan skrev han att han valt att vara öppen med extended profile för att han tyckte det var bäst för barnen och att han tyckte att de skulle ha rätt att söka upp honom om de hade ett behov av det i framtiden.

Nu har jag alltså beställt ett strå (det är så en portion kallas) med den utvalda donatorn och det skickas till kliniken på måndag. Dyrt är det dock tyvärr med öppen donator med extended profile, 5 800 kr fick jag betala för mitt strå inklusive frakt, men i slutänden tror jag att det är värt de där extra kronorna för möjligheten för barnet att få veta identiteten på donatorn och att ha den extra informationen under uppväxten. Men tänk om alla män där ute visste vilka dyrbara droppar de går omkring med, då kanske de inte skulle spillas lika lättvindigt både med och utan sällskap 😉

Mens (nästan) enligt schemat

Fick mens idag vilket var ungefär när jag trott baserat på utslag på ägglossningstesten för ett par veckor sedan. Det hade dock varit ännu bättre att få mens imorgon eller inatt för då hade det klaffat perfekt med tiden jag bokat för det första ultraljudet. Nu blir första ultraljudet, eller skanningen som de säger i Danmark, på stimuleringsdag 7 och egentligen skulle det varit på dag 6 men CFC sa att det var okej om det blev på dag 7 istället. Tur att min kropp höll sig någorlunda till mitt schema den här gången! Det hade nog varit omöjligt att boka om tiden då det inte är helt lätt att få tid hos min svenska läkare. För några veckor låg jag och vred mig i sängen och kunde inte sova och så plötsligt kom jag på att det nog var bra att försöka boka in tider för ultraljuden. För ovanlighetens skull låg paddan på sängbordet så jag ryckte åt mig den och surfade in på mottagningens hemsida efter att ha försökt gissa när jag kunde tänkas behöva tid. Ville helst ha en tid på tisdagen men då fanns det inga men som tur var fanns det en på onsdagen så jag petade snabbt in mina uppgifter för att boka den. Undrar vad sköterskan tänkte på morgonen när hon såg att jag lagt in min bokning kl 2.30… 🙂

Det är desto svårare att få till det med det andra ultraljudet som jag gissar att jag behöver på fredag eller lördag. Ingen av mina vanliga läkare har öppet på fredagar så idag ringde jag till Göteborgs kvinnoklinik där jag har gått hos gynekolog i många år men där var alla deras fertilitetsläkare borta på fredag och jag fick inte gå till någon av de vanliga gynekologerna. När jag frågade varför fick jag känslan av att det hade med pengar att göra, eftersom det är IVF-relaterat så räknades det som privat besök (och skulle kosta 1200 kr) och gick man hos vanlig gynekolog så var det landstingstaxa. Jag tyckte det kändes fånigt att bli nekad pga det för jag tror att deras gynekologer skulle klara att göra det här ultraljudet utan problem men det finns ju inte mycket jag kan göra. Blir nog alltså att åka till Köpenhamn för ultraljud 2 då, det blir ju iaf billigare än på Gbg kvinnoklinik men surt att behöva åka så långt. Ska testa att ringa Carlanderska också men hittills har jag alltid fått nej när jag försökt få hjälp där så jag har inte så höga förhoppningar. Om det är någon som har något andra tips på ett ställe i Göteborgs-trakten där jag kanske kan få hjälp så tar jag gärna emot det!

Svängde förbi apoteket på hemvägen idag och hämtade de sista medicinerna så nu är kylen fulladdad. Har funderat över om jag ska ta sprutorna på morgonen eller på kvällen den här gången. Det var skönt att ta dem på kvällen men den här gången blir det nog på morgonen istället för då jag kanske kan undvika att behöva ta ett par sprutor på en buss eller tåg om jag måste till Köpenhamn för det andra ultraljudet. Vet inte riktigt hur mina medresenärer skulle ta det om de ser mig sitta och dra upp medicin i en spruta som jag sedan hugger in i magen tätt följd av den förifyllda Orgalutran-sprutan… Alternativet hade varit att ta dem instängd på busstoaletten men det känns inte bra för mig så blir det sprutor på buss tar jag dem nog i sätet. Kunde ju iofs bli en lustig historia för de andra att berätta senare. Kan helt ärligt säga att jag numera funderar över saker jag tidigare inte föreställt mig i min vildaste fantasi 😀

Medicinjakt och kattskrällen

Var inne i stan idag för ett träningspass och tänkte passa på att hämta ut de mediciner som fanns på apoteket och beställa resten. Förra gången beställde jag direkt på ett av apotekens hemsidor och det gick väldigt smidigt så igår satte jag mig för att göra samma sak. Tyvärr hade de gjort om sidan sedan sist och nu kände jag inte att jag såg vad jag beställde då man inte såg vilka märken det var. Jag är lite petig med att få samma märken som sist trots att jag egentligen vet att det är samma sak man får av alla märken men om det känns bättre med samma så tänker jag köra på samma. Efter en halvtimmes försökande så var jag tillräckligt sur för att ge upp och därför fick jag beställa idag istället. Jag började på det största apoteket där jag hämtade ut allt sist men de hade ingen Menopur alls hemma och det var det jag verkligen ville få tag på ett paket av då det är det första jag kommer behöva. Jag beställde tre paket där och bestämde mig för att hämta det fjärde efteråt på ett annat apotek en bit bort där de skulle ha ett hemma. Även om jag antagligen inte kommer börja förrän i slutet av nästa vecka känns det bättre att ha grejer hemma för de första dagarna ifall att mensen skulle komma för tidigt. De hade en Orgalutran hemma av ”mitt” märke men fick beställa 5-packen. Sedan kom vi till Ovitrellen och där visade det sig att min läkare skrivit recept på en förifylld spruta istället för den förifyllda pennan jag hade sist och jag tyckte pennan var så bra. Av någon märklig anledning så var inte dessa två utbytbara trots att det är samma substans, samma koncentration och samma mängd. Fick rådet att kontakta läkaren för ett nytt recept om jag ville ha pennan, suck… Fick alltså bara med mig en enda Orgalutran-spruta från första stället men beställningen skulle vara klar på tisdag. Sedan gick jag bort till det andra apoteket och visst hade de ett paket Menopur hemma. Chansade och frågade om Ovitrellen där också och trots att hon inte fick så bytte hon ut den så jag fick med mig en penna hem. Dagens ros till henne! Så skönt att slippa ringa min läkare och krångla med nytt recept. Bara att beställa ett strå av lämplig donator från spermabanken kvar nu av förberedelserna men det gör jag nog nästa vecka.

IMG_3626Förutom IVF-förberedelser ägnar jag mig just nu åt ett litet krig mot kvarterets katter. Jag älskar katter, har haft katt själv och drömmer om att skaffa katt igen om ett par år. Tyvärr har dock katterna i området börjat använda min altan som toalett så just dessa katter är inte omtyckta. Det har inte varit något problem tidigare men började förra veckan när jag packade ihop blomlådorna och satte på presenningen över alla möbler inför vintern. Det tog inte mer än någon timme innan jag såg att en katt varit där och pinkat in presenningen. Spolade av det och hoppades att det inte skulle hända igen. Dagen efter kom jag ut och då hade det kissats på tre ställen så det var bara att spola igen… Googlade för att se vad man kunde göra åt eländet och hittade tips om citronsaft och ättika så jag skvätte ut ättika och det funkade en dag. Här krävdes tuffare tag tydligen så jag införskaffade en elektronisk kattskrämma som är rörelsestyrd och skickar ut ett ultraljud som katter tydligen tycker är väldigt obehagligt men som inte skadar dem. Igår när jag kom tillbaka från tvättstugan såg jag en orange katt som hade väldigt bråttom från min häck och vidare över gården. Jag är inte säker på att den varit inne och satt igång skrämman men jag hoppas att det jag såg var bevis på att den funkar. Får erkänna att jag kände viss tillfredsställelse när jag såg den där katten kuta iväg 🙂 Idag hittade jag återigen kiss på presenningen men mindre än det brukar vara så jag hoppas att katten blev avbruten och ivägskrämd. Tydligen kan det ta upp till två veckor innan de lärt sig läxan och jag hoppas verkligen att det funkar för annars blir det nog inte så trevligt att sitta där ute till våren.

Snart dags för försök 2

Det börjar dra ihop sig för mitt andra IVF-försök och jag är nervös… Tänk om det går lika dåligt som sist. Å andra sidan känner jag mig friskare och piggare nu än förra gången så jag hoppas att kroppen är i bättre form och samarbetar mer den här gången. Jag hade en ordentlig svacka efter förra försöket och trillade tillbaka i gamla ovanor och åt alldeles för mycket godis och slutade med promenaderna så ett antal av de där kilona jag kämpade bort i somras återkom. Sedan några veckor tillbaka bestämde mig för att nu får det vara slut med godis och så började jag med spinning igen. Förutom godisstoppet äter jag normalt men det har ändå försvunnit några kilo, och det är väldigt skönt. Förhoppningsvis fortsätter jag tappa lite långsamt i vikt trots att min kropp definitivt inte befinner sig i svält.

Annars håller jag på att försöka få ihop logistiken inför försöket. Jag är väldigt nöjd med min läkare i Göteborg, men det är ett problem att han bara jobbar tre dagar per vecka när man håller på med IVF och behöver göra sina ultraljud särskilda dagar. Dessutom är han populär så man behöver boka sina tider typ tre veckor innan och det är ju också lite svårt då mensen inte alltid dyker upp när man tror… Jag skulle tro att jag får mens på tisdag plus/minus två dagar, och om den dröjer till på onsdag klaffar det perfekt med den tiden jag lyckades få. Bara att hoppas att kroppen håller sig till schemat! Det andra ultraljudet gissar jag på att jag behöver på fredagen eller lördagen och då får jag nog åka till Köpenhamn eftersom vare sig min läkare och min back-up läkare har öppet på fredagar. Känns lite jobbigt med fem timmar på buss enkel väg för en undersökning som tar 5-10 minuter men så får det bli. Om jag tar bussen så kostar det iaf inte mer pengar än att gå i Göteborg då ultraljudet ingår på den danska kliniken och bussbiljetterna kostar ungefär samma som läkaren tar per besök. Synd bara att behöva lägga en hel dag. Det innebär också att det kan bli tre vändor till Köpenhamn på en vecka om det blir insättning.