Ruvardag 8

Är på ruvardag 8 idag, iaf om man räknar transferdagen som dag 0 och det verkar de flesta göra. Det har alltså gått över en vecka sedan jag fick tillbaka mitt lilla fyrcelliga embryo. På något underligt sätt går tiden både fort och långsamt samtidigt, och jag både gillar och inte gillar ovissheten. Å ena sidan så vill jag veta så fort som möjligt om det funkade och om jag är gravid men å andra sidan om jag inte är det så är det bättre att inte veta och ändå ha hoppet kvar. Om mitt lilla embryo fortfarande lever och utvecklas så borde det ha fäst i livmodern i måndags eller tisdags så då borde hCG ha börjat produceras. Det är ännu för tidigt att mäta det men jag har börjat fundera över om jag ska börja tjuvtesta snart. BIM är på tisdag och två dagar senare (20/11) är det officiell testdag.

De första dagarna efter återföringen så kände jag en hel del i livmodern och trakterna omkring, och brösten gjorde ont men sedan avtog det. I måndags var jag däremot väldigt trött när jag kom hem från jobbet och däckade två timmar i soffan vilket gjorde att jag sedan inte kunde sova alls när det var dags att lägga sig så det blev inte mer än fyra timmars sömn. På tisdagen gick det förvånansvärt bra att jobba trots sömnbrist men jag kände av lite yrsel några gånger och jag hade en fruktansvärd huvudvärk (som jag inte ville ta något mot så det var bara att härda ut). Klarade mig med enbart en halvtimmes sömn i soffan så jag lyckades nästan somna i vanlig tid. I onsdags var jag ett vrak på jobbet och fick knappt något gjort så till slut smet jag hem lite tidigare. Efter att ha ätit middag däckade jag återigen i soffan och vaknade hyfsat groggy efter tre timmar… Somnade sent igen men det gjorde inte lika mycket för jag är fortfarande ledig torsdagar och fredagar så jag kunde ta lite sovmorgon. Var hyfsat seg hela dagen igår och satt mest och läste och kände efter och visst molade det lite i livmodern då och då och har inte flytningarna ökat? Lyckades faktiskt hålla mig vaken tills det var läggdags, men nu hjälpte inte det jättemycket då jag istället för att somna för sent vaknade vid 5-tiden istället… Somnade om efter ett tag, men jag är rätt seg idag med.

Det är skönt att vara ledig men jag har alldeles för mycket tid att gå omkring och leta efter graviditets-symtom… I början av ruvningen var jag ganska cool och tänkte inte så mycket på det alls. Sedan var det ett par dagar när jag var övertygad om att det inte funkat, men sedan vände det och jag har nu en känsla av att det har funkat vilket skrämmer mig ganska mycket. Vill inte hoppas för mycket för oddsen är ju ändå emot ett plus på stickan nästa vecka och jag är rädd för besvikelsen. Den senaste veckan har jag dock känt av massor av symtom; trötthet, yrsel, lätt illamående, huvudvärk, molande i livmodern, halsbränna, flytningar och förstoppning. Det värsta är väl att i stort sett alla av de här symtomen kan bortförklaras med Crinone-gelen jag tar morgon och kväll. Vid min insemination i somras gick jag också och kände en massa symtom men inte var jag gravid för det… Dessutom är det ju lite väl tidigt att känna av graviditetssymtom redan. Så jag försöker att inte känna efter eller tolka in för mycket i det, men hur gör man för att lyckas med det?

Apropå Crinone så måste jag säga att det går bättre än jag trodde att ta det, jag hade förväntat mig något betydligt kladdigare. Visst kladdar det lite men inte så farligt och jag behöver oftast inte ens trosskydd, ibland är det bra att ha negativa förväntningar innan. På CFC rekommenderade de att jag skulle ta Crinone två gånger per dag fram till testdag och om det var positivt fortsätta i tre veckor till. Jag hade bara Crinone hemma för de två första veckorna så jag blev lite orolig över att jag var tvungen att få tag i ett recept för tre veckor till. Jag ringde igår till mottagningen som hjälpte mig med stimuleringen och förklarade mitt problem för sköterskan och hon sa att hon skulle meddela läkaren och att han skulle ringa om det var något problem. Igår kväll hade telefonen fortfarande inte ringt så jag loggade in på Mina vårdkontakter för att kolla mina recept och där låg det ett recept på Crinone för resterande veckor. Skönt att det gick så smidigt! Nu är bara frågan om jag kommer behöva använda dem eller ej… Blir nog snart att börja tjuvtesta ändå.

Annonser

8 thoughts on “Ruvardag 8

  1. Men åh så spännande, jag vet precis hur det är att INTE vilja leta efter symptom men jag fick precis som du en massa ”symptom” som jag antar var hormonerna som orsakade. För jag har ju (ännu) inte blivit gravid. Jag har tagit tidiga tester och tänker så här – om jag får ett svagt plus dag 9-10 och det sen inte blir ett plus till slut, så vet jag i alla fall att äggen KAN fästa men att just detta inte var bra nog. För en stor del är ju ”kan ägg fästa eller inte??”, vissa har ju problem med den biten trots bra ägg. Mycket att fundera på men jag hoppas du kan ha det lugnt och skönt tills du bestämmer dig för att testa. Håller tummar! kram Sandra

    Gilla

  2. Åh vad jag håller tummarna för dig!
    För mig gick det tyvärr inte bra, 3e IVF. Så nu funderar jag på om jag ska köpa ett nytt paket a tre behandlingar i DK igen. Det är ju så mycket pengar, men jag kan/vill inte ge upp….
    Så orättvist att ensamstående inte har samma villkor i Sverige….

    Liked by 1 person

    • Hej,
      Har du fått hjälp av din arbetsgivare med bruttolöneavdrag? Jag har skrivit om det i min blogg och du får gärna fråga mig om du vill veta mer. Det är surt att behöva åka till Danmark men jag tror det ändå är billigare än i Sverige. Själv håller jag på med försök nr 3. Lycka till!!!
      /Sandra

      Gilla

    • Tack Mia! Tråkigt att det inte gick vägen för dig. Hoppas på bättre lycka nästa gång!

      Visst hade det varit enklare om vi hade kunnat göra våra försök i Sverige, vi får hålla tummarna för att lagförslaget går igenom. Lärde mig dock i veckan att det inte är särskilt rättvist för lesbiska par i Sverige heller. De får per par sex försök med inseminationer och tre med IVF inom landstinget (som andra par) men sedan är det stopp för dem med och det är ju väldigt många som får fortsätta privat efter att landstingsförsöken är över. Skillnaden för lesbiska (och kanske snart även för singlar) är att privata kliniker i Sverige inte får hantera donerade könsceller. Hoppas verkligen att de ändrar den regeln om lagförslaget går igenom för annars tror jag inte att det kommer funka särskilt mycket bättre för singlar i praktiken sedan heller och det kommer bli ännu längre köer för de lesbiska paren.

      Gilla

  3. Du beskriver precis det jag känt när jag ruvat. Att jag vissa dagar vill veta och vissa dagar vill behålla hoppet in i det sista för det är ändå skönt att leva så, med lite hopp jämfört med andra månader när jag ju vet att det definitivt inte är något på gång i kroppen. Hur det än slutar är jag glad över att du delar med dig om din resa. Kram

    Gilla

    • Ja även om det är jobbigt att inte veta så är det skönt med de här dagarna när man iaf kan föreställa sig att det funkat och veta att just nu finns det inget mer jag kan göra annat än sköta om mig. Det är som en viloperiod i försökandet på något vis, hoppas bara den fortsätter i nio månader nu 😉

      Tack för de fina orden, jag hoppas att det jag skriver kommer andra till glädje även om jag mest skriver för min egen skull. Bloggen är en viktig ventil där jag kan vädra mina tankar och även ibland få lite struktur på dem. Sedan är det väldigt skönt att få kontakt med andra i samma situation.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s