Var är tron och peppen?

Fick mens för några dagar sedan och på CD21 (eller några dagar innan) är planen att jag ska börja ta Orgalutran-sprutor för att avbryta min cykel tidigt och sedan börja stimulera med 450 IE Gonal-f dagen efter att jag börjar blöda. Med andra ord är det mindre än tre veckor kvar innan jag ska påbörja IVF 3. Vid det här laget tycker jag att jag borde vara peppad och tycka det är kul att komma igång igen men jag känner mig väldigt opeppad och har inte alls lust. Det beror inte alls på att jag längtar mindre efter barn eller att jag vill testa inseminering igen, jag vet inte riktigt varför jag känner så men jag tror inte att det kommer funka den här gången heller utan att det återigen blir 35-40000 kr i sjön för att inte tala om all fysisk smärta och mentala prövningar. Jag känner mig inte stark just nu och det har nog en del att göra med mitt fluktuerande TSH-värde. Jag börjar känna mig piggare men samtidigt har mina dippar i ämnesomsättningen under hösten gjort att lite för många av de där kilona jag gick ner i somras kommit tillbaka. Inte nog med att jag blir fruktansvärt trött och har noll initiativförmåga under dipparna, jag drabbas dessutom av depression och ett sötsug som inte går att stå emot (antagligen för att kroppen vill ha de snabba kickarna av sockret när energin är så låg) så kilona kommer snabbt. Så fort som TSH-värdet börjar bli normalt igen börjar jag äta bättre och träningslusten kommer och nu längtar jag efter att börja ”renovera” kroppen istället för att utsätta den för ännu en IVF. Är det ens möjligt för mig att bli gravid med min nuvarande vikt? Det är ju svårare för överviktiga att lyckas med IVF, både att få ut ägg och att ägget fäster blir svårare. Och hur skulle jag och barnet må under en graviditet om det skulle lyckas? Riskerna vid övervikt är många för oss båda… Är det helt enkelt smartare att pausa försökandet i tre-fyra månader och satsa på att leva sunt och gå ner i vikt? Har jag större chans att både lyckas bli gravid och föda ett friskt barn då? Fast tänk om mina ägg ändå håller på att ta slut… Och om jag väntar till i april med nästa försök kommer jag inte att få bli mamma under 2015 heller, det blir alltså ett helt j***a år till utan barn. Om jag pausar lite kanske jag dock snart orkar jobba lite mer och kan komma upp till 75% eller kanske till och med 100% på jobbet och få tillbaka min lön igen, det vore ju bra för ekonomin och mitt fortsatta försökande, och då kan jag också börja söka ett nytt jobb och slippa min eländiga chef. Fast nu är ju allt förberett för ett försök i januari, ska till min svenska läkare imorgon för att få medicinerna utskrivna. Väntar jag tappar jag ju också rabatten ca 6000 kr på behandlingen som man får på CFC om man börjar nästa IVF inom två månader från den förra. Fast jag kanske tappar rabatten ändå, jag ligger på gränsen till de där två månaderna för att jag fick hoppa över två cykler pga jul och nyår men jag är osäker på hur de räknar och på vilken sida jag hamnar. Det är mycket som snurrar i skallen nu… Första steget kanske får bli att ta reda på hur det ligger till med rabatten och så får jag fundera vidare under julen.

Testdag idag

Hade testdag idag då det är två veckor efter inseminationen som jag lyckades tajma perfekt med ägglossningen. Jag har inte tjuvtestat alls den här gången för jag ville dra ut på den här perioden som jag tycker är lite av en fristad i kämpandet då man enbart ska fokusera på att ta hand om sig själv och inte behöver planera, boka grejer eller flänga till Köpenhamn. Istället kan man få gå och hoppas på att det kanske ändå tagit sig, nu kanske drömmen uppfylls och kampen mot barnlösheten är över. Tyvärr kommer min kamp att fortsätta. Det var inte en tillstymmelse till två streck på testerna jag gjorde och det hade jag inte heller väntat mig. Hoppet försvann vid toalettbesöket igår morse då jag såg en svagt rosa skiftning på toapappret, då förstod jag för det brukar vara ett tecken på att mensen inte är långt borta. Jag förstod också att den tunga huvudvärken jag hade dagen innan var PMS-relaterad och inte pga andra stigande hormoner i kroppen. Det var lite svårt att koncentrera sig på jobbet de första timmarna och istället för att jobba öppnade jag kalendern och började räkna dagar till nästa IVF. Precis innan jag skulle gå och lägga mig igår kom också mensen, den jag hade hoppats slippa i nio månader. Kändes nästan onödigt att göra gravtest idag när jag redan fått mens men har läst att vissa får mens fast de är gravida så det var väl lika bra att göra dem då. Fast jag tog inga av de dyrare utan det blev en av de billiga stickorna och testet jag fick av kliniken och båda var lika negativa. Nu är det bara att börja försöka ladda för IVF 3, det blir Crash-varianten den här gången så jag tar de första Orgalutran-sprutorna om mindre än tre veckor och sedan börjar stimuleringen så fort jag får mens.

Var på vårdcentralen idag också för att prata med en läkare om mitt TSH som ligger lite för högt vid IVF. Jag har haft lite otur med läkare där sedan min toppenläkare slutade i höstas och de två senaste gångerna har jag fått träffa en AT-läkare som enligt honom själv inte är tillräckligt erfaren för att sköta en långtidssjukskrivning som jag har och istället för att prata med mig om min historia och om hur jag mår så har han mest klagat på att min tidigare läkare inte dokumenterat ordentligt och sagt att han minsann alltid följer alla regler. Jag undrar vad han trodde att jag skulle ha för nytta av det? Nu senast sa han iaf att han inte vill vara min läkare mer så då skulle jag byta igen. Jag fick då tid hos den jag var hos idag och han verkade genast vettig men när jag sa att jag trodde att vi skulle träffas mycket framöver berättade han att han också ska sluta. Typiskt, för han var verkligen vettig och bra också men nu måste jag byta igen. Jag vågade till och med berätta att jag var ensamstående och gör IVF i Köpenhamn och han höjde inte ens på ögonbrynen. Han lyssnade när jag berättade att jag var orolig för mitt TSH på 3,0 inför IVFen och han höjde mig från 75 mikrogram Levaxin per dag till 100 mikrogram fem dagar per vecka och 75 mikrogram övriga dagar. Nu ska jag ta 100 mikrogram i tre dagar och sedan ta ett nytt prov på måndag så får vi se vad det visar. Jag tror dock att jag redan ligger under 3,0 då jag känner mig lite piggare idag än när jag tog provet för en vecka sedan men jag hoppas att värdet går ner mot 1,0 med den nya dosen (det hinner det nog inte göra på tre dagar dock men kanske på tre veckor) för jag har aldrig legat under 1,6 tidigare. Jag hinner iaf träffa den här bra läkaren en gång till precis innan jag börjar stimuleringen med Gonal-f då jag måste tillbaka för att förlänga sjukskrivningen och då kommer vi nog också att prata om mitt nya provsvar. Jag ska också passa på att fråga då om jag kanske ska ta lite extra Levaxin under stimuleringen för att undvika att TSH-värdet sticker iväg igen och minskar chansen för graviditet.

Förhöjt TSH igen

Var och tog ett blodprov på vårdcentralen för att kolla ämnesomsättningen förra veckan då jag känt mig som ett vrak efter IVFen och Pergo-kuren. Det var en dag när jag satt hemma och kände mig fullständigt utmattad och grät för minsta lilla skitsak som jag plötsligt insåg att jag kände igen det från tiden innan jag började äta Levaxin för att min ämnesomsättning är för låg vilket visades genom att mitt TSH-värde låg för högt. Jag kom då också ihåg att jag läst tidigare att TSH-värdet kan påverkas av IVF-medicinerna och jag hade en rejäl dipp även efter första IVFen. Jag hade en tid bokad på vårdcentralen ändå för att förlänga min sjukskrivning och när jag berättade om mina misstankar så fick jag ta ett nytt prov trots att jag redan då kände att det hade vänt och att energin var på väg tillbaka. Idag ringde jag för att få resultatet och mitt TSH ligger på 3,0 vilket inte är jättehögt men tillräckligt för att jag ska känna av det. Skönt att få ett kvitto på att jag inte inbillat mig att jag varit extra trött ett tag! Antagligen har det legat ännu högre men är på väg ner nu när jag slutat med övriga hormoner. När man gör IVF så ska det inte ligga högre än 2,0 och helst ner mot 1,0 så jag blev lite orolig inför nästa behandling som är planerad i januari så jag fick en ny tid nästa vecka för att få prata med en läkare. Undrar om jag kanske ska öka på Levaxinet under stimuleringen för att slippa dippen efteråt och även minska risken att det inte lyckas pga dåligt TSH-värde.

Annars rullar dagarna på. Mamma var på besök i helgen och vi passade på att gå på Jul på Liseberg och gå ut och äta julbord och hade en riktigt mysig helg. Jag har inte berättat något för henne om att jag försöker bli gravid och det kändes lite märkligt när jag ibland kom på att det fanns en liten chans att vi var tre som satt och pratade istället för två. Testdag är på torsdag så drygt 2,5 dagar kvar nu. Har funderat på att börja tjuvtesta men är inte säker på om jag ska göra det den här gången, jag kanske väntar istället det är ju ändå rätt tidigt med testdag på BIM. Ibland är jag säker på att jag inte är gravid men så molar det till i livmodern och så vaknar hoppet igen. Det spänner lite i brösten ibland men mindre än förra veckan och annars känner jag inte så mycket. Ja, ja, snart vet jag ju, bara några dagars väntan till.

Halvvägs till testdag

Det är tredje gången jag upplever den två veckors väntetiden fram till testdag efter en fertilitetsbehandling (två inseminationer och två IVFer) och som vanligt går det fort och långsamt samtidigt. Efter inseminationen hade jag värk i livmodern och stundtals i äggstocken och äggledaren på höger sida där ägget lossade. Först blev jag rädd att det skulle bli som efter den första inseminationen när jag fick vätska i buken och spenderade en natt på badrumsgolvet och inte visste om jag skulle svimma eller kräkas av smärtan men det blev aldrig så illa den här gången utan det höll sig på en hanterbar nivå. Sedan spekulerade jag om det kan ha varit Ovitrellen jag tog den här gången som orsakade värken för att livmodern började växa pga graviditetshormonet jag sprutat in. Det har gjort ont efter IVFerna också men då har jag ju gjort ett ÄP också så då kändes det mer naturligt att ha ont. Sedan kunde jag inte hålla mig borta från google längre och kunde då konstatera att det inte verkar helt ovanligt att man får smärtor i livmodern efter en insemination och att det kan hålla i sig några dagar men att det inte skulle påverka chansen till graviditet. Trots att jag inte hört talas om det innan från någon av de jag känner som inseminerats så kunde jag slappna av lite efteråt, och efter 4-5 dagar var smärtan nästan borta.

Igår gjorde det då och då ont i brösten och jag fick en besk smak i munnen. Den beska smaken kan i och för sig bero på den råa löken som smugit sig in i lunchen (och jag har verkligen svårt för rå lök, tycker smaken sitter kvar så länge) men beskheten sitter kvar idag också. Mådde lite lätt illa när jag vaknade imorse men det var så lite så det kanske var inbillning, eller så beror det på förstoppningen som inte vill släppa. Annars känner jag mig som vanligt och det borde jag väl göra för även om ägget fäst så borde det inte ha hänt förrän för drygt ett dygn sedan. Jag borde inte kunna känna av det ännu utan det är desto troligare att mina känningar beror på progesteronet från gulekroppen, lite vanlig PMS alltså. Nåja testdag om en vecka, får se om jag känner av mer eller mindre innan dess.

Hopp

Innan jag gjorde inseminationen den här gången hade jag ställt in mig på att chansen att det lyckas är väldigt liten, 17-19% har kliniken upplyst mig om tidigare. Med mina två misslyckade IVFer i bagaget kändes det som om chansen att det ska lyckas är ännu mindre, särskilt som mina ägg inte befruktades under den första och under den andra befruktades mitt enda ägg med ICSI. Det är med andra ord inte bara att ägget som lossnar den här månaden ska vara ok och att få till rätt tajming med ägglossning och insemination utan jag vet inte ens om mina ägg kan bli befruktade utan hjälp. Att hoppas på att det skulle lyckas kändes därför dumt, att jag gjorde inseminationen var mer för att det ändå finns en liten chans och jag vill inte se tillbaka på den här tiden senare med ”tänk om”-tankar. Men nu sitter jag ändå här med ett spirande hopp, tänk om det lyckades ändå, tajmingen blev ju så bra, tänk om det kommer en bebis i slutet av augusti… Jag som inte hade tänkt utsätta mig för den berg-och-dalbanan fram till testdag utan hade bestämt mig för att jag inte skulle tro på det och istället se framåt mot IVF 3 i januari. Sabla hopp som antagligen kommer göra mig besviken. Samtidigt är det lite häftigt efter alla motgångar att hoppet ändå börjar spira så lätt. Det där ordspråket att hoppet är det sista som lämnar människan börjar få en ny innebörd.

Summering av gårdagen

Ställde klockan tidigt för att kunna ringa till kliniken när de öppnade. De svarade direkt så den här gången slapp jag lyssna på deras ”paus-musik” som låter som en sådan där ringsignal till telefonen som man kunde göra själv för typ 15 år sedan genom att trycka på knapparna. Det var inga problem att ändra tiden för inseminationen, fick svaret att jag fick komma precis när det passade mig så jag bokade in mig kl 15.00. Sedan fixade jag lite snabbt tågbiljetter (tur att jag hade is i magen efter att jag fått min första tid och inte bokade biljetter då) och hoppade in i duschen. Tågresan ner till Köpenhamn gick fint och jag var framme vid kl 13.30 så jag bestämde mig för att ta en liten promenad bort till Ströget innan jag drog mig bort till kliniken i Nörrebro. Hade hoppats på lite fin julbelysning men blev lite besviken på de grangirlanger med ett stort rött plasthjärta som de hängt upp, de kändes inte jättemoderna och jag hade trott att de skulle pynta mer på sin kändaste gata.

Sedan tog jag S-tåget till kliniken och var framme vid kl 14.30. Jag anmälde mig i receptionen och fick veta att det var bra om jag väntade till efter inseminationen med att kissa. Jag hann inte ens sätta mig i väntrummet innan de ropade upp mig och jag fick gå in i det numera välkända rummet där de tycks göra alla sina undersökningar och behandlingar. Det var en ung tjej som verkade vara en elev som skulle utföra behandlingen under handledning av en mer erfaren sjuksköterska så jag fick också lite undervisning samtidigt. Först kollade de att jag var jag och sedan fick jag skriva på ett papper för att intyga att donatorn var den donator som jag beställt. Det känns bra att de är så noga med det efter att jag hört om en annan klinik som slarvat och tagit fel donator. Sedan började de med ett vaginalt ultraljud för att titta på slemhinnan som såg ”tjock och fin” ut och äggstockarna. På vänster sida kollade de inte så noga då de visste att jag kollat dagen innan och att det inte fanns någon blåsa i rätt storlek. På höger sida hittade de snabbt min stora blåsa och den såg lite matt ut vilket var bra och kunde innebära att ägglossningen precis skett eller skulle ske så tajmingen verkade vara bra. Så skulle eleven sätta in spekulumet och hennes teknik var inte så bra så det gjorde lite ont och till slut fick den andra sköterskan rycka in. När spekulumet var på plats så var det dags för själva insemineringen som jag inte kände alls och som jag fattade var klar när eleven avslutade med orden ”så nu är du gravid”. Blev lite paff av de orden och tänkte för mig själv att om det bara vore så enkelt men jag tog inte illa vid mig ändå vilket jag hade kunnat göra. Ganska klumpigt sagt till någon med två misslyckade IVFer i bagaget men hon var ung och oerfaren och förstod nog inte hur illa det kunde uppfattas, hon ville nog bara vara uppmuntrande. Så fick jag klä på mig och fick ett graviditetstest i handen och testdag 18/12 vilket efter IVFen kändes tidigt då BIM är typ 19/12 men 18/12 är exakt två veckor efter inseminationen. Den här gången slipper jag ju kladda med Crinone då kroppen ju ska sköta produktionen av Progesteron själv vilket är skönt. Det borde ju också bli mindre biverkningar då som kan tolkas som grav-symtom så om jag känner något nu så kanske det är på riktigt fast jag har ju ändå tagit en Ovitrelle som kan spöka antar jag. Nåväl nu är det alltså en ny två veckors vänteperiod som än så länge känns lugnare än ruvningen, kanske för att det varit mindre jobbigt att ta sig till den här punkten och det kostat väsentligt mindre pengar. Igår kväll vid 22.30-tiden fick jag ordentligt ont på höger sida och det höll i sig till jag somnade ett par timmar senare så jag misstänker att jag hade ägglossning då. Det skulle ju innebära att tajmingen med ägglossning och inseminationen blev väldigt bra och då borde isf spermierna ha legat startklara och väntat på ägget så fort det kom ut och sedan hade de hela natten på sig när jag sov att ha det mysigt så jag tror att förutsättningarna blev så bra de kunde bli. Nu är det bara att hoppas på att både ägg och spermier hade bra kvalitet och att det blev en befruktning och att ägget delar sig och sedan fäster och fortsätter växa. Men det här med att gå omkring med spermier i kroppen från en man jag aldrig träffat det är en rätt märklig grej…

Efter mitt toalettbesök (som var en befrielse) efter behandlingen så såg jag att läkaren som jag haft kontakt med om min nästa IVF stod längre bort i korridoren och småpratade lite så jag passade på att fråga i receptionen om jag kunde få byta några ord med honom och det gick bra. Så var jag plötsligt tillbaka inne i behandlingsrummet igen men fick sätta mig på en stol istället. Medan jag satt på tåget ner så hade läkaren skickat recept för en Crash IVF med 450 IE Menopur och jag undrade varför de hade valt Menopur igen och varför maxdosen. Han svarade att han hade pratat med Svend tidigare på dagen och att han hade rekommenderat det men han sa också att vi kunde testa Gonal-f om jag ville det. Här blev jag osäker då jag inte är läkare och frågade varför man väljer det ena eller det andra och fick svaret att i en klinisk studie för sju år sedan så såg man att Menopur funkade lite bättre än Gonal-f men att skillnaderna var små. Han sa också att det här med IVF är lite ”trial and error” och att precis som jag läst så svarar en del kvinnor bättre på Gonal-f så då bestämde vi att vi kör på det nästa gång. Han översatte då 450 IE Menopur till 450 IE Gonal-f vilket jag tror är lite starkare än Menopur och sedan ropade han på en sköterska som skulle visa mig Gonal-f-pennan. När sköterskan kom in började hon med att kolla noga vad jag blivit ordinerad och sa att ”man måste alltid dubbelkolla vad läkarna har skrivit” och det visade sig att hon tyckte att läkaren gjort fel. Han hade gett mig recept på Cetrotide för att avbryta cykeln innan IVF-cykeln och sköterskan hävdade att det var för svagt och det skulle vara Orgalutran istället. Läkaren sa att det funkade med båda men det var sköterskan som vann så jag fick ett recept till på Orgalutran istället. Lite skönt att det inte bara är jag som blir överkörd av deras sköterskor, vissa av dem är inte att leka med. Sedan fick jag av sköterskan ytterligare en genomgång av hur en Crash IVF går till och Gonal-f-pennan var ju likadan som Ovitrellen så det var ju enkelt. Så här ska jag göra vid min Crash IVF:

  1. På CD17-21 ska jag göra ett vaginalt ultraljud för att säkerställa att jag haft ägglossning, dvs att det finns en gulkropp, det var inte tillräckligt med ett blodprov. (Det här steget nämnde aldrig läkaren så jag ska fråga igen senare om det är nödvändigt.)
  2. På CD17-21 (läkaren sa CD21) ska jag börja med Orgalutransprutor tills jag börjar blöda och då sluta med Orgalutranet.
  3. På CD2-3 i nästa cykel börjar jag stimulering med 450 IE Gonal-f och sedan fortsätter man som en vanlig IVF.

Kanske får ändra planen

Tog precis ett ÄL-test och det blev mot förmodan positivt (trodde inte det skulle slå om förrän imorgon) så jag var tvungen att ta ett par till, ett digitalt och en till sticka och de blev alla positiva. Då jag tidigare fick ordentliga smärtor vid ÄL och det brukade inträffa ca 24h efter positivt test misstänker jag att jag kommer ha ÄL imorgon kväll eller senast fredag förmiddag. Ska ta Ovitrellen om en halvtimme så ÄL borde iaf inte bli senare än fredag förmiddag. Då ägget bara lever 12-24h känns det som att det kanske blir lite sent med inseminering kl 16.15 på fredag. Å andra sidan så lever ju frusen sperma bara i 24h så det gäller verkligen att försöka tajma det perfekt. Får gå upp tidigt imorgon och ringa kliniken direkt när de öppnar, kanske blir det en tur till Köpenhamn istället för jobb.

IMG_3695