Summering av gårdagen

Ställde klockan tidigt för att kunna ringa till kliniken när de öppnade. De svarade direkt så den här gången slapp jag lyssna på deras ”paus-musik” som låter som en sådan där ringsignal till telefonen som man kunde göra själv för typ 15 år sedan genom att trycka på knapparna. Det var inga problem att ändra tiden för inseminationen, fick svaret att jag fick komma precis när det passade mig så jag bokade in mig kl 15.00. Sedan fixade jag lite snabbt tågbiljetter (tur att jag hade is i magen efter att jag fått min första tid och inte bokade biljetter då) och hoppade in i duschen. Tågresan ner till Köpenhamn gick fint och jag var framme vid kl 13.30 så jag bestämde mig för att ta en liten promenad bort till Ströget innan jag drog mig bort till kliniken i Nörrebro. Hade hoppats på lite fin julbelysning men blev lite besviken på de grangirlanger med ett stort rött plasthjärta som de hängt upp, de kändes inte jättemoderna och jag hade trott att de skulle pynta mer på sin kändaste gata.

Sedan tog jag S-tåget till kliniken och var framme vid kl 14.30. Jag anmälde mig i receptionen och fick veta att det var bra om jag väntade till efter inseminationen med att kissa. Jag hann inte ens sätta mig i väntrummet innan de ropade upp mig och jag fick gå in i det numera välkända rummet där de tycks göra alla sina undersökningar och behandlingar. Det var en ung tjej som verkade vara en elev som skulle utföra behandlingen under handledning av en mer erfaren sjuksköterska så jag fick också lite undervisning samtidigt. Först kollade de att jag var jag och sedan fick jag skriva på ett papper för att intyga att donatorn var den donator som jag beställt. Det känns bra att de är så noga med det efter att jag hört om en annan klinik som slarvat och tagit fel donator. Sedan började de med ett vaginalt ultraljud för att titta på slemhinnan som såg ”tjock och fin” ut och äggstockarna. På vänster sida kollade de inte så noga då de visste att jag kollat dagen innan och att det inte fanns någon blåsa i rätt storlek. På höger sida hittade de snabbt min stora blåsa och den såg lite matt ut vilket var bra och kunde innebära att ägglossningen precis skett eller skulle ske så tajmingen verkade vara bra. Så skulle eleven sätta in spekulumet och hennes teknik var inte så bra så det gjorde lite ont och till slut fick den andra sköterskan rycka in. När spekulumet var på plats så var det dags för själva insemineringen som jag inte kände alls och som jag fattade var klar när eleven avslutade med orden ”så nu är du gravid”. Blev lite paff av de orden och tänkte för mig själv att om det bara vore så enkelt men jag tog inte illa vid mig ändå vilket jag hade kunnat göra. Ganska klumpigt sagt till någon med två misslyckade IVFer i bagaget men hon var ung och oerfaren och förstod nog inte hur illa det kunde uppfattas, hon ville nog bara vara uppmuntrande. Så fick jag klä på mig och fick ett graviditetstest i handen och testdag 18/12 vilket efter IVFen kändes tidigt då BIM är typ 19/12 men 18/12 är exakt två veckor efter inseminationen. Den här gången slipper jag ju kladda med Crinone då kroppen ju ska sköta produktionen av Progesteron själv vilket är skönt. Det borde ju också bli mindre biverkningar då som kan tolkas som grav-symtom så om jag känner något nu så kanske det är på riktigt fast jag har ju ändå tagit en Ovitrelle som kan spöka antar jag. Nåväl nu är det alltså en ny två veckors vänteperiod som än så länge känns lugnare än ruvningen, kanske för att det varit mindre jobbigt att ta sig till den här punkten och det kostat väsentligt mindre pengar. Igår kväll vid 22.30-tiden fick jag ordentligt ont på höger sida och det höll i sig till jag somnade ett par timmar senare så jag misstänker att jag hade ägglossning då. Det skulle ju innebära att tajmingen med ägglossning och inseminationen blev väldigt bra och då borde isf spermierna ha legat startklara och väntat på ägget så fort det kom ut och sedan hade de hela natten på sig när jag sov att ha det mysigt så jag tror att förutsättningarna blev så bra de kunde bli. Nu är det bara att hoppas på att både ägg och spermier hade bra kvalitet och att det blev en befruktning och att ägget delar sig och sedan fäster och fortsätter växa. Men det här med att gå omkring med spermier i kroppen från en man jag aldrig träffat det är en rätt märklig grej…

Efter mitt toalettbesök (som var en befrielse) efter behandlingen så såg jag att läkaren som jag haft kontakt med om min nästa IVF stod längre bort i korridoren och småpratade lite så jag passade på att fråga i receptionen om jag kunde få byta några ord med honom och det gick bra. Så var jag plötsligt tillbaka inne i behandlingsrummet igen men fick sätta mig på en stol istället. Medan jag satt på tåget ner så hade läkaren skickat recept för en Crash IVF med 450 IE Menopur och jag undrade varför de hade valt Menopur igen och varför maxdosen. Han svarade att han hade pratat med Svend tidigare på dagen och att han hade rekommenderat det men han sa också att vi kunde testa Gonal-f om jag ville det. Här blev jag osäker då jag inte är läkare och frågade varför man väljer det ena eller det andra och fick svaret att i en klinisk studie för sju år sedan så såg man att Menopur funkade lite bättre än Gonal-f men att skillnaderna var små. Han sa också att det här med IVF är lite ”trial and error” och att precis som jag läst så svarar en del kvinnor bättre på Gonal-f så då bestämde vi att vi kör på det nästa gång. Han översatte då 450 IE Menopur till 450 IE Gonal-f vilket jag tror är lite starkare än Menopur och sedan ropade han på en sköterska som skulle visa mig Gonal-f-pennan. När sköterskan kom in började hon med att kolla noga vad jag blivit ordinerad och sa att ”man måste alltid dubbelkolla vad läkarna har skrivit” och det visade sig att hon tyckte att läkaren gjort fel. Han hade gett mig recept på Cetrotide för att avbryta cykeln innan IVF-cykeln och sköterskan hävdade att det var för svagt och det skulle vara Orgalutran istället. Läkaren sa att det funkade med båda men det var sköterskan som vann så jag fick ett recept till på Orgalutran istället. Lite skönt att det inte bara är jag som blir överkörd av deras sköterskor, vissa av dem är inte att leka med. Sedan fick jag av sköterskan ytterligare en genomgång av hur en Crash IVF går till och Gonal-f-pennan var ju likadan som Ovitrellen så det var ju enkelt. Så här ska jag göra vid min Crash IVF:

  1. På CD17-21 ska jag göra ett vaginalt ultraljud för att säkerställa att jag haft ägglossning, dvs att det finns en gulkropp, det var inte tillräckligt med ett blodprov. (Det här steget nämnde aldrig läkaren så jag ska fråga igen senare om det är nödvändigt.)
  2. På CD17-21 (läkaren sa CD21) ska jag börja med Orgalutransprutor tills jag börjar blöda och då sluta med Orgalutranet.
  3. På CD2-3 i nästa cykel börjar jag stimulering med 450 IE Gonal-f och sedan fortsätter man som en vanlig IVF.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s