Fullt i kylskåpet

I tisdags gick jag till apoteket för att beställa mina mediciner inför den kommande behandlingen. Tidigare har jag beställt på nätet men sist hade de ändrat gränssnittet, och inte till det bättre, så för att slippa sitta och slita mitt hår så kändes det enklare att gå dit. Då min läkare även denna gång gjort fel med receptet och skrivit ut den förifyllda sprutan med Ovitrelle och inte pennan som av någon konstig anledning inte är utbytbar enligt apotekets regelbok trots att det är samma mängd av samma substans så kändes det också bättre att gå dit. Sist fick jag nej på byte på det första apoteket men träffade på en snällare och mer erfaren kvinna på det andra apoteket som bytte åt mig ändå. Jag var alltså beredd på en viss övertalningskampanj när jag gick dit. Till min förvåning så hade de allt hemma, trots att jag skulle ha sex paket Gonal-f, och hon bytte utan särskilt mycket övertalning ut Ovitrelle-sprutan mot pennan och så var jag på väg hemåt med två fulla påsar. När jag kom hem var det bara att göra plats i kylskåpet så att jag fick in allting och nu blir jag påmind om att det snart är dags att dra igång varje gång jag ska ha något där inne.
Mediciner IVF3

Under veckan har jag också börjat planera upp behandlingsperioden. Det som är bland det jobbigaste med att göra IVF i Danmark är att varken min svenska eller mina danska läkare riktigt tar helhetsansvaret för behandlingen utan det har tidigare blivit jag som får se till att inget missas och faller mellan stolarna. Ett stort ansvar att ta när man inte har någon medicinsk bakgrund men efter mina tidigare behandlingar har jag i alla fall lite erfarenhet att falla tillbaka på. Det är också jag som måste se till att boka tider för VUL 1 och VUL 2 hos min svenska läkare och då han har en vanlig gynmottagning så måste dessa tider helst bokas flera veckor i förväg så det blir till att gissa så gott det går när jag kommer behöva tider för det kan man ju inte veta så långt innan. För några veckor sedan så bokade jag en tid 17/6, det var den sista tiden som fanns i web-bokningen, och nu verkar det som om det blir alldeles lagom runt stimuleringsdag 6 (SD6).

Jag hade ÄL i tisdags på CD10 vilket är tidigare än jag brukar, men förra cykeln var mensen ett par dagar sen så det kanske var kroppen som jämnade ut det hela. Då jag alltid brukar få mens ca 14 dagar efter ÄL kommer inte den här cykeln att bli mer än ca 24 dagar. Tanken med Crash IVF-protokollet är att bryta föregående cykel tidigare med Orgalutran för att försöka ”rädda” fler ägg då den dominanta follikeln kanske väljs ut för tidigt och signalen skickas ut att de andra äggen ska dö (det som händer straxt efter mens vid en vanlig ägglossning) för tidigt. Från den danska kliniken har jag fått olika instruktioner från olika personer och även via deras hemsida om när jag ska börja med Orgalutranet. En har sagt runt CD17-21, en har sagt CD23 och på hemsidan står det CD21. Det känns alltså aningen förvirrat när jag faktiskt ska börja men då tyvärr en av nackdelarna med den här kliniken är att allt går lite för fort och det känns inte som om de anpassar behandlingen utifrån varje person utan de kör en standard så känns det inte lönt att försöka ringa och förklara om min förväntat korta cykel. Nu är det olika vem man får prata med när man ringer förstås, vissa läkare där är bra och lyssnar men inte alla och ibland så tar sköterskorna rätt barskt kommandot. Är det fel person som svarar riskerar jag alltså att få icke-anpassade instruktioner. Efter mycket funderande har jag därför bestämt mig för att bestämma själv när jag börjar med Orgalutranet. Jag inser att risken finns att jag börjar på fel dag och att behandlingen då kanske går sämre, men jag ser risken att det ska hända som lika stor om jag pratar med kliniken, framförallt är risken då att jag börjar för sent. När man börjar med Orgalutranet triggas mensen igång inom tre dagar. Med min förväntade cykel på 24 dagar så blir det alltså alldeles för sent att börja på CD23 och då får jag antagligen mens naturligt dagen efter och då blir det ingen Crash IVF. Om jag börjar på CD21 så blir det ungefär samma sak, möjligen får jag mens en dag tidigare men det kan ju hända ändå. En ”normal” cykel är 28 dagar och om man går på CD21 som det står på hemsidan så ska man börja en vecka innan förväntad mens. Med min förväntade 24-dagars cykel så landar jag då på CD17 vilket matchar en av instruktionerna jag fått så det är det jag lutar åt. Då borde min mens triggas igång senast CD20 och börjar jag stimulera med Gonal-f dagen efter så blir mitt inbokade läkarbesök på SD6 vilket är dagen som den danska kliniken rekommenderat att jag gör mitt första VUL så det vore perfekt timing.

När jag väl börjar stimulera så ska en Crash IVF vara precis som en vanlig IVF. Om jag tittar på mina två första försök så har jag gjort mitt andra VUL på SD9-10 och äggplock dag 12-13. Jag vet inte om jag kommer att behöva stimulera längre den här gången då jag börjar några dagar tidigare än de andra gångerna men om det blir som tidigare kommer jag behöva ett VUL 20-21/6 dvs helgen efter midsommarafton. Måndagen blir SD11 och antagligen lite sent ifall det skulle bli plock dagen efter och det verkar ändå som om min svenska läkare inte jobbar den dagen. VUL 2 får därför antagligen bli i Köpenhamn, lite tröttsamt att behöva lägga en hel dag på att åka fram och tillbaka för en undersökning som tar 10 minuter men så får det nog bli. Jag ringde och bokade en tid på lördagen kl. 12.30, det var den sista de hade, så det blir en tidig morgon och inte så mycket midsommarfirande dagen innan för mig. Jag ska ringa till min svenska läkare imorgon för att höra om jag ändå kan boka en tid 22/6 ifall mina blåsor växer långsammare den här gången men jag tror att han bara jobbar torsdagen den veckan och då kanske jag redan hunnit göra en återföring om allt går bra.

Som sagt, mycket planering och beslut inför en IVF-behandling i Danmark. Det är det här som hade varit skönast att slippa om jag hade kunnat göra det i Sverige istället. Att kunna lägga över ansvaret för behandlingen helt i läkarens händer och bara dyka upp på kliniken när de säger att jag ska vara där. Med mina tidigare erfarenheter då jag ringt till kliniken och frågat något i stil med ”jag trodde det skulle vara så här?” och de svarat ”ja det har du rätt i, så ska det vara så gör på det viset” så vågar jag inte lämna över ansvaret helt till kliniken utan känner att jag måste vara med själv och se till att inget missas.

Annonser

5 thoughts on “Fullt i kylskåpet

  1. Oj det låter ganska stressande så som du beskriver att ingen av dina läkare tar det fulla ansvaret och att du måste dubbelkolla allt och fatta vissa beslut själv. Sen att boka gyntider så långt i förväg, det hade aldrig funkat för mig som har helt oregelbundna cykler. Hur gör man då? Har du någon gång frågat om du kan få komma på VUL med kort varsel och betala lite extra (hos läkaren här hemma) eller är det en omöjlighet?

    Gilla

    • Ja visst lägger det på viss stress inför en behandling men samtidigt blir fokus mycket just på planeringen innan och inte så mycket på själva behandlingen så jag hinner inte bli lika stissig och nervös över hur det ska gå. Vid min första behandling gick jag på GH-kliniken och där tog de kommandot och bestämde allt och bokade in tider åt en efterhand då de sysslade mest med distansstimulering. Tyvärr var jag tvungen att hyra bil och köra ett par timmar för att komma dit plus att jag inte gillade läkarens bemötande. Jag är dock glad att jag gick där första gången för jag lärde mig mycket. En förutsättning för att kostnaden inte ska sticka iväg alldeles för mycket är att jag har en svensk läkare som kan ”översätta” de danska recepten så att jag får medicinerna på högkostnadsskyddet. Att hitta en läkare som är villig att göra det är den största utmaningen som singel och jag är väldigt glad att jag hittat en i Göteborg. Han är väldigt trevligt och de är hjälpsamma på kliniken så jag är väldigt nöjd med dem trots att det kan vara svårt att få tider. I värsta fall kan jag ju alltid åka ner till Köpenhamn för undersökningar, där får man alltid tid.

      Liked by 1 person

  2. Har nyss börjat följa dig, vilken spännande resa du gör!😊Jag undrar lite över kostnaderna när man gör ivf i Danmark som ensamstående. Antar det är riktigt dyrt? Håller tummarna!😊

    Gilla

    • Välkommen! Ja det är riktigt dyrt. Jag vill inte skriva ut hur mycket jag kommer lägga på den här behandlingen för det blir lite som att sätta en prislapp på ett eventuellt barn. Om du vill räkna på det själv är det enkelt att surfa fram till klinikernas prislistor. Förutom själva IVF-kostnaden kommer jag att lägga till ICSI, ett strå från spermabanken, läkarkostnader i Sverige, resor och en hotellnatt. Sedan blir det visst inkomstbortfall om man måste ta ledigt från jobbet och 2000 kr innan man kommer upp i högkostnadsskyddet för medicinerna.

      Gilla

  3. Shit vilken process!
    Det är så bra att du tar dig tid att berätta om detta i din blogg. Finns nog många som går i samma tankar.
    Bra stöd från din svenska läkare också 😊

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s