IVF 3 RD1: Gårdagens återföring

Klockan ringde redan 4.50 och jag hade lättare att vakna än jag trott. För en utpräglad kvällsmänniska som mig så är det fruktansvärt tidigt att gå upp så dags men jag måste ha tajmat det bra med sömncyklerna. Efter en snabb dusch så fyllde jag på vattenflaskan och stoppade ner min drickyoghurt och banan i väskan innan jag knallade bort mot spårvagnen. Jag hade sett ut en vagn som skulle vara nere vid centralen mer än en halvtimme innan tåget gick för att vara säker på att inte missa det. När jag kom fram till hållplatsen och läste på den digitala skylten så stod det inställd på min vagn. Stressen ökade markant, fanns det något alternativ? Jag började kolla runt lite efter ett annat sätt att ta sig ner innan jag tittade igen på skylten och såg att det var vagnen efter min som var inställd. Puh, det var bara min sömndruckna hjärna som spelat mig ett spratt och jag kom ner till centralen i god tid precis som jag tänkt.

Tåget mot Köpenhamn rullade ut från centralen i tid kl. 6.40 och jag pluggade i hörlurarna och förberedde mig på den nervösa väntan på att kliniken skulle öppna vid kl. 8 och jag kanske skulle få det fruktade samtalet att inget av mina ägg klarat sig. Förra behandlingen var jag fruktansvärt spänd och stressad när jag satt på tåget och väntade på besked och tittade på klockan ungefär två gånger i minuten och jag hade förväntat mig en liknande reaktion den här gången. Nu satt jag där på tåget och kände mig inte alls så nervös vilket jag tyckte var jättekonstigt. Visserligen blev det sex ägg den här gången så chansen var betydligt större att det skulle bli ett embryo att få tillbaka men det finns ju inga garantier så det var ändå konstigt att jag var så lugn. Under hela behandlingsperioden har jag dock varit distanserad från det hela på något sätt. Jag har planerat in alla sprutor och läkarbesök och gjort allt jag ska men ändå inte varit så känslomässigt engagerad i processen, kanske är det någon försvarsmekanism som har kickat in för att skydda mot ännu en djup besvikelse om det misslyckas den här gången också. Nu förvånade jag mig själv med att till och med slumra till lite vid 8-tiden, en sådan total skillnad mot förra gången när jag inte kunde sitta still i mitt säte och hade fullt fokus på klockan. Kl. 8.30 hade de fortfarande inte ringt och jag slappnade av ännu mer. Jag funderade på att ringa dem och höra efter hur det gått för jag behövde ändå veta hur det blev med akupunkturen men något höll mig tillbaka. Vid 9-tiden började jag istället att planera mina toalettbesök för att försöka ha en lagom fylld blåsa vid återföringen, ännu en skum grej man gör i den här processen. Jag gick och kissade då för då skulle det bli ungefär 2,5 h till återföringen så då skulle blåsan hinna fyllas på igen. Jag hade inte druckit så mycket av mitt vatten innan men nu började jag dricka och fick i mig en dryg halvliter innan vi var framme i Köpenhamn kl. 10.30. Jag brukar dricka en kopp te varje morgon så för att slippa huvudvärk pga koffeinbrist så köpte jag en liten kaffe som jag drack på vägen ut till kliniken.

Kl. 11.15 stod jag i receptionen och anmälde till kvinnan som satt där att jag kommit för att få tillbaka ägg. Tanken att de kanske ändå inte fanns några ägg till mig men att de glömt ringa blixtrade genom huvudet medan hon kikade ner i sina papper. Hon tittade upp på mig igen och frågade om jag skulle ha akupunktur? Alltså fanns det ändå ägg, nu visste jag säkert. Jag svarade henne att jag inte visste om jag skulle få akupunktur för att kliniken skulle kolla om det gick bra efter återföringen kl. 11.45 då jag hade svårt att hinna ner i tid för att få akupunktur innan. Grejen med akupunkturen på kliniken är att man måste betala den kontant och jag vill inte ta ut danska kontanter i onödan vilket hon förstod utan att jag behövde förklara. Kvinnan gick iväg för att höra med akupunktören hur länge hon skulle jobba och om hon kunde klämma in mig och jag stod kvar och konstaterade att jag var lite kissnödig så det hade nog varit perfekt att göra återföringen just då.

Så kom akupunktören och hämtade mig och sa att jag kunde komma direkt och så kunde jag hämta pengar i bankomaten efter återföringen. På vägen bort mot hennes behandlingsrum så frågade hon hur läget var med blåsan och jag sa som det var att jag var lite kissnödig. Hon frågade då om jag ville gå på toa då och sedan dricka tre glas vatten innan vi började eller om jag kunde klara mig en halvtimme under behandlingen, jag beslöt mig för att vänta och oj vad det skulle visa sig vara fel beslut. Jag fick lägga mig på hennes lyxiga brits och hon körde in nålarna, ja jag menar körde in för hon är betydligt mer bestämd på handen än den kinesiska akupunktören jag gått hos i Göteborg så det gör också ondare. Hon väntade med de värsta nålarna, de hon sätter i brosket i öronen till sist och jag låg där och bävade men de gick bättre än förra gången när jag sedan låg hela tiden och bara kunde fokusera på hur ont de gjorde. Slutligen satte hon en värmelampa över magen och gick.

Jag låg där och lyssnade på inspelat vågskvalp och försökte fokusera på andningen och slappna av och det gick rätt bra, en stund. Jag kände också att jag blev mer och mer kissnödig när jag låg där och förbannade det där kaffet jag drack på vägen. Efter ett tag lyfte jag försiktigt på huvudet och såg att det satt en timer på värmelampan och som tickade neråt. Det stod 31 minuter på den men det kunde väl inte stämma, jag kom ju inte in till akupunktören förrän kl. 11.20 och det tog en stund att sätta nålarna och insättningen (som hon frågade när den var) hade jag tid för kl. 11.45. Jag la mig ner igen och tänkte att det kanske var en standardinställning och att hon kanske skulle komma tillbaka tidigare. Blåsan fylldes mer och mer och jag började känna att det började göra lite ont så jag höjde försiktigt huvudet igen och sneglade på timern, 18 minuter, då borde hon ju komma snart om jag inte skulle bli sen, vad skönt. Vid det laget började jag också bli obehagligt varm av värmelampan. Efter ett tag började det även kännas i äggstockarna som väl fortfarande var ömma efter plocket och nu kom blåsan och tryckte på så jag kollade timern igen, 12 minuter. Måtte hon komma snart för nu var jag akut kissnödig och kände mig kokt av värmelampan och ville bara ha allt avklarat så jag äntligen kunde få gå och kissa. Sista gången jag kollade timern innan hon kom och tog bort nålarna stod den på 3 minuter så jag låg där mer än en halvtimme.

Så fick jag gå ut till receptionen igen där läkaren stod och väntade och klockan var svarare kvart över än kvart i. Han frågade om blåsan var fylld och jag svarade sanningsenligt att ja den är väldigt fylld och han svarade att då går vi och sätter in ägg så att du får gå och kissa sedan. Vi går in i behandlingsrummet och först får jag prata med embryologen, det var samma kvinna i 50-årsåldern som jag pratade med vid plocket. Hon visar mig ett papper med information om mina ägg, och av de sex äggen jag fick ut hade fyra varit mogna och tre hade befruktats med ICSI och hon hade gjort Laser Assisted Hatching på dem. Hon pratar fort men jag hänger ändå med hjälpligt i hennes danska. Hon berättar vidare samtidigt som hon pekar på siffror på ett papper att två av de befruktade äggen har fyra celler och ett har tre celler och två av dem går inte att frysa, hur många vill jag sätta in? Jag blir lite ställd där jag står för det är mycket att ta in och danskan gör det inte lättare. Jag pekar på siffrorna 4, 4, 3 och måste fråga igen om inget går att frysa och då säger hon att det bästa embryot ska man alltid ha tillbaka (vilket är logiskt när man tänker efter) och de övriga två går inte att frysa. Egentligen vill jag bara sätta tillbaka ett men samtidigt är det hemskt att behöva slänga två embryon som jag kämpat så för att få till så jag bestämde mig för att sätta tillbaka två och av de instämmande blickarna i rummet får jag känslan av att läkaren, sköterskan och embryologen tycker jag fattat rätt beslut.

Så får jag klä av mig och lägga mig på britsen. Sköterskan kommer och ställer sig bredvid och säger att hon ska göra ett ulltraljud på magen, åh det hade jag ju glömt sedan sist. Med min värkande sprängfyllda blåsa var nog det sista jag önskade att någon skulle stå och trycka på den. Så börjar läkaren sitt där nere och spänner upp och börjar föra in instrument medan sköterskan trycker ovanpå och jag ligger och försöker slappna av medan jag samtidigt inte får tappa kontrollen över blåsan vilket inte var det lättaste. Läkaren håller på en bra stund och det är något som han inte får på plats som han vill och han och sköterskan diskuterar något han fört in som syns svagt på skärmen så sköterskan trycker lite till, åh herregud säger jag bara… Det är något som läkaren försöker få in i livmodern som inte riktigt vill så efter ett tag säger han att nu kommer det göra ont och trycker till och ja det gjorde ont men efter några småjusteringar är vad det nu var på plats och embryologen kommer med äggen. Så där står sköterskan och trycker på magen med ultraljudet, läkaren håller instrumenten på plats och embryologen får rycka in och hjälpa till med att trycka in äggen från katetern. Det blev en stor operation av återföringen som annars brukar gå lätt och smidigt men det är bra att läkaren var noga med placeringen av embryona för jag har läst någonstans att det kan påverka chansen att de fäster. Så försvann embryologen in till sig igen för att kolla att äggen inte längre fanns i katetern och sedan fick jag äntligen hoppa ner och klä på mig. Allt jag kunde tänka på nu var att få gå och kissa. Av sköterskan fick jag en räkning på LAH-proceduren som embryologen gjort och ett graviditetstest och testdag 11/7. Hon sa också att jag ska ta Crinone morgon och kväll under två veckor och om testet är positivt så ska jag fortsätta i tre veckor till. Till sist fick jag varma och vad som kändes som uppriktiga lyckönskningar av alla tre som varit med. Så fick jag äntligen gå och kissa, det var en underbar känsla att äntligen få lätta på trycket och jag trodde aldrig att det skulle sluta. Det kan ha varit det mest kissnödiga jag har varit i hela mitt liv. Efter att ha hämtat lite pengar i bankomaten nere på gatan och betalat akupunktören gick jag för säkerhets skull på toaletten igen och jag såg att det blev rött på toapappret, antagligen efter läkarens omilda behandling och inte så mycket att jag blev orolig men det var något att hålla ett öga på så att det inte fortsatte.

Väl tillbaka inne vid centralen så hade jag ungefär 2,5 h innan bussen hemåt så jag bestämde mig för en promenad till Christiania som jag varit nyfiken på länge. Jag ställde in Google maps som talade om att det skulle ta ca en halvtimme att gå dit och sedan var det bara att följa pilen och anvisningarna. Väldigt smidigt att ha en sådan app när man är på en främmande plats och inte har något lokalsinne. Promenaden dit tog mig till delar av Köpenhamn som jag inte sett innan och jag passerade fina byggnader och en mysig park. Så kom jag in i mer ett bostadsområde och plötsligt när jag vek runt ett hörn så möttes jag av en intensiv rosendoft, så härligt. Jag promenerade vidare några minuter till och sedan var jag framme vid Christiania och Pusher Street.
ChristianiaJag hade läst innan om hur polisen har rensat upp där men att det tidigare förekommit hasch-försäljning öppet så jag hade förväntat mig något ganska städat och det var det också på sätt och vis men samtidigt inte alls. Det var uppenbart drogliberalt med alla drakreferenser och texten ”green light district” överallt men det var också mycket turister där, och det var lite märkligt med så många maskerade människor som hade obskyra bås där de sålde något. Jag måste säga att jag gillade skyltarna som sa att fotografering inte var tillåten för haschförsäljning är olagligt, lite humor över det hela. På det hela taget är jag glad att jag gick dit för det var en intressant blandning av människor med alla turister, boende och affärsidkare och det är helt klart en unik plats. När jag åter promenerade tillbaka mot centralen insåg jag roat att om jag blir gravid nu så var det här den första utflykten som jag tog med mitt/mina barn på. Det blir en fin historia att berätta om sisådär 19 år 🙂

Jag gick en annan rutt tillbaka, bland annat förbi Chrsitiansborg där Folketinget sitter. Det var betydligt mer turister och turistbussar längs den här rutten och jag gick och var småirriterad på alla dessa turister som stod i vägen överallt tills jag insåg att jag var ju faktiskt en av dem. Då slog jag av på takten och flanerade istället och det kanske var bra att ta det lite lugnare för jag hade under promenaden känt av både i fötter och ben var akupunkturnålarna suttit och mindes att man ska vila efter akupunktur. Efter ett tag såg jag att jag var i närheten av Ströget så jag slog av Google maps och valde den vägen tillbaka istället. Det var mycket folk på gatorna och en härlig och uppsluppen stämning och jag passerade längs vägen både en grupp som höll på med Capoeira och en annan grupp med buddistiska munkar. Innan har jag inte riktigt förstått varför de flesta talar så varmt om Köpenhamn men nu greps jag av den allmänna stämningen och stortrivdes.

Lagom när jag nästan var tillbaka vid centralen började det regna så det var skönt att gå in och få sig lite lunch. Jag valde att äta på ett ställe som serverade ekologiska pastarätter men min Carbonara var riktigt trist och tyvärr inget jag skulle rekommendera någon. Som plåster på såren gick jag och köpte mig en chokladsneigel vilket är ett slags wienerbröd med chokladglasyr. Ni som liksom jag tittade på Solstollarna när ni växte upp förstår kanske varför jag kände att jag behövde just ett wienerbröd med choklad för att avsluta mitt Köpenhamnsäventyr.

Klockan gick och det började bli dags att dra sig mot bussen men först ett toalettbesök. Hmm, det blev fortfarande rött på pappret borde det inte sluta snart? I Köpenhamn har de ingen buss-station utan bussarna stannar lite hipp som happ utefter en gata bredvid stationen, och förhoppningsvis stannar de i närheten av en stolpe med bussbolagets skylt på. Det finns heller inga skyltar med information om ankommande/avgående så det är rätt ostrukturerat men det brukar gå bra ändå. Min buss skulle gå kl. 16.05 så vid fyratiden började jag undra var bussen var någonstans. Det var flera som stod och spanade och började se spända ut och tre minuter innan avgångstiden började jag gå längs gatan för att se om bussen stod längre bort bakom de andra bussarna men det gjorde den inte. När jag kom tillbaka till Nettbuss-stolpen igen så var det betydligt färre personer där och jag undrade var de andra tog vägen. Vi som stod där var jag, en äldre man och en kille i 25-årsåldern och hans mamma och vi började prata och kom fram till att vi alla skulle med samma buss, skönt då var man i alla fall inte ensam. Kl. 16.20 kom äntligen bussen och föraren undrade om de inte skickat ut ett SMS om att han var sen för det brukade de göra men ingen av oss hade fått ett sådant.

imageSå fick jag sjunka ner i mitt favoritsäte längst fram och vi åkte iväg. Det visade sig att detta var en extratur så det var nästan tomt och vi stannade bara i Lund och sedan åkte vi direkt till Göteborg så det var en väldigt lugn och skön färd hem. Väl hemma konstaterade jag att det blev brunt på taopappret så den lilla blödningen hade äntligen slutat, skönt, och jag tryckte även in den första Crinonen.

Då är jag alltså ruvare igen, bara att vänta och kladda med Crinone kvar då. Skulle det sedan bli ett plus på stickan så blir det ännu en nervös väntan innan jag i så fall får veta om det är en eller två där inne.

Annonser

8 thoughts on “IVF 3 RD1: Gårdagens återföring

  1. Vad bra du skriver, känns som en bok där man bara vill läsa nästa kapitel 😊 Men usch för att vara sådär kissnödig, det är hemskt.. Grattis till ett bra resultat, tycker du verkar vara så stark och duktig som kämpar på och måste fatta en massa svåra beslut själv!

    Gilla

  2. Lycka till nu med ruvningen och jag håller tummarna för att du ska få ett fint plus! Läste att du går på akupunktur i Göteborg, går du på AM Kliniken? Jag går där oxå! Kram

    Gilla

    • Tack! Ja jag har gått på AM Kliniken tidigare, Jun är fantastisk 🙂 Den här gången gick det tyvärr bara inte att få in akupunktur också i schemat så jag fick försöka klara mig utan. Kram

      Gilla

  3. Lycka till, jag gjorde som du, bestämde mig för att få två ägg tillbaka och är så glad för det för endast ett ”tog sig”, nu i v 21;)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s