Förvirrad kropp

Jag tog den sista Crinonen i söndags kväll så jag hade räknat med att mensen skulle starta igår dvs ungefär två dygn senare. Straxt innan jag skulle gå och lägga mig så blev det rött på toapappret. Jaha det startar nu tänkte jag där jag satt på toaletten. Jag hade känt mig lite illamående en stund innan och det blev värre när jag satt där. När jag reste mig upp kände jag hur blodet försvann från ansiktet och jag hukade mig snabbt mot golvet. Jag har svimmat ett antal gånger tidigare och illamåendet brukar höra ihop med det. Jag har också lärt mig att det är bra att ha huvudet nära golvet dels för att då kommer ofta blodet tillbaka och jag slipper svimma men annars är det inte så lång fallhöjd så bulorna blir mindre. Efter en stund kändes det bättre och jag tänkte göra ett försök att borsta tänderna och sedan krypa i säng. Direkt när jag ställde mig upp vällde illamåendet upp igen och jag började stappla mot sängen istället för att slippa ligga på badrumsgolvet. Mitt badrum ligger vägg i vägg med sovrummet så det är inte mer än 8-10 steg till sängen men det var knappt att jag nådde fram. När jag var halvvägs lutade världen i 45 gärders vinkel och det svartnade för ögonen men jag fick tag i dörrposten och lyckades ta mig de sista stegen fram till sängen. Där låg jag sedan och kämpade mot illamåendet och vågade inte röra mig. Efter en dryg halvtimme kändes det bättre och jag satte mig försiktigt upp. Illamåendet var nästan helt borta så jag vågade mig upp för att borsta tänderna och det gick bra. Jag passade också på att gå på toaletten igen för jag ville inte upp en gång till om jag inte var tvungen. Nu blev det brunt på pappret så blödningen hade avstannat.

Imorse var det fortfarande brunt på pappret blandat med en massa Crinone-klumpar (blä) och så har det fortsatt hela dagen förutom ett undantag med lite rött innan det gick tillbaka till brunt. Om jag inte tagit Progesteron så länge så hade det varit dags för ÄL snart och jag har känt av den vänstra äggstocken som ska släppa ägg nästa gång ett tag. Det är antagligen mycket hormoner som går upp och ner i min kropp om den samtidigt ska starta en mens och förbereda för ÄL och jag misstänker att det är orsaken till min nästan-svimning igår. Hyfsat ironiskt och lite bittert dock att drabbas av yrsel och ordentligt med illamående precis efter att ha gett upp hoppet om en graviditet.

Annonser

5 thoughts on “Förvirrad kropp

  1. Så himla surt..det där illamåendet och svimningen kunde väl få handla om en bebis istället..så himla surt som sagt förstår frustrationen då själv känt så..

    Gilla

  2. Usch, förstår precis känslan!!
    Min kropp har också fått fnatt efter två misslyckade ivf:er. Blir kissnödig var o varannan timme o måste gå på toa NU. Innan kunde jag hålla mej en hel dag på jobbet… lustigt vad hormoner kan ställa till med.
    Se nu till o ta hand om dej ordetligt, o våga släppa fram all frustration o andra känslor över den uteblivna lyckan. Jobbigt till en början, men det hjälper. Stor kram! 💕

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s