IVF 4: Nähä, inte den här gången heller

Jag tog mitt första test hemma i tisdags morse, dagen efter BIM, och det var negativt. I onsdags tog jag vägen förbi min svenska läkare innan jobbet och tog ett blodprov på vårdcentralen där han jobbar. Då fick jag veta att svaret skulle dröja minst till torsdag eftermiddag då de skickade sina prover till Stockholm för analys. Eh, vad är det för fel på att skicka till Sahlgrenska istället tänkte jag det borde ju rimligen vara effektivare. Jag bad dem att både kolla hCG-nivån och mitt TSH-värde då jag var nyfiken på om jag landat någorlunda rätt med min dosökning av Levaxinet. Att behöva gå och vänta så länge på vad jag var 95% säker på skulle vara ett negativt resultat medan jag fortsatte med hormonerna var smått som tortyr, vid det laget ville jag bara sluta med allt för att få blöda rent och lägga det här försöket bakom mig. Jag mailade dem torsdag lunch för att höra om resultatet kommit men det hade det inte gjort än. Jag mailade igen några timmar senare men fick inget mer svar den dagen. Fredag morgon hade jag så klart möte direkt så klockan hann bli 9.30 innan jag kunde ringa dem. Då fick jag först mitt TSH som låg på 2,13, det hade alltså ökat från 0 (som det var nerpressat till inför behandlingen) av alla hormoner jag tagit men låg ändå på en ok nivå för att kunna bli gravid. Sedan fick jag värdet på SHGB som kvinnan i luren sa låg inom normalvärdet. När jag frågade vad det var för värde för jag skulle ju testa om jag var gravid så sa hon att det var samma sak. Nu blev jag väldigt fundersam då jag inte alls tyckte siffrorna och gränsvärdet hon talat om stämde med vad jag vet om hCG så jag ställde några frågor till. Då sa hon att hon inte visste och det var nog bättre att jag ringde till läkaren som var ledig så jag fick hans mobilnummer. Innan jag ringde läkaren gjorde jag en snabb googling och fick direkt fram att SHGB stod för sexualhormonbindande globulin som binder och transporterar könshormoner och inte alls används för att testa en eventuell graviditet. Istället för att ringa läkaren så ringde jag tillbaka till vårdcentralen och talade om att de testat fel sak och fick prata med en sköterska som direkt ringde labbet i Stockholm som hade kvar mitt blodprov så de skulle göra ett nytt test. På fredag eftermiddag ringde sköterskan tillbaka och talade om att mitt hCG var mindre än 2 så jag var definitivt inte gravid. Då jag fortsatt att kissa på stickor under veckan så var jag inte direkt förvånad, vid det laget var det mest skönt att få det bekräftat så att jag kunde sluta med Crinonen och östrogenet. Något som däremot förvånar mig är att allt alltid ska vara så knöligt, till och med att ta ett enkelt blodprov ska krångla och det hade ju aldrig hänt om jag kunnat få göra hela behandling på en svensk IVF-klinik. Dagen avslutades igår med sushi och lite vin för, tja, jag hade ju ingen anledning att låta bli…

Jag hade kunnat börja en ny behandling i cykeln efter den som börjar med den här blödningen men jag kommer nog vänta lite längre. Min kropp känns tung och trött så jag ska nog satsa på återhämtning och försöka bli av med några kilon igen innan nästa försök, och mentalt tror jag inte heller att jag orkar så det blir nog inget mer under det här året. Nu blir det alltså återigen en jul utan vare sig barn eller graviditet, det blir så tydligt på något vis att jag inte kommer vidare i livet vid dessa högtider och kanske särskilt julen. Får hoppas på bättre lycka till nästa år.