Planerar för framtiden

Har länge på sätt och vis haft två parallella spår i tankarna när jag sett de närmaste åren framför mig. I det ena spåret har jag blivit gravid under nästa eller nästnästa försök och i det andra spåret har jag börjat göra förändringar yrkesmässigt. Jag har dragit mig för att göra förändringar i min jobbsituation som att byta uppdrag eller börja söka nytt jobb för det skulle missgynna mig om jag blir gravid. Ta ett nytt uppdrag när man är nygravid kändes inte smart då det verkar som om de flesta är väldigt trötta och kanske får man även andra krämpor och varför utsätta sig för det medan man samtidigt försöker visa vad man går för på en ny arbetsplats. Byta jobb verkade ännu dummare då jag i så fall skulle mista den extra föräldrapenningen man får om man slår i taket, för att få den måste man oftast ha varit anställd minst ett år. Av dessa anledningar har jag alltså dragit mig för att börja diskutera förändringar med min chef trots att jag länge känt att mitt uppdrag är för okvalificerat.

Nyligen dök det dock upp en liten möjlighet att byta arbetsuppgifter hos den kund jag sitter hos och jag högg på den direkt. Jag bokade snabbt in en lunch med min chef och vi kom fram till att jag skulle prata med beställaren om min önskan att byta roll och även vara öppen med att om det inte blir någon förändring så börjar vi leta efter ett annat uppdrag efter sommaren. Beställaren är svår att veta var man har och hon har väldigt specifika krav när hon tar in konsulter så det är ett vågspel men trots att hon var förvånad när jag pratade med henne så lyssnade hon men sa också att det kommer dröja minst en månad innan jag får besked.

Tärningen är alltså kastad, antingen byter jag roll där jag är eller så blir det nytt uppdrag i höst. Förändring är på gång oavsett hur det går med IVFandet och det känns fantastiskt skönt, äntligen kan jag ta ett steg framåt på något plan i livet. Det känns som om jag tagit tillbaka lite kontroll efter att bara ha åkt med de senaste åren. Samtidigt ligger en tanke och skaver i bakhuvudet, innebär det här att jag börjar ge upp tron på IVF på allvar? Jag börjar mer och mer tänka på äggdonation trots att jag har två försök kvar på min tre-pack. Försöken är dock inplanerade, det ena nu i mars-april och det andra antagligen i slutet av sommaren så vi får se hur det blir.

Apropå nästa försök så drar jag igång med IVF 5 nu. På fredag nästa vecka på CD17 drar jag till Köpenhamn för priming. Jag var lite förvånad över att jag skulle komma så tidigt, jag har bara läst om priming på CD21 dvs sju dagar efter ÄL, men kanske är det för att jag berättat att jag ibland ägglossar några dagar för tidigt. Ser inte direkt fram emot att de ska skrapa med ett tunt plaströr i min livmoder (det är så de beskriver proceduren på sin hemsida) men jag hoppas att det kan hjälpa ett embryo att fästa och det skulle ju inte ta så många minuter. Är ärligt talat nästan lika nervös inför id-kontrollen när jag ska hem igen men det funkade med busstiderna så jag slipper iaf bli registrerad och lagrad i någon databas.