Skitvecka

Det finns ett engelskt uttryck ”When it rains, it pours” och det stämmer verkligen in på veckan som gått. Först i lördags när de ringde från labbet och meddelade att inga ägg klarat sig. Behöver jag ens förklara varför jag höll mig undan i måndags när det var en som kom in till kontoret med sin nykläckta bebis och stolt visade upp henne under ett par timmar? Jag kände mig ohyfsad men jag pallade bara inte. Sedan i torsdags när jag blev inkallad till chefen ute på uppdraget och hon meddelade att tjänsten jag ville byta till skulle tillsättas av någon annan. Hon vill väldigt gärna ha kvar mig i den rollen jag har men då jag vissa dagar är så uttråkad att jag bara vill gråta så måste jag byta uppgifter snart vilket jag talat om för henne. Nu måste jag alltså byta uppdrag och kund för att få byta uppgifter och jag trivs så fantastiskt bra med alla människor där jag är nu så jag vill verkligen stanna men nu går alltså inte det och det är så tråkigt. Jag som såg så många möjligheter för ett par månader sedan och nu kändes det som om dörr efter dörr slogs igen mitt framför näsan på mig. Till råga på eländet så när jag skulle köpa ny hårfärg för att dölja de där gråa stråna så hade min favoritnyans utgått och var slutsåld i hela Göteborg. Som tur var fanns det två stycken kvar där min mamma bor och hon var så snäll att hon direkt åkte ut och köpte dem så jag kan skjuta upp att hitta en ny några månader. Det här med hårfärgen är ju ett minimalt problem egentligen men det blev liksom det sista halmstrået som knäckte mig och där jag stod på Åhléns så var utbrottet nära men det var ju inte den stackars tjejens fel att allt annat gått fel för mig den veckan… Magnituden på problemen blev ju åtminstone mindre och mindre under veckan för även ett nytt uppdrag går ju att lösa. Nu kommer jag i och för sig att kosta på mig att vara rätt kräsen med vad jag tar och vänta på något där jag kan växa och utvecklas och de uppdragen dyker inte upp så ofta men det är ändå en tidsfråga även om det tar ett halvår.

Problemet med mina kassa ägg är desto svårare att göra något åt. På fem IVFer har jag nu två stycken där det inte blev någon insättning för att det inte blev några embryon. Jag har bokat in en telefontid med läkaren i början av maj, jag kunde fått en tid redan förra veckan men jag ville ha en tidig morgontid så att jag kan ta det samtalet hemma innan jag går till jobbet och så tänkte jag att det nog är bra om de första känslorna hinner lägga sig. Självklart ska jag höra vad läkaren säger, jag har redan skickat över ett antal frågor, men jag känner att jag har förlorat hoppet om mina ägg. Jag har en gång kvar på min tre-pack men jag börjar på allvar överväga äggdonation. Förra söndagen satt jag och kollade lite på Ava-klinikerna och vad de har att erbjuda och sedan läste jag berättelser från kvinnor (och ett par män) där de berättade om sina farhågor innan äggdonation ”kommer det kännas som mitt barn?” och hur fantastiskt det kändes sedan när de höll sitt barn i sina armar. Dessa historier fanns på en av Ava-läkarnas sida så självklart var det bara solskenshistorier men det är ändå så jag tror att det är, känslorna för barnet är samma oavsett om man delar gener eller ej. Men visst skär det i hjärtat vid tanken på att jag aldrig kommer kunna se drag som mitt barn ärvt från mig eller någon annan i släkten.

Just nu känns det som om jag lika gärna skulle kunna hoppa över det sista IVF-försöket och gå direkt på ÄD, då skulle jag kanske kunna bli gravid redan i sommar. För min framtida sinnesfrids skull så måste jag nog ändå göra det sista IVF-försöket (om nu inte läkaren säger något annat) men om det inte skulle bli några radikala förändringar mot tidigare gånger så är det nog verkligen sista gången med egna ägg. Detta kan ju förändras när känslorna lagt sig lite mer men det är så tankarna går nu. Det enda som är positivt med att få ett så tungt besked som att det inte blev några embryon är ändå att det är lättare att fatta beslutet att lägga av, det blir lättare att komma ur ”bara en gång till”-tänket. Det här vill jag verkligen inte behöva gå igenom igen, nu vill jag lyckas och bli gravid och sedan få min underbara bebis och gå vidare med livet.

Min danska klinik har öppet hela sommaren så jag tror att jag ska försöka tajma in det sista försöket under min semester. Min svenska läkare har inte öppet då så jag kommer i så fall att få åka till Köpenhamn för alla undersökningar men det är ok om jag ändå är ledig även om det blir svårt att planera in något annat. Hoppas bara att kroppen och chefen ute på uppdraget samarbetar så att jag kan få till det med stimulering och plock under rätt veckor. Gör jag det försöket i juli kanske jag kan göra ett första ÄD-försök redan i september. Det är här det också blir olämpligt att jag inte vet när jag ska byta uppdrag för det är ingen vidare start att bli sjuk en vecka för att göra ÄD och sedan bli gravid direkt när jag börjat. Blir jag gravid är jag nog också hellre kvar där jag är nu trots att uppgifterna är så tråkiga för jag vet att jag klarar av dem oavsett om jag skulle få en jobbig graviditet med trötthet och andra krämpor. Dessutom så känner jag alla så bra där jag är nu så jag vet att de enbart skulle bli glada för min skull medan det känns svårare att förklara att man får barn som ensamstående om man är ny på ett ställe. Därför kanske jag stressar planeringen lite, men jag kommer inte vänta med ändringar i jobbsituationen om en möjlighet dyker upp pga en eventuell graviditet för det kanske inte funkar med ÄD heller.

Det här med att ”tända av” från alla hormoner man fått i sig under ett försök är ingen picknick. Trots att jag inte fick i mig mer än tre Progesteron-doser (Crinone) och östrogentabletter innan de ringde om äggen så har jag ändå haft ont i brösten, tryck över livmodern och lätt mensvärk under veckan. Jag har tidigare misstänkt att det är ägglossningssprutan med gravidhormon som sätter igång något i kroppen för det brukar avta ungefär en vecka efter insättning och nu kan jag ju inte skylla på Progesteronet. Kan även lägga till svettningar och humöret har inte direkt varit på topp och en del av det tror jag är hormonrelaterat. Jag har sovit dåligt och varit väldigt trött. Träningen har också varit jättetung den här veckan, mycket tyngre än både under stimulering och precis efter plocket (var ute och sprang bort lite känslor efter det dåliga beskedet). Det ska bli skönt när blödningen sätter igång så att kroppen kan börja på en ny cykel och normalisera alla hormonnivåer igen.

Annonser

8 thoughts on “Skitvecka

  1. Det är klart att det kommer kännas som ditt barn, du kommer bära det och knyta an till det i 12 månader, sedan är det ju bevisat att även den som bär ett donerat ägg får sitt DNA i bebisen. Det kommer att gå fint. Själv kommer vi göra en natural IVF, den här gången på rekommendation av läkaren, vi kommer använda glue och rispa. Under processen kommer de ändra direktiv, dvs stimulans om det behövs. Men det är ju inte säkert det blir ägg. Vi köper ändå ett 3 pack och gör dem och sedan går vi på donerade. Håll modet uppe/ kram

    Gilla

  2. Det där om att även DNA från den som bär barnet finns i barnet efter ÄD hade jag inte hört, får göra mer efterforskningar om det. Tack för tipset! Låter intressant att testa utan hormoner, låter som om er klinik är inne på samma tanke som min att för mycket hormoner sabbar äggen (men samtidigt är det ju tråkigt att inte få något alls, svår balansgång). Lycka till! Kram

    Gilla

  3. Jag har följt dig ett tag då min resa är så lik din.. Jag har gjort 6 ivf i Danmark och får inte ut mer än enstaka ägg per gång.. Det skulle kunna funka i teorin men jag har nu gått över på äd.. Känner så väl igen stressen också över kombinationen med nytt jobb. Jag fick lov att sjukskriva mig redan andra veckan på nya jobbet. Men har bestämt att den här resan ska vara prio ett så det fick gå, även om det kändes väldigt jobbigt. Tyvärr gick det inte vägen den gången. Men jag är snart på väg igen. Och efter att ha tvekar om äd är rätt väg , kan jag säga att efter första försöket och besöket i Riga.. Så tvivlar jag inte längre.. Allt blir inte som man tänkt sig.. Men det här kommer vara rätt sätt för mig att bli gravid. Och nu känns det hoppfullt igen efter alla misslyckade ivf… Så känn efter vad som känns rätt för dig! Och lycka till med viken väg du än går. Både jobb och ivf/ äd mässigt:)

    Gilla

  4. Har gjort embryodonation (som jag antar att du ska göra oxå) och skulle aldrig vilja ha barn från mina ägg eller min mans spermier. De barn vi fått är såklart de finaste i världen och vi är båda överens om att vi vill ha helsyskon till dem när det är dax. Vi får mycket kommentarer om att de är lika oss och de tar såklart efter vårt beteende och saker vi säger och skrattar åt. Sen är de inte så lika sinsemellan. Jag var i samma situation som du med ivfer som inte gav någon återföring och har aldrig varit så ledsen som då. Vi körde på med äggdonation och hade turen att bli gravida på 1 försöket. Fördelen med ED är att allt är klart när du kommer till Riga. Bara att sätta in embryot och åka hem och vänta. Mediciner skickar de med posten om du behöver. Det enda du behöver göra innan du åker är UL. Det bästa jag har gjort! Epigenitik handlar om hur embryot påverkas av den livmoder det utvecklas i. Lycka till!

    Gilla

    • Jag lutar fortfarande mer åt ÄD än ED, även om jag ska använda donerade spermier så vill jag gärna ha en öppen donator som jag väljer själv och då tror jag att det måste vara ÄD. Låter hoppfullt att ni lyckades direkt och att det blev två också 🙂

      Jag har börjat läsa på lite om epigenetik men det är mycket att sätta sig in i om man ska förstå det ordentligt. Det var spännande det som Mrs S skrev även om det visade sig vara bevisning av överföring av mikro-RNA snarare än DNA till barnet. Tydligen så bestämmer detta mikro-RNA hur generna uttrycks och av det lilla jag läst kan det påverka ganska mycket, kanske till och med personlighet och utseende men jag måste läsa mer innan jag vill påstå att det är så.

      Gilla

  5. Om du vill göra äggdonation så har du ju ungefär 6 år på dig. På den tiden kanske du även har hittat stora kärleken. 😉 Eller vänta på att någon ny mirakulös metod upptäcks.
    Har du förresten hört talas om det här:
    http://fusion.net/story/164309/new-fertility-treatment-ovascience-augment-ivf-eggs/
    Det verkar ju som om dina ägg (liksom mina!) har svårt att befruktas och sen är det fel på de embryon som blir (väldigt vanligt). Den här metoden tar något som kallas PC-celler och dessa ger nytt liv till gamla ägg. Finns i Kanada bland annat. Kram och trevlig helg!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s