P-piller och TSH

För sju veckor sedan började jag ta p-piller i förhoppningen att jag snart skulle kunna boka in min första resa till Ryssland för en embryoöverföring. Nu har väntan blivit betydligt längre än jag trodde så jag hade nog inte behövt börja med pillren redan när jag gjorde det men nu blev det så. Redan efter ett par dagar så märkte jag att humöret åkte i botten. Från att jag var glad och fylld av energi så drabbades jag av motsatsen. Jag har märkt att jag är känsligare för hormonsvängningar numera, eller kanske är det bara så att jag lärt mig så mycket mer om hur min kropp fungerar så att jag faktiskt förstår vad som händer och därför noterar det. Varför fick man inte lära sig mer i skolan om kvinnokroppen och hur hormoner påverkar den genom hela cykeln, t ex ägglossningssmärtor och sekret? Det var först när jag började med att mäta min ägglossning som jag förstod vad de där smärtorna jag fick ibland på sidan var.

Jag fick instruktioner om att inte göra uppehåll med hormontabletterna och efter sex veckor så hade jag gått från förbannad och deprimerad till mer avtrubbad, inget var vare sig kul eller tråkigt. Däremot hade jag blivit trött, så ofantligt trött och plötsligt trillade polletten ner för jag insåg att jag hade fler symtom på hypotyreos dvs låg ämnesomsättning. Då jag har en underproducerande sköldkörtel tar jag alltid medicinen Levaxin för att hålla min kropp igång och när jag tar för låg dos så går kroppen ner på lågvarv och inget funkar riktigt som det ska. Något jag fått lära mig under resans gång är att östrogen binder sköldkörtelhormonet och när jag tittade efter så var det ju just en låg dos östrogen i p-pillren. Det går att ta ett blodprov för att mäta hur det ligger till och då mäter man halten av hormonet TSH, när ämnesomsättningen går ner så går TSH upp. Jag orkade inte ringa vårdcentralen och krångla med att få en läkartid utan jag testade för första gången en tjänst på nätet där man kan köpa vissa blodprover och sedan gå till en vårdcentral och lämna blod. Redan samma dag får man sitt resultat och det visade sig att mitt TSH hade gått upp lite, inte jättemycket men högre än det hade fått vara för att göra IVF och uppenbarligen kände jag av det.

Jag mailade min ryska klinik direkt och meddelade dem att mitt TSH gått upp sedan jag började med p-pillren och sa att jag tänkte öka på mitt Levaxin lite. På 1177 informerar de om detta för patienter med hypotyreos ”När man är gravid kan man behöva öka dygnsdosen av thyroxin (sköldkörtelhormon). Om man inte får behandling för underfunktion av sköldkörteln kan det minska möjligheterna att bli gravid.” Det är med andra ord väldigt viktigt att få detta under kontroll innan graviditet och för att få behålla en graviditet. Svaret från kliniken förbryllade mig lite för de verkade inte så bekymrade för om mitt TSH går upp under förbehandlingen och sa även att det ofta faller när man blir gravid. Det jag har läst på många ställen och fått höra av endokrinologer och andra läkare är att så fort jag får ett positivt graviditetstest så ska jag öka dosen Levaxin och kontakta dem direkt för uppföljning för att inte riskera missfall för det går åt extra mycket sköldkörtelhormon i början av en graviditet. Jag får kanske försöka lita lite på mitt eget omdöme och lyssna på kropp när det gäller detta för den brukar som sagt reagera med utmattning när jag börjar hamna på fel hormonnivå.

Jag frågade även om de hade hört något från donationsteamet om när det är nya embryon på gång. Svaret jag fick är att de kommer snart höra av sig med nya donatorförslag. Snart… Det tar upp till fyra veckor att ansöka om visum och 3-4 veckor att få min kropp redo så det börjar se mörkt ut för en resa innan jul. Dags att förbereda sig på ännu en ogravid jul alltså.

Noll kontroll

Enligt planen skulle jag ha befunnit mig i St Petersburg den här helgen och fått ett litet embryo inplaneterat i min livmoder, jag hade till och med bokat ett hotell. Istället sitter jag här hemma i min soffa och har fortfarande ingen aning om när det kan bli dags och om två månader är det jul, kommer jag överhuvudtaget komma iväg innan dess?

Under dessa år med IVF-behandlingar fick jag ändå vänja mig vid att lämna över all kontroll till läkare och min egen kropps funktioner och kände då att jag inte kunde påverka någonting. Det här med att vänta på ett besked om det finns ett embryo färdigt till mig eller ej är dock ännu ett par snäpp längre ner på kontrollskalan. Hade jag bestämt mig för ett paket där jag skulle få alla ägg/embryon från en donator hade jag nog fått information om när stimuleringen skulle börja och på så vis kunnat ha ett hum om när saker och ting skulle kunna ske. Nu när jag valt ett paket där man är flera som delar på de embryon som blir så får man ingen information alls. Det enda jag vet är att de snart ska skapa embryon men jag har ingen aning om vad snart innebär, är det en vecka eller en månad? Sedan är det också osäkerheten kring om det faktiskt kommer bli ett embryo till mig från den omgången eller får jag vänta en gång till?

Det var ju det som hände nu senast. Koordinatorn mailade mig om embryon som inte matchade de rätt vida kriterier jag angett och som jag redan tackat nej till och av de embryon som jag faktiskt gick och väntade på blev det inget till mig så jag blev utan. Det var väldigt tungt och jag är inte dummare än att jag fattar att det påminde mig om de gånger labbet ringde och meddelade att tyvärr hade alla mina ägg dött så det fanns inte något embryo alls att få tillbaka. Att koordinatorn schabblade till det med vilka embryon jag faktiskt väntade på skapade också en osäkerhet kring hela processen. Hela grejen med att åka till Ryssland och få ett adopterat embryo är stort och läskigt och mycket nervösare än det någonsin var att göra IVF i Danmark och även små missar som denna gör det hela mycket läskigare för tänk om det schabblas någon mer gång på vägen och med något som får mycket större konsekvenser.

Detta limbo-läge är fruktansvärt jobbigt att hantera mentalt och det är också helt omöjligt att planera något längre fram än ett par veckor för vem vet när det äntligen är dags, då vill jag inte vänta en minut mer än nödvändigt. När jag väl får klartecken så kommer det att gå mycket tid och energi åt att få till nödvändiga läkarbesök här hemma för att få recept på mediciner jag behöver och ta alla nödvändiga blodprov samt att få ett intyg som accepteras i Ryssland att min kropp klarar en graviditet. Detta hade ju varit skönt att förbereda redan nu men jag får ingen behandlingsplan innan det finns ett embryo så jag vet inte exakt vilka prover just jag måste ta. Sedan är det även en visumansökan och resebokning för att inte tala om att försöka få ledigt från jobbet vilket inte borde vara ett problem men med nuvarande chef så kan det bli det.

Sedan är det här med p-pillren jag började ta för fem veckor sedan. Då fick jag information om att jag inte skulle ta sockerpillren utan direkt fortsätta med nästa karta hormonpiller för att min kropp ska vara redo för förbehandlingen när det finns ett embryo. Till saken hör att jag inte alls mår bra av dessa piller, jag har manipulerat min kropp med så mycket hormoner de senaste åren att jag nu känner igen när humöret åker i backen pga just hormoner och jag har varit väldigt låg sedan dag två och jag mådde verkligen toppen innan. Sedan har jag haft huvudvärk nästan varje dag och det är en mycket vanlig biverkning. Nu har jag en vecka hormonpiller kvar på nuvarande karta så jag mailade koordinatorn och frågade hur jag ska göra, ska jag ta sockerpillren den här gången eller fortsätta på nästa karta. P-piller är ju designade för att man ska göra uppehåll var fjärde vecka så jag undrar hur kroppen mår egentligen om man aldrig gör ett uppehåll. Lite information i det här läget hade verkligen uppskattats så jag åtminstone kunde inbilla mig att jag har lite kontroll över situationen.

Ännu mera väntan

Vid diskussionen med kliniken om embryomatchning för några veckor sedan bestämde jag mig för att vänta på att de skulle skapa nya embryon som bättre stämmer in på mina önskemål. Jag la till och med in en påminnelse i kalendern, hur jag nu skulle kunna glömma det, om att jag skulle maila koordinatorn 5/10 för att höra hur det gått och om det var några embryon på gång. Så dök det upp ett mail redan i torsdags förra veckan som började med ”good news!” Embryona var klara och jag skulle få både ägg- och spermiedonatorernas profiler så att jag kunde se om jag var nöjd. Å så spänd jag blev och full av förväntan, kanske skulle jag inte behöva vänta längre och det hade gått betydligt fortare än de sa att det skulle göra. Spermadonatorns profil var bifogad i mailet och det var en jättesöt liten pojke på bilden. Hans längd var angiven i tum och inte cm men jag läste igenom resten av profilen och gillade den innan jag googlade fram att han bara var 167 cm vilket är väldigt kort för en dansk man och betydligt kortare än de 180 cm eller längre som jag önskat. Nåja det kunde jag kanske ändå bortse ifrån. Äggdonatorns profil hade fastnat i mitt spamfilter så det tog en stund innan jag hittade den. Rätt snabbt kunde jag konstatera att återigen stod det bruna ögon vilket är något jag inte kan tänka mig.

För mina vänner och andra som jag träffar ofta är planen att vara helt öppen med att det inte finns någon pappa utan spermadonator men jag vill inte att vare sig jag eller barnet ska behöva spendera hela hens uppväxt med att svara på frågan om var de bruna ögonen ärvts ifrån. Det verkar som om folk helt enkelt inte kan hjälpa det utan måste ställa sådana frågor och jag tycker inte att ytligt bekanta som typ kassörskan på Ica och liknande har något med mitt barns tillkomst att göra och jag vill heller inte ljuga så jag vill undvika fysiska drag hos donatorerna som inte finns i min släkt och helst ska de vara så lika mig som möjligt.

När jag såg informationen om de bruna ögonen blev jag så besviken, det var nästan som att få ett minus efter en IVF. Jag hade inte trott att det skulle ta så hårt. Det var visst inte min tur nu heller, det skulle inte bli någon bebis i början av augusti. Ja ni vet hur det där är, under tiden innan jag hittade profilen i spamfiltret hade jag redan lyckats räkna ut ett möjligt BF… I mitten av nästa sommar fyller jag 40 år och jag har bara en önskan. Jag drömmer inte om någon stor fest utan det jag drömmer om mest av allt är att vara duktigt gravid och ligga tillbakalutad i en soffa eller solstol någonstans och balansera en tårtbit på magen. En 40-årsdag utan graviditet vill jag bara inte uppleva och veckorna tickar obönhörligt vidare.

Jag gick hela eftermiddagen och var gruvligt besviken och funderade på om det någonsin skulle bli något embryo till mig om de misslyckats så med matchningen trots att de sagt innan att det skulle passa mig perfekt. Så slog det mig på kvällen att dessa donatorer lät väldigt lika donatorerna till det embryo jag redan tackat nej till vid första vändan. Jag grävde fram det gamla mailet och jo, mycket riktigt så stämde de helt överens även om jag inte fick hela profilerna då. De hade alltså skickat mig samma förslag en gång till. Det fick bli ett mail tillbaka till koordinatorn och fråga om de skickat samma igen och hon bad så mycket om ursäkt men det hade de visst gjort. Tyvärr hade det inte blivit något embryo till mig från de andra donatorerna hon pratat om sist men de skulle snart skapa nya med en dansk spermadonator. Snart… vad det innebär får man aldrig veta och gör mig oerhört frustrerad. Kunde jag tänka mig enbart ryska donatorer hade de massor av val till mig men jag har väldigt svårt för tanken på en anonym spermadonator och minimalt med information om honom. Så det blir att vänta igen, får se hur länge…