Ännu mera väntan

Vid diskussionen med kliniken om embryomatchning för några veckor sedan bestämde jag mig för att vänta på att de skulle skapa nya embryon som bättre stämmer in på mina önskemål. Jag la till och med in en påminnelse i kalendern, hur jag nu skulle kunna glömma det, om att jag skulle maila koordinatorn 5/10 för att höra hur det gått och om det var några embryon på gång. Så dök det upp ett mail redan i torsdags förra veckan som började med ”good news!” Embryona var klara och jag skulle få både ägg- och spermiedonatorernas profiler så att jag kunde se om jag var nöjd. Å så spänd jag blev och full av förväntan, kanske skulle jag inte behöva vänta längre och det hade gått betydligt fortare än de sa att det skulle göra. Spermadonatorns profil var bifogad i mailet och det var en jättesöt liten pojke på bilden. Hans längd var angiven i tum och inte cm men jag läste igenom resten av profilen och gillade den innan jag googlade fram att han bara var 167 cm vilket är väldigt kort för en dansk man och betydligt kortare än de 180 cm eller längre som jag önskat. Nåja det kunde jag kanske ändå bortse ifrån. Äggdonatorns profil hade fastnat i mitt spamfilter så det tog en stund innan jag hittade den. Rätt snabbt kunde jag konstatera att återigen stod det bruna ögon vilket är något jag inte kan tänka mig.

För mina vänner och andra som jag träffar ofta är planen att vara helt öppen med att det inte finns någon pappa utan spermadonator men jag vill inte att vare sig jag eller barnet ska behöva spendera hela hens uppväxt med att svara på frågan om var de bruna ögonen ärvts ifrån. Det verkar som om folk helt enkelt inte kan hjälpa det utan måste ställa sådana frågor och jag tycker inte att ytligt bekanta som typ kassörskan på Ica och liknande har något med mitt barns tillkomst att göra och jag vill heller inte ljuga så jag vill undvika fysiska drag hos donatorerna som inte finns i min släkt och helst ska de vara så lika mig som möjligt.

När jag såg informationen om de bruna ögonen blev jag så besviken, det var nästan som att få ett minus efter en IVF. Jag hade inte trott att det skulle ta så hårt. Det var visst inte min tur nu heller, det skulle inte bli någon bebis i början av augusti. Ja ni vet hur det där är, under tiden innan jag hittade profilen i spamfiltret hade jag redan lyckats räkna ut ett möjligt BF… I mitten av nästa sommar fyller jag 40 år och jag har bara en önskan. Jag drömmer inte om någon stor fest utan det jag drömmer om mest av allt är att vara duktigt gravid och ligga tillbakalutad i en soffa eller solstol någonstans och balansera en tårtbit på magen. En 40-årsdag utan graviditet vill jag bara inte uppleva och veckorna tickar obönhörligt vidare.

Jag gick hela eftermiddagen och var gruvligt besviken och funderade på om det någonsin skulle bli något embryo till mig om de misslyckats så med matchningen trots att de sagt innan att det skulle passa mig perfekt. Så slog det mig på kvällen att dessa donatorer lät väldigt lika donatorerna till det embryo jag redan tackat nej till vid första vändan. Jag grävde fram det gamla mailet och jo, mycket riktigt så stämde de helt överens även om jag inte fick hela profilerna då. De hade alltså skickat mig samma förslag en gång till. Det fick bli ett mail tillbaka till koordinatorn och fråga om de skickat samma igen och hon bad så mycket om ursäkt men det hade de visst gjort. Tyvärr hade det inte blivit något embryo till mig från de andra donatorerna hon pratat om sist men de skulle snart skapa nya med en dansk spermadonator. Snart… vad det innebär får man aldrig veta och gör mig oerhört frustrerad. Kunde jag tänka mig enbart ryska donatorer hade de massor av val till mig men jag har väldigt svårt för tanken på en anonym spermadonator och minimalt med information om honom. Så det blir att vänta igen, får se hur länge…

Annonser

9 thoughts on “Ännu mera väntan

  1. … hur kan man säga att det är som att få ett minus på IVF. Tror inte det är samma sak alls. Vi är många kvinnor som kämpar med att få behålla våra befruktade embryo och vår största rädsla är missfall osv. Din största rädsla är att personalen på ICA ska börja fundera på vart ditt barns ögon kommer ifrån? Ursäkta men det är en helt annan femma…

    Gilla

    • Du, när du genomgått sex stimuleringar och plock utan ett enda plus och två gånger fått samtalet från labbet att tyvärr har vi inget embryo till dig för alla äggen dog och sedan fått ge upp tanken på att få ett barn med dina egna gener då kanske du möjligen har rätt att uttala dig. Jag skriver kanske för är det någonsin rätt att döma någon annan för deras känslor bara för att man inte förstår dem? Sedan skrev jag inte alls att min största rädsla är att personalen på Ica ska fråga om ögonfärgen, precis som alla andra som håller på med detta är min största rädsla att aldrig få barn. Däremot vill jag inte att mitt barn under hela sin uppväxt ska behöva konfronteras av folks nyfikna frågor och behöva förklara hur hen blivit till för människor vi inte känner för det tror jag är psykologiskt skadligt. Så sammanfattningsvis, håll käften!

      Gilla

      • Jag förstår hur du tänker men ville bara berätta att våra embryodonerade barn är det ingen som frågat om ursprung på, trots hårfärg som varken min man eller jag har. Jag tror att tanken på att man faktiskt kan få någon annans embryo insatt är främmande för de flesta så alla bara förutsätter att man blivit gravid genom ivf. Men självklart ska man göra det som känns rätt. 🙂 Håller tummarna för många fina embryon till dig!

        Gilla

      • Karin, det är alltid bra att höra från någon som är på andra sidan och har lite praktisk erfarenhet att späda ut mina tankar med, hoppas du förstår vad jag menar 🙂

        Gilla

    • Din andra kommentar är för dum för att låta den stå kvar. Lägg av med att döma mig och lägga ord i munnen på mig som inte är sanna. Var helt enkelt tyst.

      Gilla

    • Skillnaden är att du inte förstår hur det är att inte kunna få genetiska barn, alls! Du vet hur du såg ut när du var liten och hur du ser ut nu. Ditt IVF-barn kommer antagligen bära drag av dig och din partner. När man gör embryodonation har du ingen aning. Det lilla man faktiskt får reda på (typ hårfärg, ögonfärg, längd, vikt och blodgrupp) är det enda du har att gå på om hur barnet kommer att bli och se ut. Resten har du ingen aning om. Klart att det blir viktigare med ögonfärg sett i det sammanhanget. Och självklart tar man hellre bruna ögon än är barnlös. Om du nu har turen att ha blivit gravid genom IVF tycker jag du ska vara oändligt tacksam för det. Ägg/embryodonation är sista chansen för många att överhuvudtaget få chansen till en graviditet och inget som man väljer med lätthet. Oftast har man redan gått igenom den smärta som alla misslyckade IVFer gett och man är livrädd att de här sista, dyra försöken inte ska lyckas. Det krävs dessutom (om du inte vill vänta i flera år) att du åker utomlands och gör behandlingarna, fixar mediciner och läkarbesök på egen hand. Det är inte bara att betala för en 3-pack och köra igång.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s