Noll kontroll

Enligt planen skulle jag ha befunnit mig i St Petersburg den här helgen och fått ett litet embryo inplaneterat i min livmoder, jag hade till och med bokat ett hotell. Istället sitter jag här hemma i min soffa och har fortfarande ingen aning om när det kan bli dags och om två månader är det jul, kommer jag överhuvudtaget komma iväg innan dess?

Under dessa år med IVF-behandlingar fick jag ändå vänja mig vid att lämna över all kontroll till läkare och min egen kropps funktioner och kände då att jag inte kunde påverka någonting. Det här med att vänta på ett besked om det finns ett embryo färdigt till mig eller ej är dock ännu ett par snäpp längre ner på kontrollskalan. Hade jag bestämt mig för ett paket där jag skulle få alla ägg/embryon från en donator hade jag nog fått information om när stimuleringen skulle börja och på så vis kunnat ha ett hum om när saker och ting skulle kunna ske. Nu när jag valt ett paket där man är flera som delar på de embryon som blir så får man ingen information alls. Det enda jag vet är att de snart ska skapa embryon men jag har ingen aning om vad snart innebär, är det en vecka eller en månad? Sedan är det också osäkerheten kring om det faktiskt kommer bli ett embryo till mig från den omgången eller får jag vänta en gång till?

Det var ju det som hände nu senast. Koordinatorn mailade mig om embryon som inte matchade de rätt vida kriterier jag angett och som jag redan tackat nej till och av de embryon som jag faktiskt gick och väntade på blev det inget till mig så jag blev utan. Det var väldigt tungt och jag är inte dummare än att jag fattar att det påminde mig om de gånger labbet ringde och meddelade att tyvärr hade alla mina ägg dött så det fanns inte något embryo alls att få tillbaka. Att koordinatorn schabblade till det med vilka embryon jag faktiskt väntade på skapade också en osäkerhet kring hela processen. Hela grejen med att åka till Ryssland och få ett adopterat embryo är stort och läskigt och mycket nervösare än det någonsin var att göra IVF i Danmark och även små missar som denna gör det hela mycket läskigare för tänk om det schabblas någon mer gång på vägen och med något som får mycket större konsekvenser.

Detta limbo-läge är fruktansvärt jobbigt att hantera mentalt och det är också helt omöjligt att planera något längre fram än ett par veckor för vem vet när det äntligen är dags, då vill jag inte vänta en minut mer än nödvändigt. När jag väl får klartecken så kommer det att gå mycket tid och energi åt att få till nödvändiga läkarbesök här hemma för att få recept på mediciner jag behöver och ta alla nödvändiga blodprov samt att få ett intyg som accepteras i Ryssland att min kropp klarar en graviditet. Detta hade ju varit skönt att förbereda redan nu men jag får ingen behandlingsplan innan det finns ett embryo så jag vet inte exakt vilka prover just jag måste ta. Sedan är det även en visumansökan och resebokning för att inte tala om att försöka få ledigt från jobbet vilket inte borde vara ett problem men med nuvarande chef så kan det bli det.

Sedan är det här med p-pillren jag började ta för fem veckor sedan. Då fick jag information om att jag inte skulle ta sockerpillren utan direkt fortsätta med nästa karta hormonpiller för att min kropp ska vara redo för förbehandlingen när det finns ett embryo. Till saken hör att jag inte alls mår bra av dessa piller, jag har manipulerat min kropp med så mycket hormoner de senaste åren att jag nu känner igen när humöret åker i backen pga just hormoner och jag har varit väldigt låg sedan dag två och jag mådde verkligen toppen innan. Sedan har jag haft huvudvärk nästan varje dag och det är en mycket vanlig biverkning. Nu har jag en vecka hormonpiller kvar på nuvarande karta så jag mailade koordinatorn och frågade hur jag ska göra, ska jag ta sockerpillren den här gången eller fortsätta på nästa karta. P-piller är ju designade för att man ska göra uppehåll var fjärde vecka så jag undrar hur kroppen mår egentligen om man aldrig gör ett uppehåll. Lite information i det här läget hade verkligen uppskattats så jag åtminstone kunde inbilla mig att jag har lite kontroll över situationen.