Ruvare igen

Jag hade en fullspäckad dag igår. På morgonen var jag på kliniken för blodprov och de tappade ur mycket… När hon var på fjärde röret så sipprade det bara ut lite innan det helt upphörde så om jag inte vetat bättre hade man kunnat tro att det tog slut. Sedan tillbaka till hotellet för frukost och lite vila innan jag blev upplockad för min guidade stadsrundtur.

Klinikens chaufför var jättetrevlig och kunde massor om staden och dess historia och vi pratade även lite politik. Intressant att höra om Putins impopularitet av en ryss men även lite läskigt för med det utgångsläget kanske han hittar på något desperat. Rundturen varade mer än de utlovade två timmarna och sedan fastnade vi i trafiken så att jag kom försent till nästa anhalt, den allmänna läkarundersökningen på en annan vanlig klinik.

Läkaren var en liten barsk man med något militäriskt över sig, när han skulle tvätta händerna gick han rakryggat till handfatet och böjde i höften utan att kröka alls på ryggen innan han började gnugga händerna frenetiskt, för att inte tala om hur noga han torkade dem sedan. Jag var nervös där jag satt för utan den här mannens stämplade intyg på att jag var tillräckligt frisk för att bli gravid så skulle jag få åka hem utan embryo och han gillade inte att jag var sen dit. Han började med att gå igenom resultaten av vissa blodprover och jag hade friska njurar och lungor och allt vad det var. Sedan blev det fysisk undersökning och jag fick ta av mig och stå i bara BH upptill. Under alla år med behandlingar så har jag blivit så van vid gynundersökningar att jag tar av mig nertill och skrevar med benen utan att blinka, men när jag stod i bara BH med denna man någon decimeter ifrån mig medan han knackade och lyssnade på både fram- och baksida kände jag mig naken och utlämnad. Sedan blev det även blodtrycksmätning innan han ropade på sköterskan för att hon skulle ta ett EKG och nu skulle även BHn av. Jag har gjort EKG hemma en gång för några år sedan och det var inte likadant nu. Sköterskan fäste några sugkoppar i metall som var doppade i en kall vätska och sedan satte hon sig vid en maskin som skrev ut långa remsor med mina kurvor. Under tiden satt läkaren och hamrade hårdhänt och frenetiskt på tangentbordet och jag ville gärna veta vad han skrev. Till sist fick jag torka av mig och få på mig kläderna igen och sätta mig och vänta på att läkaren skrev klart. Långa minuters väntan var det. Äntligen vände han sig mot mig och talade om att det inte fanns något hinder för graviditet. Puh, vilken lättnad. Så fick jag med mig lite hälsoråd och en massa stämplade papper och lyckades efter viss förvirring och språkförbistring ta mig genom den elektroniska grinden och ut i friheten.

Senare på eftermiddagen skulle jag tillbaka till min klinik och träffa sköterskan för genomgång av mediciner framöver och plan B ifall jag får blödningar. Jag visste sedan tidigare att ÄD-graviditeter är skörare och att blödningar är vanligare men jag visste inte varför och det gick sköterskan mycket pedagogiskt igenom. Blir nog ett eget inlägg om det senare. Det var även lite mer mediciner jag behöver om jag får en blödning bl a progesteronsprutor med långa tjocka nålar som ska tas i övre halvan av skinkan, hoppas verkligen att jag slipper.

Idag började jag dagen med lite sightseeing innan det var dags för embryotransfer en stund efter lunch. Jag fick ett eget rum på klinken och för första gången speciella kläder. Eller tja, någon slags ärmlöst nattlinne och små tosor till fötterna, jag kände mig så snygg. Läkaren tittade in och berättade att mitt embryo hade klarat upptiningen och delade sig fint så hen mådde bra. Efter ytterligare en stund fick jag gå in i transferrummet som var lite nersläckt och de spelade musik. Hon började med att göra ett jättelångt VUL, hon höll nog på bortåt fem minuter innan hon sa att allt såg bra ut och att hon hittat en bra plats till embryot. Så var det dags för transfern och en kvinna från labbet kom in med mitt embryo och det märktes att de var väldigt noggranna för de gick två och hämtade embryot och var noga med att säga mitt namn. Själva transfern kände jag knappt och jag brukar tycka att det gör ont just när de ska in i livmodern, läkaren hade väldigt bra handlag. Så fick jag se en liten vit fläck i min livmoder på en skärm och där skulle mitt embryo ha en bra plats att fästa på. Jag fick inte se själva embryot innan transfern den här gången men kliniken har mailat en bild på det till mig. Tyvärr kan jag inte öppna det formatet på telefonen eller plattan så jag har inte sett den än men snacka om tidig bebisbild 🙂

Så var allt klart och jag knallade iväg från kliniken mot vinterpalatset/Eremitaget. Läkaren hade sagt att en långsam promenad var bra för att hålla igång blodcirkulationen så länge jag inte ansträngde mig och blev trött. Perfekt att strosa runt ett par timmar i ett överdådigt palats och titta på lyx och konst tänkte jag. Då mitt embryo höll på att kläckas vid upptiningen är det inte omöjligt att det fäste redan under eftermiddagen. När jag gick omkring i de stora salarna och korridorerna så kände jag faktiskt något i livmodern och kanske var det embryot som fäste även om det lika gärna kan vara lite kramp efter vätskan som sprutades in ihop med embryot.

Det går fort när man får en blastis och redan om 10 dagar är det dags för blodprov för att se hur det gått. Smygtestar jag hemma så borde jag kunna veta ganska säkert redan någon dag innan.