Glad och lättad

Julen och besöket uppe hos familjen avlöpte väl och jag tror ingen misstänkte något. Jag lyckades även smussla med alla mediciner som skulle tas på olika tider utan att bli upptäckt. När jag var hemma igen tog jag det väldigt lugnt och slappnade av och kände mig relativt lugn över min graviditet. 28/12 hade jag tid för ett VUL och det såg fint ut, det fanns en hinnsäck i rätt storlek på rätt plats i livmodern. När jag vaknade två dagar senare försvann lugnet när jag såg att jag haft en pytteliten blödning under natten och att det kom en rosafärgad flytning precis som det kan göra innan mens. Jag tog morgonens mediciner direkt och gick och lade mig igen. Efter ytterligare några timmar så hade jag fortfarande mensvärk så jag petade i mig en extra östrogentablett och tog den första av de läskiga progesteronoljesprutorna innan jag mailade min klinik och bad om råd och de sa att jag handlat helt rätt. Jag blev beordrad vila och fortsätta med extra östrogen och ta en progesteronspruta per dygn under en vecka.

För att ni ska förstå varför jag får ta en massa extra mediciner vid blödningar så får jag kortfattat förklara vad som skiljer min ÄD-graviditet från en vanlig graviditet eller ett IVF färskförsök. I en vanlig cykel så lossar (eller lossas) ägget från äggblåsan och åker iväg i äggledaren. I äggblåsan bildas då en gulkropp som producerar hormonerna östrogen och progesteron som upprätthåller slemhinnan i livmodern. Om inget befruktat ägg fäster i slemhinnan återbildas gulkroppen efter ett tag och blödningen startar. Om ett befruktat ägg fäster börjar det utsöndra hormonet hCG, och det hormonet är en signal till gulkroppen att producera mer östrogen och progesteron. När hCG stiger så stiger även halten östrogen och progesteron och slemhinnan hålls på plats. Om ett missfall är på gång så avtar hCG igen och då även de andra hormonerna och man kan börja blöda. Om det sker så finns det inget att göra för blödningen har startat för att fostret antagligen inte är livsdugligt. Det känns hårt och skoningslöst att skriva, men kom ihåg att man även kan få blödningar av andra orsaker.

Så till skillnaden med en ÄD-graviditet. Under förberedelsefasen så blev jag helt nedreglerad för att vi skulle kunna kontrollera inplantationsfönstret. Jag blev inte heller stimulerad så det växte aldrig till någon äggblåsa så jag hade ingen ägglossning. Det vi gjorde var att förbereda min slemhinna och sedan göra en överföring av mitt embryo. Alltså hade jag ingen äggblåsa som kunde bilda en gulkropp så även med en stigande hCG-nivå så kan inte min kropp på egen hand producera det östrogen och progesteron som behövs för att upprätthålla graviditeten. Istället tillför jag östrogen i tablettform och plåster och progesteron med Crinonevagitorier. Eftersom kroppen inte själv kan reglera hormonnivåerna så är det viktigt att inte få förändringar i ämnesomsättningen så att kroppen gör av med för mycket av hormonerna som jag tillsätter utifrån. Det är därför jag inte får träna första trimestern. Blir det en dipp i hormonnivåerna är det risk för blödningar och det är vanligt under ÄD-graviditeter. Under vecka 9 börjar moderkakan så smått ta över produktionen av östrogen och progesteron från gulkroppen och efter vecka 12 har den tagit över fullständigt och det är även då jag ska sluta med alla mediciner utom Crinone som jag ska ta hälften så mycket av under ett antal veckor till.

Min lilla blödning kunde alltså bero på en obalans i hormonerna och inte att fostret inte mådde bra och därför fick jag öka på doserna. Sedan gick det bra hela veckan och jag var så glad när jag tog den sista Progesteronoljsprutan för de är inte kul… 2 ml trögflytande olja ska tas intramuskulärt i ena skinkan och nålen som är 4 cm lång och 0,7 mm grov ska in helt och hållet, viss mental styrka krävs för att göra det här på sig själv. Senare på kvällen fick jag en chock när det plötsligt var en massa rött blod i trosorna. Nu blev det att dra igång hela ”plan B” som jag fått av kliniken med en östrogentablett i timmen (tills det slutade och sedan var tredje timme), blodstillande tabletter och ytterligare en progesteronspruta. Efter drygt fem timmar slutade blödningen men jag har varit väldigt orolig sedan dess. Min svenska läkare var på semester och jag hade en ultraljudstid bokad idag så det har varit en enormt lång väntan på att få veta hur det stod till där inne, levde det fortfarande? Jag har trappat ner östrogenet till en tablett var fjärde timme inklusive nattetid men fortfarande är det två sprutor per dag men snart är det dags för nästa nertrappning till östrogen var sjätte timme och bara en spruta per dag. Ska bli så skönt när även det trappas ner och jag slipper sprutorna och att ställa klockan mitt i natten bara för att ta en tablett, det kan ta mig flera timmar att somna om.

Så var det äntligen dags för ultraljudet på eftermiddagen idag. Direkt när jag sa att jag haft blödningar så fick jag hoppa upp i stolen. Efter bara någon sekund såg jag på skärmen att där var något som var betydligt större än sist och det var en flimrande prick i mitten av det, kunde det vara hjärtslag? Jo det var det 🙂 Läkarens spontana reaktion var att han var så glad för min skull att allt såg bra ut, jag har gått hos honom länge under mitt kämpande. Mitt lilla foster var precis så stort som det borde vara idag på vecka 7+2 och det fanns en gulsäck bredvid. Jag fick även lyssna på hjärtslagen innan vi var klara för ”det brukar mammor vilja göra”, så märkligt att bli kallad mamma. Jag fick även ett slags milt laxermedel utskrivet mot den fruktansvärda förstoppningen jag får av allt progesteron så förhoppningsvis kan det hjälpa mig att bättre absorbera östrogentabletterna så att jag slipper fler blödningar.

Annonser

13 thoughts on “Glad och lättad

  1. Så oerhört glad för din skull! Vilken kämpe du är och så otroligt stark som gör detta själv. Vi är två och jag tycker att det är jobbigt och tungt. Håller alla tummar för dig och att det ska gå bra hela vägen!

    Liked by 1 person

  2. Wow, stort Grattis!
    Visst är det häftigt när man ser hjärtat slå så tidigt och får bekräftat att det finns ett foster som växer i magen. För mig kändes det ändå overkligt fram tom UL som gjordes v19 (trots UL vid kub v13). Nu är jag i v24 och känner hur bebisen rör sig så nu känns det ”på riktigt” 🙂
    Tack för beskrivningen om vad som skiljer ivf & äd, du är duktig på att skriva!
    Håller tummarna

    Liked by 1 person

  3. Så fint! Har kollat in varje dag från semestern för att se hur det går! Men vilken pärs, snacka om starkt psyke man behöver för att gå igenom allt det här. Så starkt! tummis

    Liked by 1 person

  4. Ooo så skönt att allting gick bra!!! Blev rädd när jag började läsa blödning! Kan tänka mig vad du kände när du såg blodet :O Tack för att du förklarade så bra om de olika sprutorna och allt.

    Liked by 1 person

  5. Åh, så skönt! Har kollat in här varje dag sedan förra inlägget. Följer inte många ivf-bloggar längre (fick barn m h a ivf för två år sen), men din historia engagerar mig mycket fortfarande. Lycka till nu!

    Liked by 1 person

  6. Hej! Jag fick tips om din blogg och blev jätte glad då jag läste vad du skrivit. Jag är själv gravid i nionde veckan efter att ha besökt St Petersburg. Jag är också ensamstående och detta är mitt andra försök där. Det var hög igenkänningsfaktor då jag läste vad du skrivit. Tack!

    Liked by 1 person

  7. Hur går det? Hoppas det fortskrider bra. Jag blir nästan avskräckt när jag läser om blödningar, läskiga sprutor och att inte få träna. (Är också en ensam tjej som försökt få barn via klinik i Danmark.) Annars är planen att gå vidare med äggdonation i S:t Petersburg, eller embryodonation om pengarna inte räcker. Det är bara det att jag vill helst välja donatorer.

    Gilla

    • Tack, det går nog bra. Visst var sprutorna läskiga men inte värre än att man klarar av dem. Dessutom, om man lyckas och blir gravid så kommer man ju få vara med om något betydligt läskigare innan knodden ligger i ens armar 🙂

      Jag hade också svårt att släppa kontrollen över donatorvalet men jag blev supernöjd med klinikens andra förslag. Du får lämna önskemål om donatorerna och sedan ett förslag från kliniken, om du inte är nöjd så kanske du får vänta lite längre men du får ett nytt förslag som förhoppningsvis stämmer bättre. För mig blev det avgörande att PGS ingick i ED-programmet och att det både ger större chans till ett plus och mindre risk för missfall. Om det känns viktigt med möjlighet för genetiska helsyskon senare så är förstås ÄD-programmet bättre.

      Lycka till med val och försök!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s