V. 11: Inskrivning och den stora tröttheten

Jag vill börja med att tacka för alla era fina kommentarer och ert engagemang i min resa. Även om jag inte riktigt haft orken att svara så värmer det oerhört.

De senaste veckorna har jag inte alls mått bra. Jag har inte haft fler blödningar men jag har varit mer eller mindre konstant illamående och varit så fruktansvärt trött. Visst har jag läst om att det är vanligt att vara tröttare än vanligt under första trimestern men jag trodde inte att det skulle drabba mig så hårt. Det gick bra så länge jag var ledig efter jul men så fort jag började jobba blev det jättejobbigt. Att jag de första veckorna dessutom störde nattsömnen med att ta tabletter mitt i natten gjorde också sitt till. Mitt liv begränsades till att jobba och sova. Jag tog mig med nöd och näppe igenom arbetsdagen och när jag kom hem var det bara att snabbt slänga i sig någon mat och sedan sova en stund för att alls orka se på något lättsamt på TV och sedan i säng vid kl. 21-22, jag som alltid varit en nattuggla och sällan kommit i säng före midnatt. Laga mat och städa har det inte funnits ork till så jag lever på rätter från frysdisken och hämtmat vilket inte alls var vad jag hade tänkt mig, medan mitt hem sunkar ner sig mer och mer. Barnmorskan sa att jag nu är uppe i de värsta veckorna och jag har läst att för de flesta brukar tröttheten ge med sig efter v. 12-13 så jag lever på hoppet att jag är en av de lyckliga, det är därför jag har kämpat på. För att orka så pass länge så drog jag dock i handbromsen den här veckan och sjukskrev mig själv tor-fre och det har gjort susen så nu kliar det i fingrarna att dra fram dammsugaren.

I onsdags var jag och skrev in mig och jag hade sådan tur att barnmorskan jag skulle fått var sjuk och jag fick istället gå till den unga rara barnmorskan som jag pratade lite med innan jul och nu ska jag fortsätta gå hos henne. Det är bara andra gången hon har någon med en ÄD-graviditet så hon fick läsa innantill lite men jag kommer få lite extra utöver basprogrammet. Först ska jag få träffa läkaren i v. 13 precis efter att jag slutat med medicinerna vilket känns jätteskönt. Om det är så att det inte står rätt till där inne känns det bra att få veta det då så att jag i så fall är förberedd på om det händer något. Sedan ska jag få träffa barnmorskan igen ett par veckor senare och ännu en gång i v. 20 för ett extra tillväxtultraljud. Efter v. 20 så ska jag gå på provtagning varannan vecka, tror det är blodtryck och urin som ska kollas. Hon visste inte varför man behövde gå på fler kontroller efter ÄD men tydligen har man sett något mönster för att sätta upp dessa riktlinjer. Själv spekulerar jag i om det kan ha att göra med att mammorna ofta är äldre vid ÄD. Sedan fick jag veta att jag efter 41 veckor kan få bli igångsatt och det tror jag är en vecka tidigare än vid vanliga graviditeter. Hon skickade även iväg en remiss för KUB och bokade in ett RUL. Vi pratade i drygt en timme men det blev ändå lite stressigt på slutet, och sedan var det dags för provtagning. Det blev att väga sig, kolla blodtryck, urinprov, stick i fingret och så tog sköterskan fyra rör blod från armen. Jag fick även lämna prov för multiresistenta bakterier eftersom jag fått vård utomlands och det innebar att gnugga en liten topsliknande borste i fyra olika kroppsöppningar, det kändes lite som om jag fick lämna DNA-prov i någon deckarserie.

Nu har jag alltså ett gäng hållpunkter framöver. På måndag går jag in i v.12 och det är min sista vecka med mediciner, sedan ska moderkakan ta över helt. Jag har redan börjat trappa ner östrogenet från 3 tabletter per dag till två, och på måndag går jag ner till en tablett. Förutom det tar jag fortfarande två Crinone, en blodförtunnande spruta och östrogenplåster. Från v. 13 ska jag bara fortsätta med en Crinone per dag och det ska jag fortsätta med länge, kanske ända bortåt v. 30. Det ska bli skönt att slippa alla mediciner men samtidigt är det såklart lite nervöst att bara sluta ta allt som har varit så nödvändigt för att behålla graviditeten. Därför är det väldigt skönt att jag fick den där läkartiden då jag antagligen får göra ett ultraljud och då får bekräftat att allt ser ut som det ska så att jag kan slappna av lite sedan. Det blir nog också första gången jag får göra ett ultraljud utanpå magen och inte vaginalt.

Nu ska jag fortsätta dagen med att äntligen städa lite och tvätta för att sedan laga en god middag till kvällen. Imorgon hoppas jag att orken räcker till en liten promenad så att jag kan få lite dagsljus och frisk luft. Sedan ska jag kämpa mig igenom de sista veckorna i första trimestern och hoppas på att jag mår så där bra som de flesta tydligen gör i andra trimestern.

Annonser

9 thoughts on “V. 11: Inskrivning och den stora tröttheten

  1. Vad härligt att läsa att det går bra för dig! Jag tycker det var bra av dig att sjukskriva dig ett par dagar. Det låter som du verkligen behövde få vila. Lycka till framöver och jag ser fram emot att få följa även denna delen av din resa.

    Liked by 1 person

  2. Kul att det går bra! Illamående är ju ett gott tecken;) håll ut! för mig gick det iaf successivt över mellan v 12-14.. Sen kändes det nästan konstigt/läskigt att må mer som vanligt igen…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s