Hönan Agda och jag

Gårdagen började när väckarklockan ringde 5.45, vilket är betydligt tidigare än jag brukar gå upp så det var en kamp att ta sig ur sängen. Gjorde mig i ordning och tog bussen ner till centralen och insåg att jag hade en halvtimme till tåget skulle gå så jag satte mig med en Roibos-te på Espresso house, drömde om en stor latte men tänkte att har jag hållit mig borta från koffein så här länge var det ju dumt att börja nu när jag förhoppningsvis skulle få göra min första insättning. Kl 7.40 rullade tåget ut från perrongen och min väntan började på allvar. Vid plocket sa embryologen att de bara skulle ringa om ägget inte klarat sig och efter förra gången när det inte blev någon insättning och jag fick vända i Varberg var jag fruktansvärt nervös. Jag satt vänd mot klockan i tåget och såg varenda minut sega sig fram. Efter vad som kändes som en evighet var klockan 8.00 och då kommer embryologerna till jobbet, skulle det ringa snart? Jag satt i den tysta vagnen och höll krampaktigt min handsfree i handen för att snabbt kunna gå ut om det skulle ringa, förra gången ringde de vid 8.15 och minuterna segade sig sakta och obönhörligt vidare där jag satt och stirrade på klockan. När vi närmade oss Varberg var det nästa olidligt för jag var så säker på att det skulle ringa när som helst. Så var vi plötsligt förbi Varberg och snart även Falkenberg. Den värsta spänningen började släppa och jag började så smått att hoppas på att det kanske inte skulle ringa, men hur länge skulle jag behöva sitta i ovisshet? Jag kollade på Tågtavlan-appen och såg att vi skulle komma till Halmstad 8.55 och jag bestämde mig för att om CFC inte ringt när vi lämnade Halmstad skulle jag ringa. Kl 9.04 rullade vi ut från Halmstad och jag studsade upp ur sätet och gick ut och satte mig vid dörren för att få vara ifred och ringde. Först hamnade jag i telefonkö men ganska snart var det någon som svarade och jag hasplade ur mig att jag undrade hur det gått och om jag skulle få göra en insättning idag, och så blev det tyst när hon skulle kolla. Det kändes som en evighet innan hon till slut svarade att de hade ägg till mig och jag var så välkommen. Vilken lättnad! Tillbaka i sätet frågade jag konduktören om de kunde sätta på värmen lite mer för jag tyckte det var lite kallt och hon sa att det kunde de tyvärr inte men i vagnen bredvid var det bara obokade platser och den var lite varmare så jag flyttade på mig och jag hade sådan tur att den vagnen dessutom var helt tom. När jag satt mig ner och var ensam började plötsligt tårarna rinna utan att jag riktigt fattade varför men det var antagligen en reaktion på den spända och nervösa morgonen. Jag lät dem rinna en liten stund innan jag tog några djupa andetag och försökte slappna av resten av resan ner.

När jag var framme i Köpenhamn började jag med ett toalettbesök, det var ca 2,5 h till insättningen så då borde blåsan hinna fyllas på igen. Sedan gick jag en sväng bort till Ströget för att slå ihjäl lite tid och kunde inte motstå att gå in i en av souvenirbutikerna och köpa en liten björn som det står I love Copenhagen på, kanske min första present till mitt barn. Kanske lite för tidigt och jag kanske blir ledsen om det inte blir något den här gången men jag hoppas den för tur med sig.

Sedan var det dags att ta S-tåget bort till Nörrebro för jag hade bokat in en akupunktur på kliniken innan återföringen. Jag kom dit i god tid och det var bra för det visade sig att akupunkturen var man tvungen att betala kontant så jag fick gå ut igen och hämta pengar i bankomaten en bit bort. tillbaka på kliniken igen så fick jag ett glas vatten att dricka för att fylla på blåsan. Medan vi stod där när jag drack berättade akupunktören om en annan kvinna som varit hos henne inför ett syskonförsök som också bara fått ut ett ägg som sedan delat sig så hon fick enäggstvillingar och hon visade kort på dem på väggen, väldigt söta flickor blev det. Sedan fick jag lägga mig på britsen, måste säga att deras britsar var skönare än de hos min akupunktör här hemma men det var det enda som var skönare… Den här akupunktören körde in nålarna ordentligt och hon satte även på mitt tidigare värsta ställe på ovansidan av foten och på mitt nya värsta ställe i brosket i öronen. Aj som f** är allt jag har att säga om det, det värkte i höger öra hela tiden som jag låg där och försökte slappna av men förhoppningsvis gav det bra effekt.

Efter akupunkturen var det äntligen dags för ”the main event”, återföringen. Jag blev visad in i samma rum som jag varit i alla gångerna jag varit där oavsett om det varit för undersökning eller plock, undrar om de bara har ett. Embryologen kom in och talade om att de befruktat mitt ägg mha ICSI och att ägget delat sig och nu hade två celler och att det var normalt med 2-4 celler i det här läget. Tänkte att visst hade det varit trevligt med 4 celler men om det även är normalt med två får jag försöka vara nöjd med det. Hade hoppats på att få se mitt embryo på en skärm någonstans men det fick man tyvärr inte. Så fick jag hoppa upp på britsen med benstöden. Precis när jag hoppat upp kom embryologen ut igen och talade om att ägget delat sig igen och nu hade fyra celler så det gör sitt jobb. Heja embryot! Sköterskan kletade in magen med gelé för hon skulle göra ett ultraljud på magen under tiden, hon tryckte rätt hårt vilket inte var helt angenämt när man inte varit på toaletten på några timmar. Det var en annan kvinna som skulle göra själva insättningen och hon började rota runt där nere och hon bara fortsatte och fortsatte. Efter en stund fattade jag att det var något som inte funkade som hon ville och embryologen fick komma tillbaka och hämta katetern med mitt embryo igen. Hon och sköterskan pratade med varandra men jag fattade inte vad de sa, men det var något som tydligen gled ut hela tiden. Efter en stund gick sköterskan ut och kom tillbaka med dr Svend som tog över och då gick det fort. Han satte vant fast vad det nu var som glidit ut och sedan var embryot snabbt på plats. Jag antar att om man är professor i ämnet så har man gjort ett antal insättningar och har vanan inne. Skönt att ha mitt embryo på plats i min kropp igen där det hör hemma. Så fick jag klä på mig och fick instruktioner om att ta Crinone morgon och kväll fram till graviditetstestet 20/11, och om det var positivt skulle jag fortsätta med Crinone tre veckor till.

Tillbaka på centralen funderade jag på vad jag skulle hitta på för att få tiden att gå, det var 2,5 h timme till mitt tåg skulle gå och då längtade jag hem igen så det kändes som väldigt lång tid. Jag hade ingen lust att gå en promenad för det var kallt och rått och jag hade redan konstaterat att det var dags att byta till en varmare jacka, det var rätt kallt på centralen också då det är öppet rakt ner till spåren. Jag bestämde mig för att lyxa lite och inte sätta mig på McDonalds den här gången utan gick till Joe & The Juice och köpte en macka och en stor juice. Dyrt men gott och det var varmt och skönt att sitta där och vänta. Väl på tåget sjönk jag ner i sätet, satte på lite skön musik och försökte smälta min omtumlande dag. Kunde inte låta bli att googla lite på embryon där jag satt och då var jag väldigt glad över att veta att mitt lilla embryo hade fyra celler för det var det som det stod mest om på dag två. Kom fram till Göteborg i tid kl 20.20 och jag hann in en sväng på Hemköp innan de stängde. Sedan hem och ta en dusch, mikra lite mat och så titta på Grey’s Anatomy som jag spelat in. Smaskade även i mig en Gustaf Adolf-bakelse jag hittat på Hemköp för att fira lite och sedan blev det sängen för jag var dödstrött.

Nu är jag alltså ruvare 🙂 Jag har två veckor innan officiell testdag 20/11 och jag hoppas verkligen att lilla embryot trivs där inne och stannar kvar. Idag borde det isf dela sig till åtta celler och sedan fästa framåt måndag eller tisdag.