3 månader senare

Har svårt att fatta att det redan gått tre månader sedan mitt underverk såg dagens ljus för första gången. Tiden går fort och hon växer så det knakar och utvecklas hela tiden.

Under slutet av min graviditet så fick jag havandeskapsförgiftning men klarade mig ändå hyfsat. Blodtrycket höll sig precis på gränsen, jag fick ont i levern och band enormt mycket vätska men mina inre organ och bebisen mådde bra. Då de inte ville att jag skulle bli sämre innan förslossningen så bestämde de sig för att sätta igång mig drygt en vecka innan BF. Jag har lämnat förlossningen lite bakom mig nu och minnena har redan bleknat lite men det blev en utdragen historia. Pga mitt blodtryck så övertalade de mig att sätta en EDA och jag hade oturen att narkosläkaren stack fel två gånger innan den satt på plats, något som jag misstänker ledde till att jag tappade känseln i höger lår i ungefär två månader efter förlossningen. Kortfattat så började de med ballongkateter och sedan tog de hål på fosterhinnorna. Tyvärr fick jag inga naturliga värkar ändå så då satte de värkstimulernade dropp och det blev lite av en chock när värkarna plötsligt drog igång ordentligt på en gång. Trots att jag låg många timmar med värkar så hände inte särskilt mycket och till slut var min kropp för trött så det beslutades om kejsarsnitt. Snittet gick bra och både jag och bebisen mådde bra efteråt. Efter vad jag läst så slutar ungefär var tredje igångsättning av förstföderskor med kejsarsnitt så kanske borde man fundera över om det skulle göras fler planerade snitt eller iallafall att man inte behöver ligga så långe med värkar om det ändå inte verkar gå framåt särskilt fort.

Efter förlossningen fick havandeskapsförgiftningen sig en sista skjuts och mitt blodtryck stack iväg rejält så det blev medicinering och täta kontroller men nu äntligen har jag fått sluta med tabletterna. All vätska i kroppen åkte också rakt ner i benen så de var helt groteskt svullna någon vecka innan de äntligen började gå ner mot normal storlek.

Jag fick möjlighet att stanna på BB så länge jag önskade och personalen var helt underbar. Jag hade valt att inte ha någon med mig på BB så kanske fick jag bättre kontakt med personalen än man brukar men de var väldigt hjälpsamma och stöttade mig helhjärtat.

Tiden hemma har långsamt halkat in i någon slags rutin även om lilltjejen fortfarande är för liten för riktiga mat- och sovrutiner. Vi har haft några små motgångar men på det hela taget har allt gått bra och jag har turen att ha fått en bebis som sover bra. Dagarna fördrivs med matningar, blöjbyten, lek mellan sovstunderna och många långa promenader. Sedan har vi besök på BVC och träffar med andra föräldralediga så det känns som om det är fullt upp hela tiden.

Bloggen har under min försökartid och graviditet varit ett enormt stöd. Det var skönt att ha någonstans att sortera alla tankar och samla information som jag sökte rätt på under resans gång. Att så många läste och var intresserade var också ett enormt stöd när det kändes tungt och era uppmuntrande kommentarer har varit ovärderliga. Gemenskapen som ändå uppstår mellan oss bloggare och läsare som går igenom samma svåra resa hjälper en att orka kämpa vidare. Nu har dock livet gått in i en ny fas och det är dags att avsluta den här bloggen. Ett hjärtligt tack till er alla som följt mig in i mål!

Hon är här nu

Efter igångsättning startades i tisdags så dröjde det innan allt kom igång men igår kom hon äntligen. Mitt lilla underverk som förändrar livet för alltid ❤️

Jag kommer skriva mer sedan om den sista tiden fram till samt förlossningen men det får bli när vi landat hemma igen.

V. 35: Semestermode

Så är i stort sett v. 35 till ända och jag kan konstatera att det blev ett längre blogguppehåll än jag tänkt mig. Sedan sist har jag hunnit med det extra tillväxtultraljudet och läkaren konstaterade att allt såg ut precis som det skulle. Pyret gjorde precis det hen skulle vilket är att ligga och andningsträna en massa och efter mätning uppskattade läkaren att hen ligger ca 5% över normalkurvan vilket är just normalt.

Sedan några veckor tillbaka har jag semester och jag passar på att göra mest ingenting vilket är väldigt skönt. Jag träffar vänner då och då och sedan går jag på mina kontroller. Däremellan har solstolen använts flitigt för läsning i skuggan, det är trots den moderata temperaturen alldeles för varmt för att sitta i solen. På MVC har de fortsatt att vara nöjda med både urinprov och blodtryck (även om jag ligger i den övre delen av normalintervallet), magen växer som den ska och när BM lyssnar på pyrets hjärtslag brukar det ligga runt 140 slag/minut vilket tydligen också är bra. Undrar dock om det kommer gå lika bra imorgon när jag dessutom ska träffa en ny BM igen. Har haft lite huvudvärk och varit lite illamående på sistone och det ihop med att jag haft ont i en punkt i övre delen av magen samt att jag lagt på mig mycket vätska gör mig lite orolig för att det är havandeskapsförgiftning på gång. Förra veckan gick jag upp 2,5 kg (!) och visst har jag rört mig mindre än vanligt och det har nog slunkit ner någon extra godsak men jag har inte tappat kontrollen så jag gissar att det är mycket vatten, något jag även ser på händer och fötter som svullnat lite mer. Men förutom svullna händer som gör ont, trötthet och dessa andra småkrämpor så mår jag ändå fortfarande rätt bra även om jag börjar känna mig otymplig 🙂

Förutom spring på MVC har jag även börjat springa regelbundet på rehabkliniken de samarbetar med. Första gången var jag där för foglossningen som nu när jag tar det lugnt har försvunnit (hoppas det fortsätter så). Sedan gick jag dit för att få skenor till handlederna för att försöka få bukt med svullnaden och smärtan i händerna. Tyvärr valde jag fel skenor, jag tog de i hårdplast istället för de mjuka och de är så obekväma så det är stört omöjligt att somna med dem så nästa vecka har jag en ny tid för att byta till de mjuka och se om de funkar bättre. Jag har även varit där och fått prova en TENS-apparat vilket jag vill ha hemma inför förlossningen. Jag frågade när jag var där om det gick att hyra en men just för förlossning fick de inte låna ut sådana apparater men då jag sökt tidigare för foglossning så kunde jag få låna en och prova om det hjälper mot det. Sjukgymnasten är ju inte dummare än att hon fattar varför jag egentligen vill låna en men hon höll god min när jag var där och testade för foglossningen och visade var jag kunde sätta elektroderna om jag även vill använda den vid förlossningen. Tyvärr fick jag inte med mig apparaten direkt utan jag fick boka en tid till i veckan som kommer för att hämta ut den. Som sagt, mycket spring nu… tur att jag har semester annars hade det varit svårt att hinna med.

Nu får fokus bli på att krama ur det mesta ur den sista snutten semester som är kvar och hoppas att det inte blir för jobbigt att jobba de där sista veckorna sedan. Bara fem veckor kvar till BF så nu kan pyret komma snart om hen har lite för bråttom, helt galet och rätt overkligt. Jag tycker fortfarande att tiden bara rusar iväg. Tycker mest att man brukar höra att folk tyckte det gick så långsamt på slutet och de var så otåliga, får se om det ”sniglar” till sig de sista veckorna för mig med 🙂

V. 30: Föräldrautbildning och babyboxar

Så är v. 30 i stort sett över och idag talade min gravidapp om att nu är 75% av graviditeten avklarad. Bara 10 veckor kvar nu alltså, misstänker att de både kommer gå jättefort och snigla sig fram samtidigt. Det tog lång tid att vänja sig och fatta att jag verkligen var gravid men det är numera något som känns som ett helt normalt tillstånd för mig. Tanken att det relativt snart ska komma ut en bebis som jag är mamma till känns dock fortfarande rätt surrealistisk.

Jag mår ganska bra igen även om jag är tröttare än normalt. Jag sover mycket lättare och brukar vakna några gånger per natt men nu räcker det oftast med att jag vänder på mig så somnar jag om sedan så det är inte som det var tidigare när jag kunde ligga vaken ett par timmar. Foglossningen har också blivit bättre så länge jag tar det försiktigt. Jag blev lite orolig att jag skulle behöva gå och ha ont de sista månaderna så jag bokade direkt in en tid hos en sjukgymnast. När jag var där hade jag knappt ont alls så det kändes snudd på pinsamt när hon tryckte och vred på mig och jag fick upprepa att nej det gör inte ont just nu men tidigare gjorde just sådana rörelser ont… Hon kunde dock konstatera att det är fogen vid blygdbenet som gör ont hos mig och inte de bakre fogarna. Det var lite synd att smärtan sitter på ”fel” ställe då ett foglossningsbälte hjälper just vid problem med de bakre fogarna medan det som hjälper vid problem med den främre är träning. Jag fick lite övningar med mig hem men det har varit lite för mycket aktiviteter både på jobbet och privat så jag har inte orkat ta tag i det och börja med dem än. Om jag hade haft ont dagligen hade jag nog varit mer motiverad men om jag inte går för mycket och använder mina mammastrumpbyxor så är jag i stort sett smärtfri. Jag har inte fattat varför det verkar funka med strumpbyxor men kanske stadgar de upp det där lilla som behövs eller så kanske jag får en bättre hållning eller något. För någon vecka sedan började det göra ont i fingrarna och enligt google kan det vara karpaltunnelsyndrom men jag har vare sig stickningar eller domningar så jag är lite tveksam, får ta upp det med BM nästa gång. Men, trots mina småkrämpor så mår jag ändå ganska bra 🙂

I början av veckan var jag på föräldrautbildningen på MVC. Jag trodde att det skulle vara en av deras BMs som höll utbildningen men det var en BM från specialförlossningen på Östra. Innan jag gick dit hade jag väldigt låga förväntningar och blev återigen positivt överraskad av att det var bättre än jag trott. Det var en ganska ung tjej som höll utbildningen och det märktes att hon tyckte att det var kul och sådant smittar. Vi fick se film som visade några förlossningar och en amningsfilm och sedan pratade hon om hela förloppet från att det startar tills efter att man har kommit hem.

Som jag skrivit om tidigare så planerade jag att beställa gratis babyboxar och efter lite googlande så beställde jag fem stycken. Jag hittade några fler men de verkade inte tillräckligt intressanta för att lämna ut mina kontaktuppgifter. De jag beställt ifrån är Apotek Hjärtat, Libero och sedan babybox.se där man på samma gång beställde från Apoteksgruppen, Lloyds apotek och Babyproffsen. Lloyds boxar är för tillfället restnoterade hos leverantören och Liberos kan man inte hämta ut förrän närmare BF men de andra har jag hämtat ut. Nöjdast blev jag med Babyproffsens box men även Apoteksgruppens vilket inte var så konstigt då de ungefär till hälften hade samma innehåll. Roligast är nog dock att hämta ut ett hemligt paket och sedan öppna hemma 😀 Jag kunde konstatera att jag nu har ett startkit med blöjor och våtservetter vilket var med i alla boxarna men jag fick även ett par nappar, en nappflaska, en sked och lite småprover på olika salvor och rengöring både till barnet och till mig. Det låg även med en rejäl bunt med erbjudanden som jag ska titta igenom senare.

V. 28: Förlossningsinformation och foglossning

Så börjar v. 28 lida mot sitt slut och så även andra trimestern. Medan jag kämpade med illamående och trötthet i den första trimestern så var det just den andra jag såg fram emot då jag läste på många ställen att de flesta mådde toppen under just den andra trimestern. Även om det var viss fördröjning på mitt välmående, det kickade in först runt v. 20, så har jag också mått toppen ett tag. Nu finns det dock indikationer på att den tredje trimestern kommer bli jobbigare. Jag har som jag skrivit om tidigare fått problem redan med sömnen så jag är trött igen och i fredags så hade jag ganska ont i bäckenet så det verkar som om det är foglossning på gång. Jag har haft känningar tidigare också med lite småont i bäckenet och det har känts som träningsvärk i låren men det har inte påverkat mig så mycket utan jag har fortsatt med mina aktiviteter som vanligt. I fredags var det dock jobbigt att gå och jag fick ta hissen på jobbet. Nu har jag tagit det lugnt ett par dagar och bäckensmärtan har gett med sig men jag känner en del i benen så jag får nog vara lite försiktig med min kropp nu så att det inte blir värre. Jag ska prata med min BM om det här nästa vecka, hoppas hon har några bra tips eller hjälp. Jag har läst lite och tydligen ska man undvika vissa aktiviteter för att spara på ryggen som att bära tungt och dammsuga. Att slippa släpa hem matkassar och städa hade ju varit trevligt men som ensamstående så blir det problematiskt att undvika dessa aktiviteter under de kommande tre månaderna, kanske dags att kolla upp butikernas hemkörningsalternativ. Det jag hoppas mest på är dock att detta bara är en kort övergående fas som vissa andra saker varit och att jag kan fortsätta må bra.

Magen har äntligen börjat växa lite men det är många på jobbet som har blivit förvånade den här veckan när jag presenterat min ersättare och förklarat att jag ska vara mammaledig. I magen är det rätt mycket aktivitet och det verkar som om det börjar bli trängre för pyret för rörelserna börjar ändra karaktär. Det är fortfarande en del sparkar men det har också blivit en hel del av mer ålande eller böljande karaktär som jag antar är när hen byter ställning. Det är väldigt svårt att beskriva hur det här känns 🙂 På kvällarna när jag sitter i soffan kan jag ofta se hur magen hoppar och böljar när pyret håller igång men när jag lägger handen på för att känna rörelserna utanpå så blir det oftast helt lugnt så det kan vara en liten retsticka där inne.

I veckan var jag även ute på Östra sjukhuset på förlossningsinformation. Man skulle helst gå på det innan föräldrautbildningen på MVC och då ingen av dessa aktiviteter hålls under sommaren så måste alla vi som är beräknade under sommarmånaderna gå innan midsommar även om det kändes i tidigaste laget för min del. Jag får erkänna att jag hade väldigt låga förväntningar innan jag gick dit men blev istället positivt överraskad. Det var en BM som på ett bra och tydligt sätt förklarade en massa saker som är bra att veta från hur man ska veta när det är dags att åka in, vad man ska göra då och saker att tänka på under förlossningen till parkering och rumsfördelning. När hon kom till vad som kan vara lämpligt att ha i förlossningsväskan så tyckte jag att det var lite kul när hon kom till den sista punkten som handlar om att ta med saker för att göra rummet personligt, något kanske jag tar med mig men det blir nog inte vare sig ett högtalarsystem eller ljusslinga 🙂 Efter informationen känner jag mig lite tryggare inför bemötandet där när det blir dags och jag fick lite uppslag på saker jag ska ta med i mitt förlossningsbrev för att förhoppningsvis få en så positiv upplevelse som möjligt under och efter förlossningen.

V. 27: Inköpslistan minskar

Nu när det blev långhelg var planen att göra en rejäl storstädning av lägenheten, ni vet en sådan där när man ska in i varenda litet skrymsle och allt ska torkas rent. Tyvärr var det jag som imiterade en urvriden disktrasa när helgen väl var kommen. Sömnen fortsätter krångla och nu vaknar jag minst en gång, ofta fler, varje natt och det börjar ta ut sin rätt. Så istället för städning ändrade jag planen till att ladda batterierna med promenader, slöa i solstolen med en bok och lite småfix. Exempelvis har jag äntligen lyckats posta moderskapsintyget till FK som jag fick av min BM för en månad sedan.

Igår fick jag ett ryck och betade av en mängd grejer på min inköpslista också. Jag har länge gått och funderat på vilka grejer jag vill köpa och turen till Ullared betade av en hel del men jag hade några stora inköp kvar. För ett tag sedan såg jag att det fanns ett erbjudande i min gravidapp från Ikea med 20-25% rabatt på paket med spjälsängar och madrasser och den sängen jag spanat på var med där. Förutom säng och madrass så plockade jag med lite annat smått som sängkappa, påslakanset, täcken och tvättlappar. Jag hade förberett mig genom att åka ut till Ikea i veckan och då passade jag på att mäta utrymmet under sängen och hade turen att hitta några backar med lock som precis går in under och får bli sänglådor. Det gäller att hitta sina förvaringslösningar när man inte bor så stort 🙂

Samtidigt tog jag tag i barnvagnen. Jag började för rätt länge sedan med att göra research och läsa tester och bloggar med barnvagnsrecensioner och följde upp det med besök i butik och kikade och provkörde lite. Valet föll på en Britax Smile 2, en duovagn där det ingår både liggdel och sittdel och som fick bäst-i-test förra året och jag insåg snabbt att det ofta är billigare på nätet än i butik. Jag har kollat lite då och då på nätet men inte kommit mig för att beställa, för någon vecka sedan gjorde jag det nästan när jag var inne på babyworld.se och fick ett erbjudande om 500 kr extra rabatt på deras redan bra pris av kundtjänstchatten som ploppar upp så fort man går in där. När jag gick in igår så visade det sig att de just nu hade kampanj på den vagnen så den var nedsatt med ytterligare 1000 kr. När kundtjänstchatten ploppade upp så spelade jag lite dum och frågade om det tidigare erbjudandet och även om de inte kunde ge mer rabatt på vagnen så slutade det med att jag fick välja mellan ett gratis myggnät eller 10% på skötväskan. Inte illa när man kan sitta hemma i soffan och pruta! Även här passade jag på att plocka med lite andra grejer och jag satt och jämförde med vad de hade på Ikea. Bland annat var jag ute efter täcken och kuddar både till spjälsäng och vagn/babynest. I min enfald trodde jag att det var standardstorlek på sängkläder till spjälsäng men när jag kollade på måttet på det påslakan jag köpt och påslakan på olika siter och jämförde med storlekarna på täcken på olika ställen så insåg jag att det var olika överallt. Genast blev det betydligt svårare att hitta lämpliga täcken… Det tog en bra stund att jämföra storlekar och fundera men till slut bestämde jag mig för två täcken från Ikea där jag ska försöka klippa av en decimeter på det billiga täcket för att få det att passa med det fina lakansetet från Ullared. Till vagn/babynest var det mycket enklare för där verkar det vara standardmått så alla lakan och täcken hade samma storlek. Det blev även ett helvitt spjälskydd som tyvärr var lite dyrare än de på Ikea men där fanns det enbart mönstrade och jag vill hellre leka med färger och mönster på sängkläder och filtar.

Jag beställde även ett babynest igår. Egentligen hade jag tänkt försöka hitta ett till ett så bra pris som möjligt men så satt jag och slösurfade framför TVn en kväll och snubblade in på ett blogginlägg där hon beställt ett helt fantastiskt fint handsytt babynest så det blev att jag surfade vidare efter liknande. Jag fastnade för två ställen där de syr upp på beställning och även om de är lite dyrare så är de mycket finare och det jag till slut beställde även mer praktiskt. När jag satt och valde färg och detaljer så hade jag huvudet fullt av bilder på hur gullig min bebis kommer se ut i detta nest och hur många fina kort jag kommer ta, vi får väl se om verkligheten lyckas leva upp till det 😀 Är ni nyfikna så kika in här: Södermark design och Eminest. Det jag beställde hade dels en madrass som man kunde ta ut vid tvätt så att den inte blir knölig (vilket verkar kunna bli ett problem annars) och man kunde även välja till en bäddmadrass med plastad frotté så att man inte skulle behöva tvätta hela nestet vid läckage. Lite dyrare som sagt men jag beslutade mig för att unna mig det (för jag misstänker att bebisen inte kommer bry sig så mycket), jag har letat efter låga priser och erbjudanden på allt annat så nu ville jag lyxa till det lite.

Klara inköp:

• Kläder storlek 50, 56 och 62
  Bodies (mest omlott i de minsta storlekarna), byxor, tröjor, pyjamasar, fleeceoverall, sockor. Behöver köpa till lite mer i storlek 62 och lite mer sockor och fler dregelhaklappar.
• Spjälsäng, madrass, spjälskydd, sängkappa, 2 huvudkuddar, 2 täcken, 2 påslakanset, sänglådor.
• Barnvagn med ligg- och sittdel, 1 täcke, 2 påslakanset, skötväska.
• Babynest
• Skötbädd
• Babysitter
• Babygym
• Mobil ovanför skötbädd eller till barnvagn
• 4 babyfiltar
• Badcape med luva
• Några nappar och nappflaskor att börja med.

Kvar att köpa:

• Bärsele
• Badbalja
• Snuttefiltar och leksaker
• Mobil till sängen
• Skötselartiklar

Man kan väl säga att jag blev några tusenlappar fattigare igår men jag är väldigt nöjd med mina inköp. Många säger ofta att jag ska kolla in Blocket och köpa begagnat och det borde jag kanske för jag tvivlar inte på att man kan hitta många av de lite dyrare grejerna i fint skick till bra priser men ändå har jag känt att jag helst vill köpa nytt. Jag har gått och drömt och längtat och kämpat för det här under så många år att jag vill passa på att njuta av det så mycket jag kan och då ingår det att sitta och leta fina grejer på nätet om kvällarna och fundera över hur vi ska ha det min bebis och jag. Under åren med behandlingar minskade visserligen sparkontot drastiskt men jag har ändå fortfarande råd att köpa alla prylar så länge jag inte köper de dyraste grejerna och jag tänker att jag så småningom kan sälja på Blocket istället. Det finns ju inget rätt eller fel i detta heller så jag tänker att så länge ekonomin tillåter är det väl bara att köra på med det som känns bra. Värre prylsport än att få barn finns nog knappt så lite får man dock sansa sig för det finns verkligen hur mycket som helst där ute som man påstår att nya föräldrar behöver.

Nästa steg i mina förberedelser blir att snoka rätt på så många gratis babyboxar som möjligt. Jag vet att vissa av apoteken har sådana boxar med lite olika varuprover och annat men det ska finnas fler ställen. Tänker att det kan bli en bra bas med sköta-produkter och bra att få testa lite olika tills man hittar sina favoriter. Sedan ska det bli en lite rolig utmaning att försöka hitta så många boxar som möjligt.

V. 26: Alla dessa råd

Det blir betydligt glesare mellan mina inlägg nu och det beror på att allt bara rullar på, dag efter dag och vecka efter vecka. Magen växer och börjar så smått se ut som en gravidmage men det händer fortfarande att jag får berätta för folk. Antagligen beror det på att jag inte har så tighta kläder vilket jag inte brukar ha i vanliga fall heller, men jag har börjat använda några gravidtoppar och de smiter åt lite mer kring magen.

Jag fortsätter gå på mina kontroller på MVC varannan vecka och sist så var blodtryck, urinprov och blodvärden perfekta enligt min BM så kroppen verka må prima. Jag har även sluppit foglossning så här långt och det är jag väldigt glad över. Trots att allt såg så bra ut så var hon ändå tvungen att tjata om vikten. Jag har inte gått upp mer än 10 kg totalt och jag har svullnat upp en del de sista veckorna så jag misstänker att en del är vätska men ändå är hon på mig hela tiden. Då jag gick in med övervikt så vet jag att det inte är bra att gå upp för mycket och det är ju just det att jag redan vet, jag behöver inte få det upptryckt varje gång. Den enda effekten det får är att jag blir irriterad och efter allt negativt jag fått höra om min vikt hela livet så mår jag dåligt av det här. Jag vill att det här ska vara en tid i livet när jag får njuta av det fantastiska min kropp åstadkommer inte att jag åter ska behöva höra vikttjat och få dåligt samvete så fort jag stoppar något i munnen. Måste man väga sig på MVC? Jag har allvarligt börjat fundera på att avböja nästa gång.

Allt eftersom fler och fler vet om att jag är gravid så får jag också fler och fler råd och historier om hur det var de var gravida. De mesta blir upprepningar och folk menar ju väl så jag ler mest även om det oftast är sådant jag redan vet eller hört, eller som ibland när jag vet att det bara är en myt men inte vill ta diskussionen. Det där om att det ska gå så lätt att föda om man har breda höfter till exempel, jag hade önskat att det var sant… Sedan är det en tjej på jobbet som verkar ha bestämt sig för att lära mig hur allt ska vara. Nästan varje gång vi pratar får jag något i stil med ”så här är det”, ”så här ska du göra” precis som om det bara finns ett sätt och hon är expert på allt. Nu i veckan talade hon exempelvis om för mig att jag ska ha med ett par mjuka byxor till BB för det kan göra ont efteråt. Nähä, det hade jag aldrig kunnat räkna ut själv för att inte tala om att det står överallt… Hon menar ju väl men just för att det är så självklara grejer så kan det bli lite för mycket. Även om det är mitt första barn så har jag ju inte bott under en sten hela livet… Sedan gillar jag ju att söka rätt på information själv och fundera på hur just jag vill göra för nog finns det fler än ett sätt. Något de flesta verkar överens om dock verkar vara att det är bra med stödstrumpor och om de inte använde det så ångrar de sig nu så det får jag försöka ta tag i. Synd bara att vi nu går mot den varma årstiden och jag gillar verkligen sandaler så man får vifta med tårna och funkar ju inte med strumpor.

Annars får jag hela tiden frågan om hur jag mår och alla verkar så nyfikna på hur det går och det är kul. Jag mår fortfarande bra. Sömnen krånglar lite för mig och det är rätt många nätter som jag sover dåligt och vaknar utan anledning. Om jag åtminstone var tvungen att kissa eller var hungrig hade det ju funnits ett syfte med att vakna, nu känns det bara oerhört onödigt. Ibland blir jag jag också väldigt varm, jag har varit alldeles klibbig några nätter när jag vaknat men det kan även hända under dagen. Nu när det äntligen blivit vår och snudd på sommar så är det även lättare att komma ut på promenader så det har jag kommit igång med igen. Det går inte så fort längre, som max medeltempo, men jag går lika långt som tidigare även om det tar längre tid. Om jag går för fort eller kanske för länge börjar det dock kännas i magen. Jag tror inte det är sammandragningar utan det gör snarare lite ont så jag vet när det är dags att tagga ner. För några veckor sedan märkte jag att mina händer svullnat upp lite, en ring som brukar sitta så löst att den ofta åker av lämnar numera rejäla märken i fingret. I veckan när det var varmt tog jag fram ett par sandaler från förra året och även om jag precis fick på mig dem så märkte jag att även fötterna svullnat.

Sedan sist har jag även hunnit med ett besök på Ullared och tja kvittot blev rätt långt… Det blev några saker till mig bl a en trikåklänning och en kofta som blir perfekta nu och lite smågrejer och förbrukningsvaror men sedan stod det baby på det mesta på det där kvittot. Jag passade på att handla en del kläder i storlek 62 då jag mest köpt 56 innan så nu har jag en bra bas att börja med i klädväg. Jag fick även tag i en söt och billig fleeceoverall som nog blir perfekt månaderna efter födseln. Sedan gick jag loss ordentligt på den andra babyavdelningen med prylar och jag fick mycket struket på listan över saker jag tänkt köpa. Det blev lakan till både säng och vagn, babysitter, babygym, ursöta mjuka filtar, nappflaskor mm. Kvittot blev som sagt långt men jag tycker att jag fick mycket för mina pengar och det är skönt att ha prickat av så många grejer. Sedan är jag rätt stolt över att det i min ganska fulla kundvagn bara hamnade sådant som jag planerat att köpa och verkligen behöver och inget annat.

V. 22: Besök hos BM

Dagarna flyter på och det gör även graviditeten. Förra veckan var jag hos BM för kontroll och jag fick återigen en lite halvbra känsla efteråt. Det var inga fel på mig, blodtrycket såg jättefint ut och även urinprovet var bra och vi lyssnade på hjärtljud och det lät också toppenbra. Den lite halvbra känslan kom istället från sättet hon uttrycker sig på när jag tar upp saker som jag funderar över och det kommer nog leda till att jag kanske inte berättar allt lika ocensurerat i fortsättningen för jag blir irriterad när jag får förmaningar istället för svar för jag kan faktiskt tänka själv. Det är inte så att jag tycker jätteilla om henne men efter att ha hört om kvinnor som haft så bra relationer med sin BM så känns det tråkigt. De kommande två månaderna ska jag dit varannan vecka för provtagning så jag hoppas att känslan förbättras.

Jag passade även på att anmäla mig till föräldrautbildning. Det känns lite trist att gå själv bland alla par, särskilt när man på slutet skulle diskutera relationen vilket inte är relevant i mitt fall. Pga att MVC hade svårt att få ihop personal så får de som är beräknade under juni, juli och augusti bara gå på ett tillfälle istället för de vanliga tre så det handlar inte om så många timmar om det skulle kännas obekvämt. Samtidigt blir jag irriterad på att de under 25% av året tycker det är ok att ge sämre service. Det kan ju inte komma som en överraskning att det blir sommar och semesterperiod varje år och det är ju inte som att det föds färre barn då så lite bättre planering och ökning av resurserna tycker jag vore på sin plats.

I magen lever det rullan ganska ordentligt nu. Särskilt på kvällarna när jag sitter i soffan känner jag buffarna ofta och de är kraftigare nu än för ett par veckor sedan. Det gör inte ont (ännu) men det är definitivt en påminnelse om att det finns någon därinne. I förrgår kände jag för första gången buffarna på utsidan och det var en rätt häftig grej, det gör det definitivt mer verkligt 🙂 På jobbet har jag fortsatt att berätta för fler och fler, det har ännu inte spridit sig så mycket av sig självt. Fortfarande får jag kommentaren om att det inte syns på mig att jag är gravid, men mot slutet av veckan så fick jag även två gånger höra av folk som vet att nu börjar det nog ändå synas lite så magen är nog på gång nu. Det vore lite skönt att se uppenbart gravid ut istället för som nu när det inte är tydligt att jag inte bara gått upp i vikt, hej fåfängan 😉

Annars mår jag rätt bra för tillfället. Jag har varit lite tröttare, har ofta ordentlig huvudvärk och flåsar som en blåsbälg så fort jag rör mig men annars så känner jag mig ungefär som vanligt vilket är jätteskönt. Bara att hoppas på att det håller i sig länge nu!

V. 20: Halvvägs

50% av graviditeten har passerat talade appen om för mig idag, en viktig milstolpe. Ännu har inte magen avslöjat mig även om den har växt lite. I vanliga fall brukar jag inte heller ha jättetighta kläder och nu när jag börjat tala om att jag är gravid på jobbet är det flera som kommenterat just att de inte sett det ännu men att det delvis kan bero på hur jag klär mig. Det roliga är att alla jag berättat för blir så otroligt glada för min skull och det är ingen större skillnad på reaktionerna från män eller kvinnor eller olika åldrar, det har till och med kommit några glädjetårar. Har även berättat för min mamma och hon blev både jätteglad och lite chockad så hon fick inte fram mycket mer än att det är jätteroligt och väldigt spännande om och om igen. Gissar på att det kommer fler frågor sedan när hon hunnit smälta det hela lite 🙂

Att det ska komma ett barn och att jag ska bli mamma känns fortfarande som en ganska abstrakt tanke. Ibland när jag berättar för någon smyger sig tanken in att jag kanske inbillat mig alltihop men så påminner jag mig om att jag har bildbevis från ultraljuden och att jag faktiskt känner pyret ibland så visst är det verkligt. I fredags var jag på det uppföljande rutinultraljudet och jag fick en annan BM den här gången och hon kändes betydligt säkrare på handen och på vad hon såg. Hon tittade noga på hjärtat, diafragman och ryggraden vilket var de områden som den andra BM hade svårt att se ordentligt och allt såg ut precis som det ska. Den här gången gick det även att se könet så nu vet jag nog vad det blir även om BM var noga med att påpeka att det inte är 100% säkert att hon sett rätt. Vilken sort det blir behåller jag nog för mig själv men det blev lite lättare att börja visualisera vad som komma skall. Nu vet jag även var jag ska lägga fokus på namnfunderingar även om det är bra att ha ett backup-namn för det andra könet ifall att. BM berättade att just nu så rullade det omkring en helt rosaklädd liten kille uppe på förlossningen så där hade nog gissningen blivit fel.

På torsdag är det dags att träffa min vanliga BM igen. Vet inte riktigt vad syftet med det här besöket är men om inte annat så är det dags att börja med provtagningarna varannan vecka nu när jag passerat v. 20. Det är skönt att de ska hålla så bra koll på mig då det är ökad risk för havandeskapsförgiftning efter äggdonation men jag får erkänna att jag inte är jättesugen på att springa på MVC så ofta. Förhoppningsvis så kan jag få ta provtagningsbesöken på vägen till jobbet så slipper jag kompa ut så mycket för det kan bli tufft att jobba ikapp.

V. 19: RUL

I fredags var det äntligen dags för rutinultraljudet. Väntan har känts lång, dels för att jag ville veta att allt ser bra ut men även för att jag satt upp det som milstolpe att passera innan jag blir helt officiell med graviditeten och även berättar för mina föräldrar.

Jag var i god tid när jag klev in genom dörrarna på Östra och blev genast lite förvirrad. I kallelsen stod det att man skulle anmäla sig i receptionen men vid receptionen satt det en lapp att man inte behövde göra det. Det var ingen kö så jag passade på att fråga om man skulle anmäla sig och då fick jag visa leg och blev avprickad och fick direktiv om var väntrummet låg. Väl vid väntrummet satt det fler lappar om att man inte behöver anmäla sig… Jag var först på plats men efter en stund började det droppa in fler, mest par, och snart var det rätt fullt i sofforna.

Någon minut efter utsatt tid så blev jag uppropad. Barnmorskan frågade om jag gjort IVF och jag sa att jag gjort en äggdonation. Anledningen till att hon frågade var att hon inte ville datera min graviditet utifrån ultraljudet när man visste när befruktningen ägt rum. Hon daterade mig efter befruktningsdatum istället, något som min vanliga BM inte har skrivit in i min journal, och jag fick samma BF som tidigare dvs 28/8. Hon höll på länge och tittade från alla möjliga vinklar och jag följde bilderna på skärmen så jag såg hur det sprattlades och vinkades. Jag bad henne att titta efter vilket kön det är då jag är väldigt nyfiken och först säger hon att det ser ut som en pojke men efter en stund så säger att hon tycker det ser ut som en flicka så man får väl anta att det är en pojke eller en flicka då 😉 Tydligen var pyret lite busigt och låg inte optimalt för att hon skulle kunna se allt så mot slutet fick jag ställa mig upp och hoppa omkring en stund och visst flyttade sig pyret men inte till det bättre. Det sista hon skulle kolla var blodkärlen till hjärtat och pyret la sig med armen precis över så hon fick inte alla bilder hon behövde så jag fick en ny tid nästa vecka. Allt hon sett såg bra ut så jag har inget att oroa mig över men det kändes lite snopet. Jag hade trott att jag skulle gå därifrån med en ”allt ser ut precis som det ska”-stämpel och även äntligen få veta könet. Det hela känns fortfarande ganska overkligt och att veta könet tror jag kommer göra det mer greppbart och målbilden blir tydligare. Det blir enklare att fundera på namn och så skulle jag ju veta om det är läge att köpa små söta klänningar eller inte. Sedan har jag de senaste åren blivit förtjust i rosa igen och om det är en tjej är jag sugen på att virka en rosa babyfilt men om det är en kille väljer jag nog en annan färgskala. Visst kan man satsa på en neutral färgskala men det känns tråkigare. Förhoppningsvis kan de se könet nästa vecka annars dröjer det ett par månader innan det är dags för nästa ultraljud och just nu känns det som oändligt lång tid. Det viktigaste är ju självklart att allt ser ut som det ska och oavsett vad det blir så blir det bra men planeringsmänniska som jag är så vill jag väldigt gärna veta.