IVF 3, dag 13: ÄP avklarat

Igår började jag dagen med att stressa mig igenom det sista jobbet jag hade kvar innan semestern. Det var på håret att jag hann klart men det var ändå skönt att jag jobbade hemifrån så jag slapp kasta mig hem emellan. En fördel med att stressa med jobbet rätt in i kaklet var dock att jag inte hann fundera så mycket över behandlingen innan det väl var dags. På eftermiddagen hoppade jag återigen ombord på bussen mot Köpenhamn och resan flöt på fint så vi var framme i tid på kvällen. Slängde i mig lite mat på centralen och gick bort mot hotellet. Jag var så glad att jag lyckades hitta ett ledigt rum för det var inte lätt så här i sommartider och det var dessutom på samma hotell som jag bodde på sist. Rummet var stort som en garderob men nyrenoverat, tyvärr hade jag inte egen toa och dusch men det funkade bra ändå. Oavsett så var det så mycket bättre än att ta nattbussen för jag vaknade hyfsat utvilad istället för att vara fullständigt utschasad.

Vid 8-tiden imorse checkade jag ut och gick tillbaka till centralen för att ta S-tåget ut till kliniken. Jag hade gott om tid så jag behövde inte stressa alls. På vägen blev det biljettkontroll. Blev lite nervös att jag kanske gjort fel när jag köpte biljetten men kontrollanten verkade nöjd och gick vidare, inte alla hade sådan tur. Jag kom till kliniken straxt före 9 och fick gå och kissa och sedan sätta mig ner. Jag hann inte vänta många minuter innan det blev min tur. När jag kom in frågade läkaren om jag gjort detta förut och mitt korta ja orsakade viss munterhet. Sedan kom embryologen ut och kollade att de hade rätt papper med mina uppgifter på och att det stod rätt donator. Det känns tryggt att de alltid kollar så det blir rätt donator efter skräckhistorier jag hört om en annan klinik där de tagit fel för flera personer. Hon frågade om ICSI vilket jag skulle ha men den här gången frågade hon även om Laser Assisted Hatching. Det hade jag inte funderat över alls så jag sa nej. Sedan kom den svåra frågan om hur många ägg jag vill ha tillbaka. Jag har funderat mycket över det men haft svårt att bestämma mig. Det hade varit tufft att få tvillingar då jag inte har föräldrar eller syskon tillräckligt nära för att få avlastning men samtidigt hade jag ju då aldrig behövt göra om detta för två barn tror jag är så många som jag vill ha. Men ja, att få tvillingar skrämmer mig. Samtidigt är det ju större chans att ett embryo tar sig om man lägger upp två och det finns ju inga garantier för att ett embryo som skulle ha tagit sig färskt överlever en upptining. Det blev lite av ett spontanbeslut när jag stod där, jag bestämde mig för ett ägg om det går att frysa de andra men två annars.

Så var det dags att börja plocket. På min klinik får man inget morfin i armen utan det är bara lokalbedövningen så jag hade även grundat med ett par alvedon innan. Först tittade läkaren hur det såg ut och frågade sköterskan om det inte var något på höger sida men jo det var det, det var bara äggstocken som var blyg som vanligt. Jag fick ingen information om hur det såg ut och jag kunde inte heller se skärmen så jag var fortfarande nervös över om blåsorna var övermogna eller för små men jag orkade inte fråga. Så satte han igång på vänster sida och det kändes mer idag än det gjort tidigare, första sticket kändes ordentligt och jag kände även varje stick efter också. Det var inte värre än att jag stod ut om jag fick gny och grimasera lite men det verkade göra dem nervösa för de frågade många gånger om jag var ok och om det gick bra. Så var det dags för höger sida och då ropade läkaren på en sköterska till som fick trycka på höger sida för att han skulle komma åt den blyga äggstocken. Hon tryckte ordentligt och hon hade något på sig som gjorde lite ont men jag sa inget för det distraherade lite och jag ville bara att de skulle bli klara. Sticken på höger sida kändes också och den sista blåsan var svårfångad men sedan var det över. Medan läkaren kollade efteråt om jag blödde mycket ropar de från labbet att det blev sex ägg. Jag försökte fråga hur många blåsor han plockat men frågan verkade förvirra och han sa bara att några blåsor varit för små. Jag fick sätta mig upp och då jag inte var yr fick jag klä på mig igen och gå och lägga mig i rummet tvärs över korridoren och sippa på en mugg ljummet kranvatten. Nu hade klockan hunnit bli 9.17 så även om det inte är kul eller behagligt med plock på går det åtminstone fort. Kl. 9.24 kände jag att jag vilat klart och undrade när sköterskan skulle komma tillbaka.

När jag låg där och väntade så började jag fundera igen över LAH så jag plockade fram telefonen och kollade priset och vad kliniken skrev om det. Det kostar 2500 DKK extra, så det var inte jättemycket och så stod det något om att lite äldre kvinnor kunde ha hårdare skal som förhindrade ägget att kläckas och att kanske kunde även labb-miljön göra att skalen blev hårdare. Jag hann inte riktigt läsa klart innan sköterskan kom med räkningen. Då passade jag på att fråga om LAH och då sa hon att hon kunde be embryologen att göra det om det behövdes men inte annars och det lät som en bra deal så jag slog till. Jag har en tid för insättning kl. 11.45 på lördag så det kan bli svårt att hinna ner i tid så när de frågade om jag vill ha akupunktur då så blev jag tveksam, men hon skulle kolla om det gick att boka en tid efter insättningen. Kl. 9.39 stod jag i hissen igen och tog tåget tillbaka in till centralen. Mindre ön 45 minuter tog det alltså, och efter vad jag läst i bloggar om IVFer i Sverige så går det verkligen undan i Danmark.

Nu sitter jag på Starbucks med min belöning, en stor latte, och bloggar samtidigt som jag försöker smälta morgonens händelser. Jag är både lite besviken och jätteglad över mina sex ägg. Med tio blåsor under mina VUL så hade jag hoppats på fler men samtidigt så är sex ägg tre gånger så många som mitt tidigare rekord. Jag tror också att det blev rätt att vänta till idag med plocket då jag ändå hade fler blåsor som var för små, men det grundar jag egentligen inte på någonting annat än en känsla och kanske rent krasst på att jag vill känna att det blev rätt. Nu kan jag ju inte ändra på något ändå.

Så nu börjar den kanske värsta väntan, den på att få veta om det finns något embryo att få tillbaka. Jag kommer återigen att redan vara på väg mot Köpenhamn för insättningen när det går att ringa för att höra hur det gått. Kliniken ringer bara om det inte gått bra och det samtalet fick jag ju vid första behandlingen så kanske är min väntan extra nervös. Den här gången har jag ju dock rekordmånga ägg och med sex stycken så borde jag ju ha hyfsad chans att få något tillbaka och jag hoppas även på något till frysen. Nu ska jag gå på jakt efter att stoppa något i magen innan det är dags att sätta sig på bussen och fara hem igen.