Tips om ÄD-dokumentär

Jag fick ett tips om en dokumentär om äggdonation som jag i min tur vill tipsa vidare om. Filmen heter With love from Russia även om den på nätet ibland fått andra namn som exempelvis From Russia with love. Det är en holländsk dokumentär där man får följa ett holländskt par och en norsk singelkvinna som beger sig till St Petersburg för att bli gravida med hjälp av äggdonation. Man får även bekanta sig med dr Olga och träffa några av donatorerna. Det är särskilt en donator som man får följa med hem och se hennes familjesituation och vad som drivit henne att donera tre gånger och får henne att fundera på att bli surrogatmamma. Det är en stark kvinna som drivs av kärleken till sina barn som tyvärr verkar ha ett praktarlse till man och jag skulle verkligen vilja veta hur det har gått för henne och hennes familj.

Jag köpte en DVD på Amazon för drygt 250 kr inklusive frakt och filmen dök upp på ett utlämningsställe någon vecka senare. Kanske går den att få tag på på annat sätt också men jag orkade inte krångla. Här är en länk till en trailer: With love from Russia.

Annars så löper processen på. Sannolikt blir det en 3-pack embryo-adoption på Ava-Peter och i veckan pratade jag på telefon med en av deras koordinatorer. Det som väger tungt för valet är dels rekommendationen från min förra klinik men även deras höga success rate på grund av att de PGS-testar embryona i detta program. Sedan verkar det som om jag kanske kan få en dansk spermadonator med utökad profil och det hoppas jag på. Igår skickade jag in uppgifter om mig inklusive foton på mig som barn, tonåring och vuxen samt data om de behandlingar jag gjort hittills. Nu ska de börja med embryomatchning och så blir det nog ett samtal med läkaren och en behandlingsplan. Jag har dock redan fått information om att jag ska börja med p-piller vid nästa mens så jag ska försöka fixa ett recept i veckan. Själva kontraktsskrivningen verkar komma senare i processen så än så länge kan jag dra mig ur men så här långt känns det bra så det är inte troligt att jag ångrar mig. Nu lutar det åt en första återföring i mitten av oktober om allt faller på plats.

Annonser

Hitta ny klinik i nytt land

När jag mailade kliniken i Köpenhamn för att meddela att jag inte blev gravid så passade jag även på att ställa några frågor. Först frågade jag om vad läkaren trodde om mina chanser att bli gravid med fler IVF-behandlingar baserat på hur det gått för mig hittills och om de rekommenderade fler IVF-behandlingar eller om äggdonation var ett bättre alternativ. Svaret på det var att det är svårt att säga något om hur det skulle gå med fortsatta IVFer men då jag inte haft så bra resultat vid mina behandlingar och då jag genomfört så många så trodde han att jag kanske har runt 10% chans att bli gravid med IVF och det kan mycket väl bero på låg äggkvalitet. Därför tyckte han att det var förnuftigt av mig att fundera på äggdonation istället.

Om jag lägger alla känslomässiga aspekter åt sidan och gör ett litet räkneexperiment, även om det inte är matematiskt korrekt, så finns det bara en väg framåt. Hittills har jag gjort sex IVFer och jag har inte orkat göra mer än tre per år. Om jag har 10% chans att bli gravid med IVF och jag då skulle behöva göra tio behandlingar till (ja det är här som det verkligen inte blir matematiskt korrekt…) och lyckas få till fyra behandlingar per år så skulle det ta mig 2,5 år till att bli gravid. Då jag nyss fyllt 39 år så är jag då på god väg mot 42 års ålder och inte lär jag fortfarande ha 10% chans per behandling vid det laget. Om man sedan lägger till att jag vare sig orkar eller har råd med så många fler IVF-behandlingar så är det lätt att inse att nu är det slut med IVF-försöken.

Jag frågade även läkaren om de kunde rekommendera någon klinik där jag kan få göra en äggdonationsbehandling och om de visste något om kliniken AVA-Peter som jag börjat titta på. Svaret blev att det är hans intryck att de utför ”fornuftigt” arbete hos AVA-Peter och att de verkar ha ”styr på tingene” även om de inte har så lång erfarenhet med den kliniken ännu. Han skrev också att andra alternativ kan vara Spanien där de har lång erfarenhet med IVI-klinikerna och Clinica Fertia i Malaga. Skönt att få lite råd när det gäller att hitta en ny klinik från en läkare jag litar på för det är svårt att veta vad man kan lita på när man surfar runt på klinikernas sidor. Tyvärr kan jag inte få hjälp med äggdonation i Danmark då de precis som Sverige inte tillåter dubbeldonation. Donation av könsceller är enbart tillåtet om den ena föräldern är genetisk förälder till barnet vilket jag tycker är en väldigt förlegad syn på familjebildning, särskilt som adoption är accepterat och som i alla fall jag inte anser är mindre riktiga familjer.

För mig som singel så behöver jag alltså både ett donerat ägg och donerade spermier. Det finns två varianter på donation för mig, antingen kan jag adoptera ett embryo som blivit över från ett annat pars IVF-behandling och som de valt att donera istället för att det ska förstöras eller så kan jag adoptera ett embryo som skapats av ett donerat ägg och donerade spermier, dvs embryot har skapats just för att doneras till mig. Att adoptera ett överblivet embryo är inte ett alternativ för mig då jag tror det skulle kännas konstigt att veta att det finns en hel familj som lever ihop någonstans som är mitt barns genetiska familj plus att om fertilitetsproblem går i arv så vill jag bespara mitt barn från det om jag kan. För mig känns det lättare att tänka att det finns en kvinna och en man som aldrig träffat varandra som osjälviskt donerat celler för att jag ska få den finaste gåvan som finns.

Vad jag vet så finns det kliniker där jag är välkommen i Riga, St Petersburg och Spanien, och jag har tittat en del på kliniker i Riga och AVA-Peter i St Petersburg. Jag har särskilt fastnat för AVA-Peters embryodonationsprogram som både är prisvärt och har en väldigt hög success rate, 60% chans för klinisk graviditet på ett överfört embryo och 88% har ett levande barn efter en 3-pack. Betydligt bättre odds än mina 10% på en IVF med andra ord. Det som talar emot den kliniken är egentligen att det krävs visum för att åka till Ryssland och det känns lite krångligt och som ett extra stressmoment inför behandlingar. Jag ska kolla upp klinikerna i Spanien lite mer men jag är osäker på om Spanien är ett alternativ. Jag vill att mitt barn får ett utseende som kan räknas som skandinaviskt för att slippa få frågor om adoption och donation baserat på utseende och därför blir det kanske svårt att hitta lämpliga donatorer i Spanien.

Innan jag väljer klinik tänkte jag passa på att lägga ut frågan här om någon av er som läser har erfarenheter som kan hjälpa mig? Har ni varit på någon klinik som jag kan vända mig till och har ni bra eller dåliga erfarenheter därifrån? Är det något speciellt som jag bör veta eller ta reda på under mina första kontakter med min nya klinik? Är det några dolda kostnader jag ska vara vaksam på eller prover eller andra steg i behandlingen som dök upp utan att ni var medvetna om det från början? Jag är tacksam för alla tips jag får så lämna gärna en kommentar, det går bra att vara anonym. Vill ni inte lämna en kommentar går det även att maila mig på enkrokigresa@gmail.com.

IVF 6: Dags att avsluta

Idag är det testdag och båda testerna jag tog var lika negativa. Inte en tår har fällts idag för jag visste ju redan, det tog ju slut redan i torsdags. Kanske kommer tårarna igen senare. Kliniken vill att man tar ett blodprov på testdagen men eftersom jag är så säker på att jag inte är gravid så orkar jag inte krångla med att få till ett blodprov innan jag ska göra första dagen på jobbet efter semestern imorgon. Det var ett fasligt krånglande sist när de på vårdcentralen hade skrivit ett annat hormon än hcg i sina papper och det var rena turen att labbet i Stockholm (ja de skickar verkligen sina prover dit från Göteborg så att allt tar en dag extra) hade sparat provet och hade tillräckligt kvar för att kolla hcg också.

Allt är bortstädat ur badrummet, mediciner jag kan ha nytta av i framtiden är undanstoppade och alla test är kastade och utburna till sopstationen. Bara kvar att maila kliniken och meddela. Ska bli skönt när jag börjar blöda för det är först då det är över på riktigt. Tron om att embryot faktiskt fäste den här gången och växte i min kropp under några dagar har gjort det jobbigare att vänta på slutet. Sedan är det bara att vänta på att vallningarna och humörsvängningarna startar och sedan går över, jag brukar råka ut för dem betydligt mer efter en behandling än under nedreglering och stimulering fram till att hormonnivåerna har normaliserats igen i kroppen efter all manipulation.

IVF 6: RD9 Tjuvtestning

Det har nog inte undgått någon att jag inte varit speciellt hoppfull om att den här behandlingen skulle lyckas. Tidigare har jag gillat ruvarperioderna då de på något vis var en respit från det vanliga kämpandet, just då fanns det ju hopp. Den här gången kändes det inte alls så, jag ville mest att det hela skulle vara över så att jag kunde samla ihop bitarna, stänga dörren om IVF och gå vidare. För tre dagar sedan bestämde jag mig därför för att börja tjuvtesta för att inte gå och hoppas och känna efter för länge. Det hade redan hunnit bli eftermiddag när jag kom så långt i tankarna så istället för att gå och kissa på en sticka började jag med att inventera testförrådet. Det visade sig att jag bara hade två av de billiga stickorna kvar och sedan det där digitala Clearblue-testet som jag sparat för att använda när jag fått två linjer på en sticka, nästa gång ville jag se ”gravid” i det där fönstret och inte det andra… När jag kollade på bäst-före-datumet såg jag att det går ut i november, det har alltså legat så länge i skåpet och väntat på att jag ska lyckas att det nästan blivit obrukbart.

Skulle jag hållas med tjuvtestning, och dessutom så länge (för det var ju fortfarande sex dagar till officiell testdag) var det alltså dags att fylla på i förrådet. Innan jag tog mig in till apoteket passade jag på att städa i alla skåp och gömmor där jag haft medicin som blivit över från olika behandlingar och samlade ihop det och spruthinken för att kunna lämna in allt på apoteket. Ännu ett steg i att rensa mitt hem på IVF-relaterade saker för att gå vidare. När jag väl kom iväg hade det blivit rätt sent och de flesta apotek hade stängt men det i Nordstan har ju öppet väldigt länge. Jag blev lite besviken när jag såg att de bara hade digitala Clearblue och Hjärtats egna stickor med hylsor som också kostade en hel del för en två-pack, jag hade helst velat ha vanliga billiga stickor, och nog borde ett så pass stort apotek ha ett större utbud men det fick bli en två-pack av vardera märke och så gick jag hem och beställde 20 billiga stickor på nätet för en bråkdel av den kostnaden.

I förrgår när jag vaknande gjorde jag mitt första tjuvtest med Apoteket Hjärtats test och efter fem minuter var det som väntat negativt. Jag blev lite besviken men jag trodde ju inte att det skulle vara något annat och det var ju dessutom fortfarande väldigt tidigt. Efter att ha ätit frukost och tittat på TV en stund var jag inne i badrummet och såg att det dykt upp ett litet tunt men tydligt streck till i fönstret på stickan. Ett spökstreck, det har jag aldrig fått tidigare och vad innebar detta egentligen? Snabbt fram med instruktionen och där stod det att man ska inte lita på ett resultat efter mer än fem minuter och nu hade det gått nästan två timmar. Nästa steg blev att googla på falskt positivt test och självklart hittade jag trådar på familjeliv (det verkar som om man kan konfirmera vilken farhåga som helst där) med falska positiva tester från apoteket och någon hade till och med låtit sin man kissa på ett av deras tester och fått två linjer. Hmm, det verkade inte som om man skulle lita för mycket på mitt spökstreck alltså, sedan började fundera på om jag fortfarande kunde ha HCG kvar i kroppen efter ägglossningssprutan, jag tog ju extra hög dos den här gången. Kanske var det lite lite kvar som framkallade spökstrecket. Men nä, efter lite mer googling så tyckte jag att Pregnylen borde vara borta ur kroppen. Ändå kom jag fram till att jag inte skulle börja tro på detta än utan avvakta och använda en av mina vanliga billiga stickor dagen efter som aldrig visat något spökstreck under alla behandlingar oavsett hur länge de legat efter testet.

Jag lyckades hålla fast vid tron att det nog bara var ett falskt postivt ganska länge under dagen men framåt kvällen hade det svängt och jag hade börjat tro att kanske var jag faktiskt gravid för första gången för visst mådde jag lite lite illa och det var mer aktivitet i livmodertrakten än de senaste dagarna och kvällen innan fick jag gå upp och kissa ett par timmar efter att jag somnat och det brukar aldrig hända. När jag även den kvällen fick gå upp och kissa efter ett par timmar var hoppet tänt och jag såg fram emot morgonen och nästa tjuvtest.

Så blev det morgon och jag testade med en av de vanliga stickorna igår och det blev blankt. Jag gick och tittade på det med jämna mellanrum i hopp om ett spökstreck men såg inte mer än vad som kanske var en skugga där strecket skulle vara. Hoppet dalade igen men det var ju fortfarande tidigt. Dagen gick och i livmodern hände inget, molandet hade helt upphört och inte blev det något extra toalettbesök efter att jag somnat heller.

Imorse tänkte jag testa med både den sista billiga stickan och det andra av Hjärtats tester men insåg att jag på något sätt lyckats slänga den sista stickan när jag städade dagen innan, åh så klantigt. Nåja jag hade ju ändå det andra testet. Efter fem minuter var det fortfarande bara ett streck i fönstret. Den här gången kunde jag inte låta det ligga kvar i badrummet utan tog med mig det in till soffan så att jag kunde titta på det ofta medan jag hoppades på ännu ett spökstreck. Efter två timmar var där fortfarande bara ett streck, om man tittade väldigt noga kunde man kanske ana en skugga där strecket skulle dykt upp.

Där slocknade hoppet. Samtidigt så tror jag att jag kanske faktiskt var gravid i några få dagar den här gången, spökstrecket och symtomen som var där och försvann samtidigt med strecket skulle kunna tyda på det. Nu verkar det dock vara över för den här gången och tiden fram till officiell testdag på söndag känns olidligt lång, jag vill bara avsluta allt och få blöda rent.

Mina känslor och tankar då när jag började tro att det kanske skulle gå vägen denna gången sa mig dock en hel del. Samtidigt som jag var glad så kom katastroftankarna, för mina ägg har ju inte varit särskilt bra så sannolikheten att just detta ägg skulle vara perfekt var liten vilket innebar att risken för både missfall och kromosomfel var väldigt hög. Den lite förbjudna tanken smög sig in att med ett donatorägg från en 25-åring så skulle jag inte behöva oroa mig alls lika mycket. Nu verkar det som om det antingen slutar i ingen graviditet alternativt en extremt tidig MA men tanken finns kvar. Nästa gång jag sätter in ett embryo vill jag att det ska vara ett livskraftigt embryo med goda chanser och då är nog inte ägget mitt men det gör inget bara det kan få växa och bli ett barn.