IVF 6: Embryon och återföring

Trots mina goda föresatser att inte ta ut något i förskott så kunde jag hindra tankarna att fara iväg lite efter det för mig fantastiska resultatet på sju ägg. Bara att erkänna att jag inte är mer än människa och började fantisera om blastocystodlingar och framtida frysåterföringar… Kände mig rätt lugn när jag ringde labbet i måndags även om jag räknade ner minuterna till telefontiden började. Jag hörde direkt på embryologen att hon inte hade fantastiska nyheter. Av mina sju ägg hade tre varit omogna och två hade inte delat sig. De andra två hade båda delat sig och hade två celler och det ena såg jättefint ut och det andra ok så det skulle antagligen bli återföring på dag 3 som planerat även om hon inte kunde lova något. Bara att boka tågbiljetter till dagen därpå och hoppas att embryona skulle klara sig över natten.

På eftermiddagen gick jag en långpromenad och på kvällen några timmar senare började det göra rätt ont i äggstockarna, kanske inte var så smart med den där promenaden ändå. Magen kändes också ordentligt utspänd och jag blev lite fundersam över om något inte var som det skulle efter plocket, det är ändå ganska mycket med sex ägg från en äggstock. Det gjorde fortfarande ordentligt ont när jag gick och la mig så jag tog ett par Panodil. När jag vaknade på morgonen gjorde det fortfarande så ont att det var jobbigt att vända sig i sängen och jag bestämde mig för att även om embryologen skulle meddela att det inte fanns några embryon så skulle jag ändå fortsätta ner för att bli undersökt. När jag kom igång och började röra på mig och tog mig in till centralen så började det dock släppa lite.

Kl. 7.40 rullade tåget ut från Göteborg igår och det vara bara att sitta och vänta på att embryologen skulle komma till jobbet och titta till mina små. Straxt efter kl. 8 ringde det och embryologen meddelade att hon hade två embryon till  mig. Spänningen släppte. Hon frågade även om jag ville ha akupunktur efter återföringen och jag tackade spontant ja, den här gången kör jag på allt. När jag kom ner till Köpenhamn tog jag en långsam promenad i stan medan jag väntade på att det skulle bli dags att åka ut till kliniken. Egentligen hade jag tänkt att använda tiden att gå upp för 400 trappsteg i ett högt kyrktorn för att titta på utsikten men efter de smärtor jag haft, som då gått över, så tänkte jag att det nog var bäst att avstå.

Jag kom ut i god tid till kliniken och fick återigen sitta själv nere i väntrummet medan det sipprade in ljud från personalen som jag tror åt lunch. Så kom det en tjej och hämtade mig till behandlingsrummet och där satt läkaren och vinkade mig till sig. Han berättade att jag hade två embryon och att det ena nu hade åtta celler och såg riktigt fint ut och det andra hade fem celler och såg mindre bra ut men det kanske hade en chans. Han frågade aldrig om jag vill ha båda (jag fick tillbaka två förra gången det var aktuellt) och jag frågade inte heller utan antog bara att det skulle bli två tillbaka.

Medan jag klädde av mig så talade jag om att jag haft ont under natten så läkaren började med att kolla lite med ultraljudet ovanpå magen och han såg inga tecken på blödningar så det var nog inget. Jag tyckte det hela gick lite fort men han bör ju veta vad han gör. Sedan var det dags. Först fick jag se mina embryon på en skärm och så såg jag hur de sögs upp i vad jag antar var katetern eller det som man sprutar in i katetern och embryologen kom ut med dem. Återigen hade läkaren lite problem med att få in katetern i min livmoder och han sa något om att min livmoderhals är lite skev (eller liknande) och frågade om jag hört det tidigare. Det har jag inte. Så fick han ta en kraftigare kateter precis som vid primingen, den där som jag mindes att han sa gör lite ondare. Visst kändes det lite när han tryckte in den men det gick fort och sedan låg mina embryon på plats. Sedan blev det ut till väntrummet igen och upp i en säng och så kom sköterskan och körde in en massa nålar och så låg jag där i 30 minuter och lyssnade på musik. Jag var rätt trött efter den tidiga morgonen och höll på att somna men så kom hon tillbaka och det var klart. Så blev det raka vägen in till centralen och tåget hemåt.

Nu är jag alltså ruvare till ett toppembryo och ett som kanske har en chans. Jag har svårt att tro att det kommer att bli positivt på testdagen 7/8, särskilt med tanke på det magra utfallet av alla mina ägg men man vet ju aldrig. Oavsett så är det en ganska surrealistisk tanke att jag kanske bär på ett nytt liv, jag känner mig ju precis som vanligt.

Annonser

IVF 6: Plocket

I fredags tog jag tåget ner till ett härligt sommar-Köpenhamn. Jag kom ner redan på eftermiddagen och passade på att besöka ett slott och åka guidad tur på turistbåt. Jag hade gärna satt mig med en kall öl på en uteservering men avstod pga behandlingen. Solen sken, temperaturen var hög och alla människor var glada och njöt av sommaren. Det är verkligen stor skillnad på att besöka Köpenhamn mitt i sommaren och under hösten/vintern, på sommaren förstår jag verkligen varför alla brukar säga att Köpenhamn är så fint och mysigt.

Natten på hotellet blev sådär… Fick ett rum ut mot gatan och det var liv och stök hela natten så det blev minimalt med sömn. Jag kom ut till kliniken i god tid och fick gå ner till rummet som är kombinerat väntrum, förberedelserum och återhämtningsrum och det var bara jag där. Efter en stund kom det en trevlig narkossköterska som nog närmade sig pensionsåldern och småpratade med mig medan hon mätte mitt blodtryck och satte in katetern i armen. Hon undrade varför jag bara ville ha det smärtstillande och inte det lugnande och jag försökte förklara att jag inte tyckte jag behövde det och hon menade att kombinationen gav en bättre smärtlindring men det blev som jag ville.

Jag hade tid kl. 9:00 och jag fick komma in ett par minuter efter utsatt tid. Embryologen kom ut och kollade mitt födelsenummer och sedan dök chefsläkaren upp. Så blev det att ta av byxorna och hoppa upp på britsen. Genast var narkossköterskan där och tryckte in det smärtstillande i armen och huvudet började snurra. Jag gillar inte riktigt känslan när det snurrar som mest för det är svårt att fokusera tankarna och då jag gör detta själv gillar jag inte att lämna över kontrollen helt till personalen på kliniken. Läkaren började med ett VUL, tvättade, drog på pappersgrejerna på benen och la lokalbedövningen och jag märkte det knappt där jag låg och blundade för att få det att snurra mindre. Så helt plötsligt hör jag att ”vi har ägg” så de hade börjat utan att jag märkte det. Läkaren hade bra handlag eller så var jag väldigt bedövad för jag kände knappt plocket alls den här gången. Det var ett tillfälle när det gjorde lite ont och jag gjorde en kraftig inandning men det var allt. Sköterskan kollade upprepade gånger om allt gick bra och påminde mig om att andas. Så var det klart och det hade blivit sex ägg från höger sida och ett från vänster. Totalt sju ägg alltså, rekord. Läkaren försvann och jag fick ligga kvar en stund trots att jag helst ville gå direkt ut till återhämtningen. Efter en stund tillät sköterskan mig att sätta mig upp och sedan ville hon leda mig ut. Jag kände trots att det fortfarande snurrade att jag klarade att gå själv men lät henne göra det.

Så fick jag en säng att vila i och sköterskan försökte bädda ner mig men det var för varmt och jag ville helst sitta upp. Så kom hon med ett par knäckemackor och en mugg med äppeljuice och en med vatten och jag blev uppmanad att dricka mycket och det var bara att jag ringde på klockan så skulle hon fylla på. Klockan hade hunnit bli 9:20 och jag tuggade i mig mina mackor och drack juice, sköterskan kom och fyllde på den hela tiden och uppmanade mig att dricka mer. Framåt 10-tiden kände jag att jag fått nog och ville åka därifrån. Kvinnan i ett av de andra två paren som var där meddelande precis då att hon mådde illa och jag kände att jag nog ändå gjort rätt val som höll nere medicinmängden. Så fick jag äntligen bort nålen ur armen och fick med mig några Panodil.

Jag hade bokat snabbtåg hem och vid 17-tiden var jag hemma igen. Det var fantastiskt skönt att ta en dusch och krypa upp i soffan för jag var väldigt trött efter plocket och den dåliga sömnen natten innan. Jag hade lite ont också men inte värre än att jag klarade mig utan Panodil även om jag tog ett par innan jag gick och la mig.

Nu är det bara den svåra väntan kvar. I vanliga fall brukar bara embryologen ringa efter två dagar om det gått dåligt i labbet men jag tror vi kom överens om (det här med danskan…) att hon skulle ringa mig imorgon oavsett. Om inte hon ringt mig på förmiddagen så kan jag ringa och höra. Sedan har jag tid för insättning på tisdag på den tredje dagen, hoppas jag får användning för den den här gången. Efter mitt rekordresultat så skulle man ju kunna tro att jag är jätteglad och fylld av tillförsikt men icke, kanske vågar jag inte släppa fram det. Jag har inte haft någon tur med den högra äggstocken tidigare och jag vet inte om det beror på tillfälligheter eller om den är sämre. Efter två samtal från labbet där de meddelat att inget ägg klarat sig så är jag inte heller så stursk även om jag sett till antalet har hyggliga chanser den här gången. Nä, planen nu är nog helt enkelt att inte ta ut något i förskott och då blir det nog locket på känslomässigt.

IVF 6: Sista sprutan

imageJa nu har jag tagit den sista sprutan och många sprutor blev det den här gången med både nedregleringen och två FSH-preparat. Jag var lite nervös för dagens ägglossningsspruta, inte så mycket för själva sprutan utan för att öppna ampullerna och blanda ihop vätskan med pulvret. Att blanda Pregnyl är ganska likt att blanda Menopur men ampullerna är olika. Pregnylen skulle man bryta av toppen på istället för att trycka nålen genom en gummipropp. Sedan skulle jag flytta all vätska från den första ampullen till en pulverampull, suga upp allt igen och trycka ut det i den andra pulverampullen för att till sist suga upp allt igen och sedan byta nål innan det var dags att trycka in alltihop i magen. imageBlandandet gick bra och jag tror att jag fick upp all vätska alla gångerna men jag var lite för snabb på att byta nål. Jag bytte innan jag sugit upp allt från den sista ampullen och den nålen var för kort så jag fick byta tillbaka innan jag fick upp vätskan. In i magen var dock inga konstigheter utan det gick på rutin och vätskan gjorde inte ont att spruta in.

Imorgon tar jag tåget ner till Köpenhamn och planerar att turista lite på eftermiddagen. Sedan blir det plock på lördag morgon. Hoppas bara att de blåsor som fanns på VULet finns kvar och att ingen försvunnit som det blev sist.

 

IVF 6: SD10

Igår var jag nere i Köpenhamn för VUL. För att hinna i tid så var jag tvungen att ta X2000 ner och jag hade bokat första klass och vilken lyx det var. Jag brukar åka antingen Öresundståg eller Nettbuss och då jag inte gillar Öresundstågen tror jag faktiskt att jag föredrar bussen. Man ser ut bättre, det finns wifi, kostar hälften så mycket och tar bara en timme mer. X2000 hade dock riktigt sköna säten och tog mindre än tre timmar, sedan ingick det en frukost också.

Jag hade turen att chefsläkaren var tillbaka från sin semester så det var han som gjorde undersökningen. Direkt efter att han fört in ultraljudsstaven så blev han exalterad över min fina slemhinna (det är nog fortfarande den märkligaste komplimang jag fått). Sedan började han leta efter äggstockar och blåsor. På vänster sida fanns det en stor och kanske fler bakom. Den högra äggstocken hade som vanligt gömt sig så han fick leta länge (aj…) men till slut fann han den och den hade två-tre stycken blåsor. Resultatet var väntat även om jag hade hoppats lite ändå att kroppen skulle chocka med fler blåsor den här gången.

Sedan gick vi in på hans rum och lade upp planen. Han ville att jag skulle fortsätta stimulera några dagar till. Jag fick inte veta storleken på blåsorna den här gången men han tyckte de behövde lite mer tid på sig och sedan var det ett omoget ägg sist och därför fick jag inte tid för plock förrän på lördag. Jag som baserat på tidigare behandlingar var så säker på torsdag plus/minus en dag blev rätt förvånad och började fundera på hur jag skulle göra om hotellbokningen. Sedan gick han igenom medicineringen och jag ska stimulera till och med imorgon och sedan ägglossningsspruta på torsdag. Tidigare har jag alltid använt Ovitrelle som ägglossningsspruta så det är det jag har hämtat ut men den här gången ville han byta till Pregnyl ”för vi måste pröva något annorlunda”. Jag gillar att han faktiskt försöker hitta alternativ till mig nu när det misslyckas så många gånger och han vet att det nog är sista försöket. Pga min vikt vill han även att jag ska ta dubbel dos Pregnyl för att se om det gör någon skillnad för äggen. Då jag inte hade något svenskt recept eller möjlighet att få tag i ett så fick jag köpa Pregnylen direkt hos dem och som tur är skulle den inte gå på mer än ca 200 kr. Jag blir lika förvånad varje gång som en medicin kostar under tusenlappen…

Vi pratade även lite om assisted hatching och han sa att det kunde vara ett alternativ för mig pga min ålder, vikt och antalet misslyckade försök. Han verkar inte ha så stor tilltro till metoden och påpekade att det inte finns forskning som visar att det funkar (Google sa dock lite annorlunda). När jag nämnde att embryologen på min förra klinik hade rekommenderat det så viftade han bort det med att de rekommenderar det till alla, antagligen av ekonomiska skäl. Har även märkt tidigare att han inte är så förtjust i min förra klinik när jag nämnt saker de gjort. Trots läkaren skepsis så vill jag nog ändå testa för att veta att jag provat allt.

Nu blir det alltså plock på lördag och planerad insättning på tisdagen efter. Med tanke på den magra tillväxten så är inte förhoppningarna höga. Inser att jag hade hoppats på mer trots bättre vetande… Då jag är inställd på att gå vidare med äggdonation om inte detta funkar så blir det kanske bra det här ändå. Det värsta som kan hända den här behandlingen är nog att det inte lyckas men blir en av de bästa omgångarna hittills så att hoppet börjar spira om att IVF kanske ändå kan funka, då är det nog mycket svårare att fatta beslutet om att lägga ner.

IVF 6: SD7

Tiden går fort när man har semester och jag är i full gång med IVFen. Det är ganska glest mellan inläggen och det reflekterar lite hur jag försöker hantera det här försöket. Ambitionen är att bara gå igenom de olika faserna med sprutor och kontroller utan att tänka för mycket på vad jag gör och varför. I och med att jag försöker att inte tänka så mycket på det så blir det heller inga inlägg. Istället ägnar jag tiden åt ett projekt som jag velat klara av länge och som nog är omöjligt att genomföra de närmaste åren om jag får barn. Det slukar som sagt mycket av min tid och jag försöker även klämma in en långpromenad varje dag så dagarna svischar förbi i rasande fart.

Jag började stimulera för en vecka sedan, den här gången tar jag 200 IE Gonal-f, 150 IE Menopur och 0,2 ml Suprefact. Det blir alltså tre sprutor per kväll. Jag tycker fortfarande att det känns lite märkligt att stå i badrummet och dra upp medicinen i sprutorna och knacka bort luftbubblorna, jag får hela tiden associationer till någon film där någon håller på att förbereda droger för injektion. Själva stickandet har jag vant mig vid även om det gör ont vissa dagar. Menopuren svider ordentligt ibland, särskilt om jag råkar trycka in det för fort så det är tur att det inte är så mycket jag tar den här gången. Några ”snygga” blåmärken på magen har jag också hunnit samla på mig.

Har inte känt av så mycket, lite molande i äggstockarna någon sekund ibland. Annars lite nedstämdhet och jag har svårt att komma till ro när jag ska sova. Sömnproblemen  undrar jag om de beror på de 10 mg Prednisolon jag tar på morgonen, de kunde ju göra en pigg. Idag kunde jag i alla fall konstatera att de har gjort mig rundare i ansiktet trots att vågen rört sig lite neråt och det kommer antagligen fortsätta att svälla upp lite till. Sist tyckte jag att jag såg ut som en liten boll när det var dags för plock och om det blir ruvning den här gången ska jag ju fortsätta med Prednisolonet.

På måndag på SD9 är det dags för VUL i Köpenhamn för att se om det växt till sig i äggstockarna. Sedan gissar jag på plock på onsdag eller torsdag med planerad insättning tre dagar senare. Ska försöka komma ihåg att fråga om assisted hatching när jag är nere på måndag för om det här blir sista försöket så är det dags att gå ”all in”.

IVF 6: Nedreglering

I måndags var jag i Köpenhamn igen. Jag kom ner ett par timmar tidigare än jag behövde så jag passade på att flanera längs Ströget. Då jag inte sagt något ute på uppdraget så hade jag sjukanmält mig på morgonen för migrän. En stund innan det är dags att dra sig mot kliniken så ser jag att jag har ett missat samtal och meddelande från chefen där hon ber mig ringa tillbaka. Paniken när jag inser att jag inte har någonstans där jag kan stänga in mig och ringa… Till sist bestämmer jag mig för att åka ut lite för tidigt till kliniken där det är lugnare utomhus än mitt i stan och ljuga lite till och säga att jag äntligen tagit mig ut för att handla lite mat. Inte den bästa lögnen men det var det bästa jag kunde komma på… Åh vad jag avskyr allt detta smusslande och alla lögner men jag orkar verkligen inte ha fler inblandade i det här projektet.

Så fick jag komma in till läkaren och han gjorde först ett VUL för att kolla så att jag haft ägglossning och han sa att allt såg bra ut och han såg några små blåsor som han hoppades skulle växa till sig. Sedan var det dags för primingen och då gick det inte lika smidigt. Tydligen låg min livmoder lite framåt, han viftade lite med handen för visa och det såg ganska kul ut, så han lyckades inte få in den första katetern. Pga vinkeln på livmodern så behövde han hämta en kraftigare kateter och det skulle kännas mer men det var nödvändigt tyvärr. Så där låg jag med benen i vädret medan han sprang iväg och väntade på att det skulle göra ont när han ryckte eller tryckte eller vad han nu sa att han skulle göra (det här med danskan är svårt ibland…). Sedan satte han igång och nog kändes det. Antagligen blev det värre för att jag spände mig så våldsamt. Jag tänkte att jag skulle försöka slappna av men kroppen tänkte annorlunda, tur att det hela inte tar mer än 15-20 sekunder. Det blödde lite resten av dagen och fortsatte komma brunt flera dagar efteråt så det blev nog mer skrapat nu än sist.

Sedan pratade vi lite på hans kontor om behandlingen och jag fick mitt schema. Jag slipper VULet på blödningsdag 3 innan stimuleringsstart den här gången och det är skönt att slippa åka till Köpenhamn bara för det VULet då jag under alla behandlingar aldrig haft tillstymmelsen till en cysta. Istället kan jag börja stimulera direkt på dag 3 och ringa kliniken och boka en tid för VUL på stimuleringsdag 9 och sedan (baserat på tidigare gånger) så blir det plock på dag 11-12. Gissar på att mensen startar runt fredag nästa vecka så om en dryg vecka är jag igång med stimuleringen. Det blir både Gonal-f och Menopur den här gången och så börjar jag med Prednisolon samtidigt med stimuleringen.

Nu har jag hållit på med nedregleringen i en dryg vecka. Jag nedreglerar med Suprefact den här gången också men tar sprutorna på kvällen så den här omgången kommer det bli tre sprutor per kväll. Stackars magen… Det brukar bli lite irriterat efter alla stick mot slutet. Jag känner annars av nedregleringen mer den här gången. De senaste dagarna har jag varit väldigt trött och humöret har varit i botten. Tror jag känt av någon enstaka vallning också. Tur att jag gått på semester nu så att jag kan sova mer och inte råkar snäsa av någon på jobbet som inte förtjänat det. Hoppas på en förbättring när jag börjar stimulera.