IVF 5, SD1: Startklar

Har tillbringat dagen med en tur fram och tillbaka till Köpenhamn. Pga att det är helgdag även i Danmark idag var den sista tiden på kliniken 12.30 och pga att det inte är vardag gick det inga tidiga tåg. Som tur var gick det en buss i ottan som skulle vara framme vid centralen 11.50, inte mycket till marginaler alltså då kliniken ligger en bit bort från centrum. Resan ner flöt på bra och vi höll tiden och jag började andas ut när vi rullade ut från Kastrup och in mot centrala Köpenhamn. Så svänger bussen plötsligt in på en mack och ska tanka och det har jag aldrig varit med om tidigare. Där sitter jag alltså och ser minuterna ticka iväg och blev nervös igen men så rullade vi äntligen iväg och fem minuter senare klev jag av. Jag hade turen att hinna med ett S-tåg direkt så där tjänade jag in minuterna som gick förlorade vid tankningen. En kvart senare kliver jag av tåget med en kvart till godo vilket var perfekt då det tar ca tio minuter att promenera bort till kliniken. Väl där fick jag äntligen kissa, något som jag annars brukar hinna med på centralen men som rationaliserades bort pga tidsbrist idag, och efter dryga sex timmar var det en ljuvlig känsla.

Jag fick träffa en ny läkare, enligt hemsidan har han varit vikarie hos dem sedan 1997 så han var en inhoppare men en erfaren sådan. Han gjorde ett snabbt VUL och konstaterade att allt såg fint ut och det var ok att börja stimulera redan ikväll med 300 IE Gonal-f. Sedan fick jag veta att nästa VUL skulle göras 4/4 vilket var perfekt då jag redan bokat en tid för det hos min svenska läkare just den dagen. Än så länge håller mitt gissade tidsschema bra 🙂

Innan det var dags att gå så passade jag på att fråga om de ibland brukar ge sina patienter blodförtunnande för att öka chansen att embryot fäster. Den här läkaren spritte av energi och hade ett ganska yvigt kroppsspråk och han talade om för mig flera gånger att blodförtunnande funkade inte alls, han sa det dock på ett sätt så att jag inte alls tog illa vid mig. Nu vet jag dock att många andra läkare och kliniker i Sverige och andra länder tror att blodförtunnande medicin kan hjälpa vissa patienter så jag har personligen inte avfärdat det än även om jag inte tänker strida för det den här gången. I nästa andetag efter att han avfärdat det blodförtunnande sa han att jag kan få Prednisolon istället om jag vill. Jag blev lite paff för det var min nästa fråga och nästan innan jag hunnit tacka ja så kom det en burk med piller glidande över bordet. Sedan skrev han receptet och sa att de skulle skicka en räkning, de kostade bara 100 DKK och det var skönt att slippa krångla med att försöka få receptet ”översatt” innan jag kunde hämta ut medicinen. Han förklarade inte vad Prednisolonen skulle göra, eller det kanske han gjorde på lite snabb danska, men jag visste ju redan innan att en del får det för att dämpa immunförsvaret ifall det råkar vara så att kroppen angriper embryona som man får tillbaka.

Under stimuleringen ska jag alltså ta 0,2 ml Suprefact (minskar från 0,5 ml) och 10 mg Prednisolon på morgonen och 300 IE Gonal-f på kvällen. Tidigare har jag stimulerat 9-10 dagar så jag gissar att det blir något liknande den här gången. Näpp, nu är det dags att logga ut och gå och trycka in den första Gonalen. Kom igen nu äggen, väx!

Annonser

IVF 5: Nedreglering dag 12

Än så länge håller sig kroppen till schemat, fick mens under natten och jag förväntade mig att den skulle starta idag. Nu är jag alltså helt nedreglerad. Har inte känt av annat än vanlig PMS tror jag, inga vallningar iaf.

På måndag bär det åter av till Köpenhamn över dagen för en sista koll innan jag får börja stimulera. Tror de ska kolla så att jag inte har några cystor och att slemhinnan är tillräckligt tunn efter blödningen. Då det även är helgdag i Danmark på måndag fick jag den sista tiden de hade vid 12.30, problemet är bara att pga att det är röd dag går det inga tåg tillräckligt tidigt för att jag ska hinna fram. Jag hittade en buss som är framme 11.50 så det blir ruskigt bråttom att hitta lämpligt S-tåg ut till kliniken och en väldigt rask promenad den sista biten. Om allt klaffar perfekt borde jag hinna fram med någon minut till godo. Bara att hålla tummarna för att bussen till Köpenhamn inte blir försenad.

IVF 5: Nedreglering dag 8

Jag får nog ta tillbaka det där att jag inte känner så mycket… Idag har jag haft mensvärk hela dagen stundtals varvat med värk i vänster äggstock. Blev att ta det lite lugnare på spinningen efter jobbet. Tänkte att det är lite tidigt med mensvärk redan men det är ju trots allt två veckor sedan ägglossningen och det är ju pga nedregleringen som jag inte förväntar mig mens förrän på fredag. Får se om den dyker upp tidigare den här gången än förra vändan (Suprefact är enligt mina läkare starkare än Synarela så det kanske går fortare) eller om det blir mensvärk hela veckan.

IVF 5: Nedreglering dag 7

Dagarna rullar på och burken börjar fyllas på med använda Suprefact-sprutor i badrummet. Jag tog bara en liten sprutburk den här gången och den börjar bli full nu efter en vecka så jag måste be om en stor nästa gång jag har vägarna förbi apoteket. Jag känner inte av nedregleringen särskilt mycket. Det har spänt lite i äggstockarna ett fåtal gånger, speciellt när jag varit ute på långpromenad och jag är lite tröttare på kvällarna, igår däckade jag i soffan innan earth hour var slut och det brukar jag aldrig göra på lördagar. Jag är även hungrigare och har svårare att låta bli godis och magen rasade i veckan men det kan lika gärna bero på att jag även ökat på Levaxinet inför stimuleringsstart. De senaste dagarna har jag även känt mig varmare än vanligt och jag har vaknat helt klibbig både igår och idag. Nåja, inget av detta är nog sådant som jag noterat särskilt mycket om det nu inte var så att jag känner efter extra mycket 🙂

Fem dagar kvar till beräknad mens (och fejkat klimakterium) och med största sannolikhet stimuleringsstart på annandag påsk så snart kör jag igång på allvar. Får dock erkänna att jag inte riktigt tror att det kommer funka den här gången heller så än så länge är jag ganska avslappnad. Detta kan dock svänga om väldigt snabbt vet jag sedan tidigare behandlingar och tankar som börjar med ”om jag är gravid i maj/i sommar” börjar dyka upp allt oftare. Nu är det dock dags att sluta skriva och istället ge mig ut i vårsolen och tanka viktiga D-vitaminer. Ha en fin söndag!

IVF 5: Priming

I förrgår var det dags att dra igång på allvar med IVF 5. Jag sjukanmälde mig på morgonen (har inte riktigt bestämt mig än om jag ska skylla på en förkylning eller migrän men lutar åt förkylning) och satte mig på tåget mot Köpenhamn. När jag klev in på centralen så dök en smått uppgiven tanke upp, ”jaha nu är jag här igen”, men när jag promenerade iväg i solskenet förbättrades humöret snabbt. Efter någon timme tog jag S-tåget ut till kliniken och fick sätta mig och vänta.

Några minuter sent kom läkaren ut och ropade upp mig, den här gången var det chefsläkaren som jag mailat lite med innan. Det blev som vanligt direkt upp i gynstolen för ett VUL och han tittade på mina äggstockar och sa att allt ser fint ut och att de borde kunna producera fler ägg än de gör. Jaha ja, vad ska jag göra med den informationen? Det kändes dock skönt att allt såg normalt ut för det lät lite som om han förväntade sig att det inte skulle göra det med mina magra äggskördar. Sedan var det dags för själva primingen och läkaren varnade mig innan för att en del kvinnor tycker det gör ont. Det kändes när han tryckte in katetern, det gjorde ont och krampade som vid mensvärk, men sedan gick det bra. När väl katetern var inne så snurrade han den runt, runt i 10 sekunder och sedan var det klart. Jag trodde att det skulle blöda lite efteråt men det har det inte gjort, det har bara kommit lite svagt brunaktiga flytningar igår och idag och det kändes bra att liksom få ett kvitto på att han ändå gjorde något för de där extra tusenlapparna.

Efter att jag fått på mig kläderna igen så fick jag gå in på hans kontor och så gick vi igenom den kommande behandlingen. Imorgon börjar jag nedregleringen med Suprefact-injektioner på 0,5 ml. Sedan bokade jag tid för nästa VUL hos dem på annandag påsk och om allt ser fint ut så börjar stimulera den dagen med 300 IE Gonal-f. Jag frågade om det inte gick att öka dosen lite bara och han sa att om jag verkligen vill det så kan vi göra det men de rekommenderar det inte för enligt deras erfarenhet så är inte de extra ägg som svarar av god kvalitet. Han lyckades också få in att jag får 300 IE för att jag är lite stor och om jag varit mindre så hade jag inte fått mer än 225 IE.

Baserat på hur min kropp svarat på mina tidigare behandlingar och i synnerhet den förra när jag testade långa protokollet för första gången gissar jag att IVF 5 kommer gå till så här:

14/3 Start nedreglering
25/3 Mens
28/3 VUL och start stimulering
4/4 VUL
8/4 eller 9/4 ÄP

Jag vet att det är lite kaxigt att sätta upp datum för alla steg redan nu men jag ville boka in tid för VUL här hemma och hotell inför ÄP. Nu får vi se hur bra jag har gissat 🙂

Efter besöket på kliniken gjorde jag något jag tänkt på länge. Redan första gången jag var i Köpenhamn för en första undersökning innan jag började med behandlingar så gick jag in i Georg Jensen-butiken på Ströget. Jag hade sneglat på deras smycken länge och kunde inte motstå att gå in och drömma lite, för jag hade bestämt att det då bara fick bli drömmar för jag behövde pengarna till behandlingar. När jag väl var gravid sedan så kunde jag dock få belöna mig med ett fint smycke om det fanns pengar till det. För ett tag sedan kände jag att det gått troll i den där tanken, det var bara ytterligare en grej jag sköt upp tills jag var gravid och det dröjer uppenbarligen… Jag kände också att jag var väldigt sugen på en ny vardagsring. Så jag började vrida och vända på den där tanken om när jag skulle få unna mig något från Georg Jensen. Vore det inte egentligen väldigt fint att belöna mig med en ring för att jag fortsätter kämpa trots alla motgångar och att varje dag se den där ringen på fingret och påminnas om hur stark jag ändå är som fortsätter? Jo det förtjänar jag kom jag fram till och styrde därför kosan mot butiken. Direkt när jag kom in frågade en trevlig tjej om hon kunde hjälpa mig med något och visst kunde hon det för jag letade efter en fin silverring. Hon plockade fram en platta med alla de ringar hon hade hemma för tillfället och jag fastnade för tre olika och stod och velade ett bra tag innan jag bestämde mig. På väg till kassan frågade hon om jag ville ha ett glas champagne för det var ju ändå fredag. Jag tackade glatt ja till champagnen som var väldigt god och smuttade på den medan jag gick runt och drömde om mitt nästa inköp. Snacka om att jag kände mig nöjd när jag lämnade butiken med min lilla påse.

image

Planerar för framtiden

Har länge på sätt och vis haft två parallella spår i tankarna när jag sett de närmaste åren framför mig. I det ena spåret har jag blivit gravid under nästa eller nästnästa försök och i det andra spåret har jag börjat göra förändringar yrkesmässigt. Jag har dragit mig för att göra förändringar i min jobbsituation som att byta uppdrag eller börja söka nytt jobb för det skulle missgynna mig om jag blir gravid. Ta ett nytt uppdrag när man är nygravid kändes inte smart då det verkar som om de flesta är väldigt trötta och kanske får man även andra krämpor och varför utsätta sig för det medan man samtidigt försöker visa vad man går för på en ny arbetsplats. Byta jobb verkade ännu dummare då jag i så fall skulle mista den extra föräldrapenningen man får om man slår i taket, för att få den måste man oftast ha varit anställd minst ett år. Av dessa anledningar har jag alltså dragit mig för att börja diskutera förändringar med min chef trots att jag länge känt att mitt uppdrag är för okvalificerat.

Nyligen dök det dock upp en liten möjlighet att byta arbetsuppgifter hos den kund jag sitter hos och jag högg på den direkt. Jag bokade snabbt in en lunch med min chef och vi kom fram till att jag skulle prata med beställaren om min önskan att byta roll och även vara öppen med att om det inte blir någon förändring så börjar vi leta efter ett annat uppdrag efter sommaren. Beställaren är svår att veta var man har och hon har väldigt specifika krav när hon tar in konsulter så det är ett vågspel men trots att hon var förvånad när jag pratade med henne så lyssnade hon men sa också att det kommer dröja minst en månad innan jag får besked.

Tärningen är alltså kastad, antingen byter jag roll där jag är eller så blir det nytt uppdrag i höst. Förändring är på gång oavsett hur det går med IVFandet och det känns fantastiskt skönt, äntligen kan jag ta ett steg framåt på något plan i livet. Det känns som om jag tagit tillbaka lite kontroll efter att bara ha åkt med de senaste åren. Samtidigt ligger en tanke och skaver i bakhuvudet, innebär det här att jag börjar ge upp tron på IVF på allvar? Jag börjar mer och mer tänka på äggdonation trots att jag har två försök kvar på min tre-pack. Försöken är dock inplanerade, det ena nu i mars-april och det andra antagligen i slutet av sommaren så vi får se hur det blir.

Apropå nästa försök så drar jag igång med IVF 5 nu. På fredag nästa vecka på CD17 drar jag till Köpenhamn för priming. Jag var lite förvånad över att jag skulle komma så tidigt, jag har bara läst om priming på CD21 dvs sju dagar efter ÄL, men kanske är det för att jag berättat att jag ibland ägglossar några dagar för tidigt. Ser inte direkt fram emot att de ska skrapa med ett tunt plaströr i min livmoder (det är så de beskriver proceduren på sin hemsida) men jag hoppas att det kan hjälpa ett embryo att fästa och det skulle ju inte ta så många minuter. Är ärligt talat nästan lika nervös inför id-kontrollen när jag ska hem igen men det funkade med busstiderna så jag slipper iaf bli registrerad och lagrad i någon databas.