Förberedelser pågår

Snart är det dags att dra igång IVF 3. Jag mailade kliniken i Danmark förra veckan för att höra att det är ok att jag kör nu, och även om de inte sa det rakt ut så fick jag en repetition av hur jag ska ta sprutorna så jag tolkar det som ett ok. För säkerhets skull så ska jag ta och ringa dem innan också för att kolla så att de inte har stängt några dagar i slutet av juni, har för mig att de inte brukar stänga alls men det känns bättre att verkligen veta att det kommer vara öppet.

Jag förväntar mig ÄL runt nästa helg men jag började mäta med sticka imorse för att vara säker på att jag inte missar det den här gången. Tanken nu är att jag ska börja ta Orgalutran för att bryta min nuvarande cykel tidigare på CD17-23, så jag tänkte att jag börjar sju dagar efter ÄL, det borde bli runt CD21. Under våren har jag haft några kortare cykler (precis som förra året) men förra cykeln blev 30 dagar så jag verkar vara ”back och track”. För säkerhets skull vill jag dock ha koll på min ÄL så jag börjar med Orgalutranet i tid för annars är det ju rätt meningslöst att försöka bryta cykeln tidigt och Orgalutran vill jag inte ta i onödan, de gör för ont att trycka in.

Jag planerar för ÄP i slutet av veckan efter midsommar och det verkade som om det skulle bli min första semestervecka. Perfekt tänkte jag och satt och mös på jobbet över att allt föll på plats så bra för då skulle jag inte behöva berätta något för chefen på nya uppdraget. Tyvärr kom hon tillbaka några timmar senare och undrade om jag inte skulle kunna skjuta på semestern en vecka till för det saknades resurser den veckan. Ett ÄP flyttar man ju inte på direkt och jag vet ju inte exakt när det blir så frågan var inte så enkel att svara på, särskilt som jag inte är så sugen på att ”outa mig” på nya uppdraget än. Jag hasplade ur mig något om att jag skulle göra en medicinskt behandling någon gång i slutet av den veckan men att jag inte visste när än så jag skulle nog vara lite sjukskriven då om jag inte hade semester. Jag såg på chefen att hon gärna ville veta vad det var för behandling men jag låtsades som ingenting och lovade att jobba så många dagar jag kan den veckan. Synd att jag inte kunde vara ledig hela veckan och ladda för mitt ÄP men skönt ändå att det löste sig så pass bra utan att jag behövde berätta varför jag ska vara borta.

Har även kollat upp så att det finns strån kvar av samma donator som jag använde sist när mitt ägg blev befruktat och det fanns många kvar. Tyvärr hade de höjt priserna så nu kostar ett strå 70 euro mer än sist, suck… Inte mycket att göra åt, man kan ju inte gärna strunta i den delen av behandlingen.

Nästa vecka ska jag knalla förbi apoteket och beställa mina mediciner och sedan är det alltså snart dags. Jag har lite svårt att fatta att jag ska göra det här igen och jag har ännu svårare att tro att det ska lyckas den här gången men det är bara att köra på så får det bli som det blir.

Annonser

Singlar ska få rätt till assisterad befruktning

Tjohoo, äntligen Sverige!

Saxat ur Aftonbladet: ”Regeringen vill ge ensamstående kvinnor rätt till insemination och provrörbefruktning, enligt ett förslag som läggs i dag. En lagändring har brett stöd i riksdagen. – Den lagstiftning vi har är gammaldags, skulle jag vilja säga, säger justitieminister Morgan Johansson.”

Den nya lagstiftningen väntas träda i kraft 1 april 2016, inte en dag för tidigt. Tyvärr antagligen lite väl sent för min egen del men om jag lyckas med mina försök att bli mamma så kommer iaf mitt barn att vara lagligt och det känns bra. Det verkar också som om singelkvinnor ska gå igenom samma slags utredning innan som par och inte den extra hårda granskning som det verkade luta åt. Tack regeringen för att ni förstått!

Vill ni lyssna och läsa mer kan ni klicka här:
Regeringen vill ge singlar rätt att insemineras
Singlar ska få rätt till insemination

Tillägg 2015-05-23: Trots att jag kanske inte kommer hinna dra nytta av att göra själva IVFen i Sverige känns det här lagförslaget otroligt viktigt för mig och mitt framtida barns liv när det gäller synen både på mig som ensamstående mamma och på mitt barn. Femmis-mamman Matti Ridenfeldt förklarade det så bra i en tidigare artikel i Aftonbladet angående den hårdare granskning av singlar som föreslogs av flera remissinstanser ”Hon ifrågasätter framför allt hur samhället kommer att bedöma hur ett nätverk ser ut. – Risken är att det blir en biologistisk syn på vad som räknas som ett nätverk. Och att BVC och andra instanser drar slutsatsen att ett barn som mår dåligt gör det enbart för att det lever med en ensam förälder, säger hon och fortsätter: – Det är underligt att Dennis Jutterström inte förstår att konsekvensen av en hårdare granskning av ensamstående föräldrar befäster en bild av att de är sämre och att den bilden leder till att vi kommer att granskas hårdare i kontakter med samhället även då barnen finns.” Det är därför jag är så glad för att de gick emot remissinstansernas förslag om hårdare granskning av oss och istället ska vi behandlas likvärdigt med alla andra.

Dags att förbereda inför nästa försök

Börjar så smått inse att det snart är dags att dra igång IVF 3. Jag hade ÄL i måndags, mitt under spinningpasset faktiskt. Jag blev lite nervös när det började göra fasligt ont i den högra äggstocken under uppvärmningen men efter en stund glömde jag av smärtan så det kanske var bra att röra på sig under tiden. Alltså bör jag få mens om ca 9 dagar och sedan ska nästa cykel avbrytas med Orgalutran ungefär tre veckor in och jag ska börja stimulera med Gonal-f, bara drygt fyra veckor kvar alltså. Det känns lite overkligt på något sätt och jag har lite svårt att ta in det. Jag drar mig också för att kontakta kliniken i Danmark, jag vet inte riktigt varför men det känns lite dumt att jag var så otroligt ”på” i december och sedan blev jag knäpptyst fram till nu. Jag tror inte att de bryr sig alls egentligen, de är nog bara glada om jag börjar igen, men känslan finns där. Snart måste jag dock ringa dem ändå för det känns bättre att förvarna lite om att jag drar igång även om jag inte tror att de någonsin sagt till en patient att hon måste vänta för att de inte har tid. Det börjar också bli dags att kolla om det finns kvar strån av samma donator på spermabanken som jag använde sist. Jag hoppas att de inte är slut för det känns bra att använda samma som förra gången när mitt enda ägg faktiskt blev befruktat och delade sig.

Jag oroar mig lite för timingen på den här behandlingen. I Danmark tror jag inte att det blir några problem, de verkar aldrig ha stängt, men det finns risk för att min läkare i Sverige går på semester. Också en sak att kolla upp… I värsta fall så får jag åka ner till Köpenhamn för mina två VUL men det vet jag inte riktigt hur jag ska lösa med jobbet. Jag kommer ha ganska mycket att göra i mitt uppdrag under juni så det kan bli svårt att vara ledig och med tanke på att jag är ny där så kan det ge dem en skev bild av mig om jag ”försvinner” när det blir mycket att göra. En lösning är att berätta för chefen där att jag håller på med IVF men det vill jag inte egentligen. Å andra sidan tycker jag bättre om att köra med öppna kort än att ljuga så jag får nog fundera lite till på det här. Allt hade varit mycket lättare om jag kände dem bättre och de kände mig.

Igår snubblade jag över en artikel om ny forskning om en IVF-metod för kvinnor med dålig äggkvalitet och som misslyckats med tidigare försök. Det går ut på att man använder delar av ett outvecklat ägg hos kvinnan som ett slags batteri för att hjälpa det utvecklade ägget på traven. Spännande och kul att utvecklingen går framåt på det här området! Här kan ni läsa mer Toronto baby first to be conceived from new IVF treatment.

Ny på jobbet, typ…

Det här med att börja på ett nytt uppdrag ute hos kund är precis som att vara ny på jobbet. Jag brukar alltid tycka det är lite svårt i början och är rätt försiktig och snudd på blyg. Den här gången känns det ännu lite svårare än vanligt, jag går bara och väntar på de fruktade frågorna ”har du barn?” och ”har du pojkvän?”. Dessa frågor har varit jobbiga att få de senaste åren men nu när jag är mitt uppe i IVF-resan känns det jobbigare än tidigare. Att i tre veckor ha gått och väntat på dem gör det inte bättre… Jag gruvar mig lite också för hur det kommer bli om jag faktiskt lyckas bli gravid i juni. Jag har hamnat i en konservativ bransch med många anställda som är i 60-årsåldern, både män och kvinnor. Kanske är det bara mina fördomar men jag har en känsla av att de kan ha svårare att förstå det här med att bli gravid med hjälp av donator. Nu är jag ju dessutom ny så de känner mig inte så bra än och då är det ju mycket lättare att ha fördomar. Nåja, det kommer nog ändå kännas som ett lyxproblem om jag nu lyckas på nästa försök.

Det är också fullt av gravidmagar överallt. Det är något som jag varit förskonad från när jag satt inne på kontoret. Tjejen som jag tar över från höggravid och har bara en vecka kvar, och sedan är det ett antal magar till som jag brukar träffa på i lunchrummet. Jag kan inte säga att jag sitter där med min lunchlåda och är svart i ögonen av avundsjuka men jag reagerar ändå på ett sätt jag inte gjorde för bara några år sedan. Får ändå säga att det går bättre än jag trodde, och det är ju bra det 🙂 Något mer som är bra är att jag börjat tänka mycket på nästa försök och graviditeter så nu börjar jag känna mig redo igen, bara drygt en månad kvar till jag drar igång.